Månad: februari 2025

Publicerat den

Dagens mellanrum – 18 februari

’Allt har blivit till genom honom’

Joh  1:1-3
”I begynnelsen var Ordet , och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom honom, och utan honom blev ingenting till av det som är till.”

Johannes är tydlig i sin beskrivning. Inte nog med att Ordet var från början. Han gör tydligt att Ordet var Gud. Och så lägger han till: Genom honom har allting blivit till. Som att läsa 1 Mosebokens första kapitel om skapelsen. 

För mig blir det tydligt att han har detta liv även nu. Det är genom hans liv vi lever. Det är genom detta liv vi fick vår existens. Det hade inte kunnat komma till av sig själv säger texten. Det var tvunget att finnas en drivande kraft bakom – Gud själv. 

Så det är bra att påminna sig om det. Utan honom kan vi ingenting göra. Utan honom står vi oss slätt.  Det jag noterade igår om ”kan själv” blir lönlöst att tror att det kan hålla över tid. 

Idag påminner vi oss om att genom honom har allting blivit till. Vi kan vila i att om det behövs skapas något idag så har han kraft att göra det nu med. För bibeln är tydlig. Han är lika dan idag. Samma kraft finns idag med. Samma möjlighet finns idag med. Så stor är han – den Gud vi tror på. 

Herre, tack för att d är lika dan idag. Hjälp oss att inse det. Skapa tro och tillit till det idag. 

Amen

’Herrens välsignelse’

Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn

Amen

🙏🙏🙏

Publicerat den

Vi söker…

Nu börjar annonserna komma. Då olika företag börjar söka sommarjobbare. Och kanske kommer dom tidigare och tidigare. För man vill inte missa dom bästa. Vi är också ha sommarjobbare i butiken och här börjat rekrytera.

Vi är sökare

Jag skulle vilja påstå att vi som människor är sökare. Vi har behov som behöver bli uppfyllda. Det kan vara relationer. Det kan vara jobb. Det kan vara fritidsaktiviteter. Det kan vara ett andligt sökande. Ett sökande som vill svara med att man finner att behovet man fylls med något.

Om man vill finna det man söker efter behöver man söka där man kan finna det. Så behovet man har styr oss till det området vi tror vi kan finna det på.

Att vara en sökare är inget konstigt. Det är vi ju alla på något sätt. På 90-talet talade vi om att det var inne med att söka. Men det märkliga var att finna inte lågt högt upp på listan. Man ville vara söka. För det var inne med att söka.

Idag är det är förändrad situation. Idag är det inte skämmigt med att söka och man vill finna. Vi ser det särskilt i sökandet efter Jesus. Idag vill man finna honom.

Men det är inte bara vi som söker. Jesus söker oss också. Han är ständigt sökande efter oss med sin blick. För att bistå oss på olika sätt.

Liknelsen av Jesus som herden som söker efter det förlorade fåret tycker jag lite extra om. Han är beredd att göra vad som helst att söka efter oss när vi förlorat oss. Förlorat oss i sökandet. Förstorat oss in på fel väg. Förlorat oss in i lögner. Ja, allt som kan förlora oss i. Och han vill finna oss

Vill vi bli funna?

Ja, det är frågan. Vill vi bli funna av Jesus? Värt att fundera lite kring. För ibland undrar jag lite över om det finns något i att han inte kan finna oss fullt ut om vi inte tillåter att han ska få finna oss.

Så min fundering idag är om du vill bli funnen av Jesus?

Publicerat den

Dagens mellanrum – 17 februari

’I begynnelsen’

Joh  1:1

”I begynnelsen  var Ordet. Och Ordet var hos Gud”

Har du funderat på hur det verkligen var i begynnelsen? Alltså inte begynnelsen av denna dag eller detta år. Utan från allra första sekunden. Det är en hissnande känsla att fundera på det egentligen. Det har fascinerat många genom alla tider. Många är teorierna omkring det. Många är funderingarna på hur det kan ha gått till. Man försöker med hjälp att megastora teleskop försöka utreda hur det gick till. Man vill försöka förstå verkligheten. 

Men man har svårt att kunna inse och stanna vid att i begynnelsen var Ordet och Ordet var hos Gud. Alltså alltings start har sitt Ord i och hos Gud. Där var starten från alla första början. 

Vad skönt det vore om man kunde inse det. Om man började där i sin iver att söka sig fram till starten så skulle det blir enklare. Sökandet skulle få sitt djup i denna förklaring. Kanske skulle det till och med blir enklare att hitta förklaringar och hur det utvecklade sig. 

Men typiskt oss människor är att vi ”kan själv”. Vi vill inte ha hjälp. Vi vill kunna med vår egen begränsade vishet och slutledningsförmåga försöka hitta mysteriets begynnelse. Och genom att vi ”kan själv” kommer vi aldrig till fullo hitta det. Men min övertygelse är att om vi vågade och hade mod att koppla på Johannes 1:1 så skulle mycket lägga sig tillrätta. Då skulle vi få större vishet att förstå det vi söker. För då hämtar vi vår kunskap från skaparen själv. 

Herre, hjälp oss att vilja leva efter deviset ”kan själv”. Hjälp oss att våga ställa frågan om alltings begynnelse till dig. Att våga söka vår historia i och igenom ditt ljus. 

Amen

’Herrens välsignelse’

Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn

Amen

🙏🙏🙏

Publicerat den

Ett rätt stort uppdrag får jag nog säga….

”Och han sade till dem: ”Gå ut i hela världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen.”
‭‭Markusevangeliet‬ ‭16‬:‭15‬ ‭SFB15‬‬

Gå ut i hela världen

Alltså det är rätt stort uppdrag vi fått. Hela världen. U har vi ju nått rätt långt reda nu. Men det finns uppenbart rätt mycket kvar att göra. Hela världen ska få del av evangeliet om Jesus. Inte nog med det….

Förkunna evangeliet för hela skapelsen

Alltså uppdraget är grymt stort och utmanande. På snudd till omöjligt. Eller vad tänker du?

Men om man bryter ner det på en lägre nivå kanske det ändå inte är omöjligt. Lewi Pethrus, pingströrelsens grundare, gav en rätt tydlig uppmaning i slutet av sitt liv. Man skulle kunna säga att det var hans arv till oss. Hans programförklaring som vi kunde ha nytta av. Det bar att vinna …

En och en

I det ljuset blir det genast mer greppbart. Att dela med sig om Jesus till en och en. Alltså inte alla samtidigt. Utan du berättar för en. Jag för en. Så blir det ringar på vattnet.

Det verkar som att man ibland tror sig att den bästa vägen är stora kampanjer. Dom kan säkert ha betydelse. Men om alla troende fattade idén med att berätta till en kommer det att blir en rätt stor impact ganska fort.

Så, kanske behöver vi stanna upp en stund. Fundera lite på vilket sätt som är bäst. Be över vem just jag eller du ska berätta om Jesus för.

Låt oss börja den bönen idag. Du och jag. Det kan bli en intressant resa framöver.

Publicerat den

Dagens mellanrum – 16 februari

’ En väns kärlek består alltid ’

Ordspråksboken 17:17
” En väns kärlek består alltid, en broder föds för att hjälpa i nöd ”

Hur ofta prövas inte vänners kärlek när nöden trycker på? Det är i motgångens tid som vänner visar sin äkthet. Det är i den åtanken man oftast får dåligt samvete för att man vill mer än man lyckas ge. Kanske kan dessa rader påminna oss om vikten att ta hand om varandra. 

En broder föds för att hjälpa… Visst är det ett mäktigt djup i dessa ord. Man skulle kunna se det som att vi föds helt enkelt för att hjälpa varandra. Är det en övertolkning? Kanske ändå inte. Vi behöver stöd och hjälp rätt ofta. 

Hur ofta har jag inte blivit påmind om hur en äkta vänskap fortsätter där den tog en paus då man sist träffades. För när man förra gången tog avsked var det mer ett ”på återseende” det handlade om. Det är en äkta vänskap. 

Vilken vän vill du vara? Hur kan vi bli bättre på att vara vänner? Hur kan vi få nåden att lyssna in när en vän behöver oss som bäst? Jag tänker att detta ligger Gud varmt om hjärtat. Så jag vill tro att han kan hjälpa oss att bli denna sanna vän. 

Vissa människor är svåra att vinna som vänner. Men när man väl fått dom som vän försvinner dom aldrig. Dom förblir en sann vän hela livet. Andra kan vara lättvunna men blir heller inte så långvariga. Andra kräver något igen för att vara vänner men det blir allt som oftast en ganska ytlig vänskap som också försvinner. Man blir liksom vän för att ”vinna något på det” för sin egen skull.

En äkta vänskap är mer utgivande än krävande. Gud hjälpe oss att bli sanna vänner. Tack gode Gud för alla vänner som står kvar. 

🙏🙏🙏

Herre, hjälp mig att bli en sann vän. Som står kvar. Som inte kräver gentjänster eller någon annan favör. Utan är en vän vars kärlek alltid består. 

’Herrens välsignelse’

Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn

Amen

🙏🙏🙏

Publicerat den

Öppna dörrar

När man vill förändring i livet eller i en organisation som en kyrka till exempel så ber man ofta om att Gud ska öppna ett dörrar för oss. Vi vill ju göra det vi uppfattar är Guds vilja.

Att då få gå in i ”öppna dörrar” som Gud har öppnat åt oss är ju så gott.

Vad jag tycker är problematiskt det är när man ser ’öppna dörrar’ men vi bedömer dom så olika. Somliga ser nog inte det andra ser. Somliga ser omöjlighet i den möjlighet andra ser möjlighet i.

Så står man där med en utmaning som en ser som vägen vidare medan en annan ser det som en stängd dörr.

Det är rätt så frustrerande. Så frågan kommer till mig….

Hur kan vi få en gemensam bild på en möjlighet som Gud gett oss?

Vad jag söker egentligen är hur får vi en samsyn på nästa steg? För visst måste vishet finnas med i beslutet. Men det är ju också en fråga om att se samma sak när vi ser på samma sak

Vi gör ju bedömningen utifrån vårt eget perspektiv. Inte alls konstigt. Utifrån våra egna parametrar. Egen erfarenhet osv.

Men när vi talar om ett andligt beslut behöver vi se det , så långt det är möjligt , utifrån Guds perspektiv. Hur hamnar vi där tillsammans tänker jag?

Dörren öppnas till en ny värld. Nya steg. Nya satsningar. Dörren kan föra oss in i något mer fruktbart. Ut från en öken in i härlighet, typ.

Men om vi inte anar samma bild av det som kommer på andra sidan kan vi få svårt att få in genom samma dörr. Därför behöver vi söka samma tilltal från Gud. Inte det jag själv först och främst vill höra

Det ser jag som den stora utmaningen. För om vi går in i dörr som Gud öppnat behöver vi inte oroa oss över att vi går in i något ensamma. Då följer han med oss på den resan. Så stor är den Gud jag tror på.

Publicerat den

Dagens mellanrum – 15 februari 2025.

’På återseende’

’På återseende’

Luk  24:50-53
”Sedan förde han dem ut till Betania, och han lyfte sina händer och välsignade dem. Och medan han välsignade dem, lämnade han dem och lyftes upp till himlen. De tillbad honom och vände tillbaka till Jerusalem i stor glädje. Och de var ständigt i templet och prisade Gud.”

Att se Jesus lyftas upp i skyn måste ha varit förunderligt. Hur gick det till? Hur kunde det ske? Men hela påsken hade ju varit omvälvande så detta var i paritet med det tänker jag. 

Vad vi kan läsa oss till så blev denna stund en hälsing av att det var inget ”Hej Då”. Utan det var ett ”på Återseende!” Vi ser det i övriga evangelierna. En tydlig hälsning om att så som han lämnar ska han komma tillbaka. Vi vet inte mycket om den tidpunkten och annat. Men vi vet det. Han skall komma tillbaka som han lämnade. Intressant. 

Är du beredd? Spanar du? Är du med när vi skall säga vårt ”Välkommen tillbaka, Jesus!”?

Det är som att i denna händelse i Betania så fins det en tidspaus på något sätt. Inte en ”stå-stilla-paus”. Utan mer som ett det var då och nu händer det snart.  En väntan där vi står beredda mitt i livets flöde liksom. 

Vi inser att det börjar dra ihop sig. Snart kommer han. Åh att det skedde snart.Det väcker en kärlek till att vara redo.

Herre, hjälp mig att vara redo tills den dagen är inne då du kommer tillbaka. 

Amen

 ’Herrens välsignelse’

Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn

Amen

🙏🙏🙏

Publicerat den

I Gud slår livet rot

Rubriken är hämtad från Ordspråksboken 12:3 i The Message.

”I ett träsk får inte foten fäste, men i Gud slår livet rot”

Jag har varit och fjällvandrat några gånger. Vid något tillfälle har jag försökt ta mig fram utanför leden för att spara tid och kraft. Inte alltid så bra val har det visat sig. Att trampa ner i ett träskhål är obehagligt. Att känna hur foten liksom sugs fast och man får svårt att dra den tillbaka. Och under den finns liksom ingen botten. Det är en minst sagt knepig känsla.

Det är en klar skillnad att röra sig i ett träsk landskap och ha fast mark under fötterna.

Vi kan hoppa från tuva till tuva och tycka att det är rätt häftigt. Är tuvorna starka funkar det kanske för en tid men inte annars. Pröva på massa, gå från sammanhang från sammanhang är att likna träskvandring på något sätt.

Tomas Sjödin skriver : ”Hos Gud får människan inte bara fast mark att stå, gå och vila på. Där slår livet också rot”, ”Dör djupa rötter finns utvecklas också de vackra kronorna”. Så bra sagt.

Du och jag behöver rota oss. Att finna sin fasta mark. Låta våra rötter krypa ner, djup. Den jordmån jag tänker på i detta sammanhang är Gud. Där får livet trygghet. Fasthet. Där får man en stabilitet som håller.

”men i Gud slår livet rot”

Publicerat den

Dagens mellanrum – 14 februari 2025.

’Frid vare med er’

Luk  24:8
”Medan de talade om detta, stod Jesus själv mitt ibland dem och sade till dem: ”Frid vare med er!”

När Jesus kommer till lärjungarna börjar han inte med att förklara det ena med det tredje. Han visste att de behövde något djupare. Han önskade de FRID. I den oron dom hade var dom nog inte tillgängliga för en utläggning. Jesus ger dom sin frid. Den frid dom så mycket behövde. 

Men dom var upprivna och uppskakade. Så Jesus behövde gå vidare i att visa att han verkligen var den uppståndne. Även fast det redan visste det. Han visar spikhålen. Han till och med uppmuntrade dom att röra vid honom. Och hur viktigt var inte det? Så viktigt. Men det landade ändå inte. Då tog Jesus ett säkert kort. Han bad om mat. Måltiden som bevisade samhörighet. Maten som visade på att han var vid liv och kunde äta. 

Så påminner han om att allt det som hänt har han redan berättat för dom. Nu bekräftas det han sa att det var på riktigt. Visst är det got för oss att veta det med?! Skrifterna blev uppfyllda. Det skulle börja i Jerusalem och nu har startskottet gått. Nu ska det bara vidare ut så långt att hela jorden, alla folk, skall höra detta underbara innan han kommer tillbaka. 

Frid vare med er! Han lever !!

Herre, tack för att du lever. Jag är så tacksam för vad du har gjort för mig. Hjälp mig att dela med mig det till andra.

Amen

 ’Herrens välsignelse’

Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn

Amen

🙏🙏🙏

Publicerat den

Gamla hjulspår

När jag var typ 5 eller 6 år minns jag en gång då brandkåren kom till åkern bakom huset. Man hade tänkt att bränna gräset på den. Just det kommer jag inte mycket ihåg. När man eldade gräset så vände vinden in mot skogen. Så man behövde ringa efter brandkåren. Just den händelsen har jag inte heller så mycket minne av.

Vad jag minns från den gången var dom djupa hjulspåren efter brandbilen. Alltså dom var grymt djupa. När jag klev ner i dom så gick kanten klart över mina knän. Troligen närmare mina höfter. Det var häftigt. Det minns jag jättetydligt.

Gamla hjulspår är svåra att ta sig upp ur. Inte bara för en liten kille. Utan även för fordon i största allmänhet. Kanske har du som kör bil märkt av spåren i asfalten tex. Dom gör att bilen lätt styr ner i dom.

En organisation kan få problem med gamla hjulspår. Egentligen alla olika sammanhang som jobbet, kyrkan, föreningen. Det är lätt att köra ner i hjulspåren som man alltid gjort. Ju mer och ju längre man är i dessa hjulspår cementerar man sig fast i det gamla vänlig. Det har ju alltid fungerat tycker man. Men det är kanske inte så konstigt. För när man kört där länge nog har man svårt att se över kanten så man ser den verkliga världen. Hur den har utvecklat sig. Man upptäcker inte vad som är gångbart i den tid som inne är.

Det är inte förrän man vågar att ta sig ur dom gamla hjulspåren man inser hur mycket lättare det går när man kommer i rätt ”nu”. Där är inte hjulspåren så djupa. Där kan man mer fokusera på framtiden en att bara försöka att parera spåren man är i.

En stor utmaning idag är att ser över den kant man byggt upp genom att köra i samma hjulspår år efter år. Att våga se vad som behövs för den tid som inne är. Se möjligheterna som skapar vägen fram. För vi inte det kommer vi att till slut köra fast. Då kan det vara försent för den nödvändiga förändringen. Tåget har gått liksom. Det som förr hade en chans har nu ingen mer chans.

Så innan du bestämmer dig att köra på som vanligt – försök att se vad det leder till. Ärligt låt dig se vad det innebär. Om du har svårt att se det ta så hjälp utifrån. Om den insikten som växer fram bekräftar dig i att köra vidare i hjulspåren så gör det. Men om den visar på något annat skynda dig dit då.

Man kan behöva draghjälp för att komma loss med sin. Missionär Bengt Klingberg hjälper två bilar som kört fast.

Ibland behöver vi helt enkelt gå vidare för att man inte vill eller orkar förändring. Då kan du använda din energi och skaparkraft på ett annat ställe. Där man inte är fast i gamla hjulspår.

Vill du ditt sammanhang det bästa bör du fundera på hur du förhåller dig till de hjulspår ni just nu kör i. Vill du ditt sammanhangs bästa bör du göra vad du kan för att ta dig ur dom. Då kan du efterlämna dig något i högsta grad levande. Så slipper du efterlämna dig något som är på väg att dö. Tufft sagt kanske men det ligger något i det.

Det bästa ligger framför

Om vi vågar se över hjulspårskanten