Månad: juni 2025

Publicerat den

Mid-sommar

Midsommar är något alldeles extra. Det är en tid då det är ljust så så länge. I all fall i vårt land. Norr har sin midnattssol där solen är uppe hela dygnet. Vi övriga får nöja oss med att solen knappt hinner ner förrän den vill upp igen.

Älskar denna tid. Det är så grönt ute. Blommar fortfarande. Och nu börjar det kunna skörda frukt efter frukt. Inte minst jordgubbarna. Min favorit över allt annat under sommaren.

Vi får bortse från att det nu vänder när det gäller längden på dagen.

Mid – då sommaren står som bäst. Mitt på sommaren.

Jag önskar att man kunde stanna här, i denna del av året. I det läget behöver vi inte bestämma om vi ska normaltid eller vintertid. Det liksom inte märks ändå. Älskar den varma tiden på året. Skulle vilja ha den jämnt. Den fantastiska grönskan har jag gärna året om.

Nu ska jag njuta av denna tid så mycket det bara går. Små utflykter. Kvällar på balkongen eller vid något vatten. Vårt land när det är som bäst.

Sätt tiden på paus lite. Det vore fint tycker jag.

Publicerat den

Dagens mellanrum – 20 juni – ’Gud, fräls mig genom ditt namn’

’Gud, fräls mig genom ditt namn’

Psalm 54:3

”Gud, fräls mig genom ditt namn, döm mig rättvist genom din makt!”

Kärnbibeln skriver: Psalm 54 är en bön. Det är den första av en grupp psalmer som uttrycker förtröstan på Gud, se Psalm 54-59 och 61-63.

Många av psalmerna vi läser i Psaltaren handlar om förtröstan på Gud. Så en psalm kan rätt ofta hjälpa oss i vår nöd eller i våra bekymmer. De ger oss nytt mod. 

Guds namn är något utöver det mesta. Hans namn i sig innehåller kraft och makt. Hans namn inger respekt i andens värld. Jag brukar ge rådet att bara säga namnet Jesus när orken till bönen, nöden blir för stor, orden räcker inte till, så finns det vila i det namnet. Det är som att namnet Jesus ger så mycket kraft in i situationen så det räcker med att säga det. Jesus-namnet relaterar till allt det han är och förmår. Så namnet har sin inneboende kraft. 

Vi brukar sjunga en sång med följande text:

Jesus, namnet med skönhet
underbar är du frälsare kär
Emanuel Gud är med oss
Dyrbare Jesus, levande ord

Pelle Karlsson skrev följande sång:

Namnet Jesus sköna
Namnet Jesus
I det namnet Jesus
har jag liv i dag

[Vers 1]
Jag ska alltid prisa namnet Jesus
I det namnet finns befrielse från synd
Alla andra namn ska blekna
men Hans namn ska alltid leva
och det strålar klart av härlighet och ljus
det är sången i min Faders hus

[Vers 2]
Snart ska porten öppnas till Guds himmel
jag är hemma och jag ser Hans ansikte
Det var Han som bar det namnet
och Han gav det namnet skönhet
när han vandrade bland oss i ödmjukhet
och på Golgata vi såg Hans härlighet

‘ Se, Gud är min hjälpare, Herren stöder min själ. ’ – Vår Ande, själ och kropp – allt finns i Guds omsorg. Psalmen andas verkligen den omsorgen. Den kan användas till vår bön när vi behöver hans hjälp och stöd

Herre, Gud, fräls mig genom ditt namn, döm mig rättvist genom din makt! Gud, hör min bön, lyssna till orden från min mun. Du, Gud, är min hjälpare, du stöder min själ.

Amen

’Herrens välsignelse’

Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn

Amen

🙏🙏🙏

Publicerat den

Så är den här

Så är den här. Jag höll på att säga äntligen men något åt det hållet.

Semester

Det har varit en intressant period sen förra gången semestern begav sig. Intensiv. Många svängar. Ny riktning i livet. Jag är tacksam för en start i Pingst Strängnäs. Tacksam för hur butiken har gått åt rätt håll. Det finns sådant jag är ledsen över. Som gärna hade fått sett annorlunda ut. Men det får vara i det rummet det tillhör.

En intensiv del av livet får nu paus. Ser fram emot en månad ledigt. Det är välbehövligt nu.

En ledighet som inte är intecknad fullt ut. Det är en både-ock-känsla. Men mest en bra känsla. Att ha ett öppet kort för korta små resor till olika delar av landet för en övernattning eller två. Sen hemma.

Så i eftermiddag när jag lämnar jobbet är det dags för semester. Nu hoppas jag, som nog alla gör, på bra väder. Fina grillkvällar. Härliga promenader. Goda möten med människor. Stilla stunder med en bok eller lite musik.

Så välkommen semester. Jag tar emot dig med öppen famn.

Publicerat den

Dagens mellanrum – 19 juni – ’Guds längtansökande blick’

’Guds längtansökande blick

Psalm 53:3
”Gud blickar ner från himlen över människors barn för att se om det finns någon som förstår, någon som söker Gud.”

Kärnbibeln skriver: Psalm 53 är snarlik Psalm 14. Introduktionen skiljer sig lite åt. Här finns ytterligare två hebreiska ord, mahalat och maskil. Gudsnamnet Elohim används genomgående här medan psalm 14 använder Jahveh, se Ps 14:2, 6, 7. Vers 5-6 är annorlunda. Istället för en försäkran om att Gud är de rättfärdigas tillflykt och en klagan på de orättfärdiga i Ps 14:5 beskrivs här de ondas ben som redan skingrade, se Ps 53:6. I Psalm 53 beskrivs det profetiska uppfyllandet av det som Psalm 14 talar om.

På Bibelns tid var det en självklarhet att tillvaron hade en andlig dimension. Frasen ”det finns ingen Gud” i vers 2 syftar snarare på en praktisk ateism än vår tids västerländska teoretiska ateism. Psalmens budskap riktar sig därför även till den som säger sig tro, men lever sitt liv som om Gud inte finns. Det hebreiska ordet för dåre är naval och kommer från navel som beskriver något som tynar bort, faller ner och vissnar. Detta ord beskriver inte någon som är dum eller ointelligent. Istället handlar det om moralisk dårskap. Den som gång på gång går emot sitt samvete dör till sist inombords och kväver sitt andliga liv. Bilden som målas upp är en moral som skrumpnar och förtvinar, se även inledningen till Ordspråksboken för de olika orden för dåre i hebreiskan. I Första Samuelsboken berättas om en man som just hette Naval. Under en period när David var på flykt från Saul ville Naval inte kännas vid David trots att David varit god mot honom, se 1 Sam 25:25. När David nu sjunger ut det hebreiska ordet naval i denna psalm, finns säkert associationen till denne man med samma namn som personifierar dårskap i Davids bakhuvud.

Gud blinker ner till jorden för att söka efter de förståndiga som söker efter Herren, honom själv alltså. Men han finner ingen som gör det. 

Tänk om psalmen hade ett anat slut liksom. Att Gud fann alla som sökte efter honom.

Men psalmen säger något om Gud. Han överger inte människan. Han söker efter var och en som söker efter honom. För dom kan han ge sitt gensvar till.

Klart han söker efter alla människor. Ingen är bortglömd av Gud. Å en sidan skulle man inte anklaga Gud om han gav upp alla som vände honom ryggen. Han kan ju med gott samvete säga att han gjort allt för att återknyta kontakten med oss som människor när vi bröt den. 

Men han lämnar det inte så. Han ger inte upp. Han söker ständigt efter oss. Så till dig som vänt honom ryggen. Vänd dig om så ska du upptäcka att han finns kvar där. Till dig som känner dig lite övergiven idag. Gud är nära dig och söker efter dig hela tiden. Han finns där för dig. 

Herre, jag vill låta mig finnas av dig när du blickar ner till oss och letar efter oss.

Amen

’Herrens välsignelse’

Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn

Amen

🙏🙏🙏

Publicerat den

… men eftersom du säger det

”Simon svarade: »Mästare, vi har hållit på hela natten utan att få något. Men eftersom du säger det skall jag lägga ut näten.«”
‭‭Lukasevangeliet‬ ‭5‬:‭5‬ ‭B2000

Simon Petrus hade fiskat hela natten. Inte fått någonting. Dom var nog ett slut. Är dom kommit i land var Jesus där och talade till folket som samlats. Att Jesus satte sig i båten var helt enkelt rätt smart. Ljudet fick bättre fart till folket.

När Jesus var färdig säger han till Simon:

”Gå ut på djup vatten. Lägg ut näten för att få fisk.”

Simon var inte så pigg på det. Försökte försvara och förklara situationen. Det var liksom ingen idé. Hela natten , då man brukade fiska, hade man inte fått något. Till detta var det nu ljust och dag. Man fikade inte då. Så allt talade emot att fiska nu.

Med det skulle det kunna vara klart så. Utagerat typ. Men det tog inte slut där. Simon kände på sig att sista ordet var inte sagt. Det fanns något i Jesu uppmaning. Så han hör sig säga:

”Men eftersom du säger det skall jag lägga ut näten.”

”Eftersom du säger det” – Han var beredd på att ge det en chans till. För att han precis såg att det var ett bra läge på sjön? O nej. Det var eftersom Jesus så det. Så han la ut båten och började fiska igen. Och dom fick massa fisk. Dom behövde ta hjälp av andra båtar för att få upp all fisk.

Jag tänker att om du överför denna berättelse i din situation. Att du tycker dig ha gjort allt som är möjligt. Det liksom är ingen idé att försöka igen. Men du, lyssna in en gång till. Vad säger Jesus till dig? Vad är det han manar dig till? Kanske ska du säga likt Simon….

”Men eftersom du säger det skall jag göra det”

Det finns något särskilt i Guds maning. I hans uppmaning ser det ut att även ligga ett svar i beredskap. Att det kommer hända något på riktigt. Så våga att gå – eftersom han säger det. Inte för att någon annan säger. Inte för att du helt plötsligt tror på din egen förmåga. Utan för att det är för att just H A N säger det.

Publicerat den

Dagens mellanrum – 18 juni – ’Grönskande träd’

’Grönskande träd

Psalm 52:10
”Men jag är som ett grönskande olivträd i Guds hus, jag förtröstar på Guds nåd i evigheters evighet.”

Kärnbibeln skriver: Psalm 52 uppfyller löftet i föregående psalm att undervisa överträdarna om deras vägar, se Ps 51:15. Undervisningen sker genom att visa två livsval. Det finns bara ett rätt sätt att leva sitt liv och det är att förtrösta på Herrens nåd, se vers 10-11.

Psalmen inleds med en beskrivning över tungan och munnens sätt att agera. Intressant att det står att tungan tänker ut onda saker. Är det som ämnas att man pratar först och tänker sen? För ibland verkar tungan dra iväg och det blir rätt tokigt det som sägs. 

Vad älskar våra tungor att mest prata om? När tänker våra tungor egna, mindre bra, tankar som den vill utrycka direkt?

Grönskande olivträd – mina tankar går till första kapitlet vi lästa i Psaltaren: ‘ Salig är den som inte följer de gudlösas råd, som inte går in på syndares väg och sitter bland föraktare, utan har sin glädje i Herrens undervisning och begrundar hans ord både dag och natt. Han är som ett träd, planterat vid vattenbäckar, som bär sin frukt i rätt tid och vars löv inte vissnar. Och allt han gör, det lyckas väl. ’

Att förtrösta – ett vackert ord – förtrösta. Hoppas, förlita sig på, lita på, tro. På vem? Gud själv. Skaparen och den som uppehåller allt. På hans nåd som varar i evighet. Det är länge det. 

Herre, håll mig nära dig så att jag påverkas av ditt föredömliga tal. Förlåt mig när min tunga tänker egna mind re bra tankar. Hjälp mig att vara tyst när jag ska vara det. 

Amen

’Herrens välsignelse’

Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn

Amen

🙏🙏🙏

Publicerat den

Dagens mellanrum – 17 juni – ’Förlåt mig’

’Förlåt mig’

Psalm 51:13
”Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta och ge mig på nytt en frimodig ande.”

Kärnbibeln skriver: Psalmen är en bön om förlåtelse. Bakgrunden är hur David har begått äktenskapsbrott med Batsheva (Batseba) och även beordrat hennes man Urias död. David inser att hans synd inte bara är mot andra människor utan först och främst Gud själv. Psalmen hör på många sätt ihop med Ps 32 som kan ha varit skriven efter denna bön och bekännelse för att visa på Guds stora nåd och lärdomar från denna händelse.

David var väl medveten om sin synd. Det handlade inte om ett relationsdrama där två var i luven på varandra. När den ene ber om att få veta vad den gjort för fel blir svaret ”Det vet du bäst själv”. Visste man det skulle man kunna be om förlåtelse för det. David var väl medveten om sin synd. ”Tvätta mig ren från min skuld, rena mig från min synd”. Den ende som kunde göra detta är Gud själv. 

David insåg att Gud ville ha sanning i hans inre. Då ber han ”lär mig då vishet i mitt hjärtas djup”. Han visste att det hjärtat var fullt av det påverkade hela livet. 

Han ville verkligen bli ren, ren vitare än den vitaste snö. Han var bered på ett renngsbag. 

När synden kommer in i våra liv tappar vi frimodigheten. Vi kan inte se upp in i Guds ögon. Jag vill påstå att det gör något med vår frimodighet även mellan människor.  Därför ber David: ‘ Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta och ge mig på nytt en frimodig ande. ’

Detta är en psalm vi kan använda när vi fallit i synd. Att be med David och göra det till våra egna ord är en fin bön. 

Herre, Tvätta mig ren från min skuld, rena mig från min synd, Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta och ge mig på nytt en frimodig ande. ‘ Förkasta mig inte från ditt ansikte och ta inte din helige Ande ifrån mig.  Håll mig uppe med en villig ande. ‘ Rena mig med isop så att jag blir ren, tvätta mig så att jag blir vitare än snö.

Amen

’Herrens välsignelse’

Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn

Amen

🙏🙏🙏

Publicerat den

När gränser sprängs

Skärmdump från TV

När jag växte upp minns jag att jag tyckte stavhopp var häftigt. Det var på den tiden man trodde att 6 meter nog inte var rimligt. Men det var en drömgräns. Tänk den som, mot förmodan, skulle kunna hoppa över 6 meter. Galet högt liksom.

Sergej Bubka kämpade och jag minns när han hoppade 6 meter 1985. Det var stort.

Igår hopade Duplantis 6:28. Sex och tjugoåtta. Och det fanns marginal. Han lär kunna hoppa klart mer än 6:28 om han bara får hålla sig fri från skador. Helt plötsligt känns det som att det finns ingen bortre gräns. Det var väl att ta i. Men vem vågar säga idag att det är omöjligt med 6:50 i stavhopp?

Att spränga gränser är inte alltid en given grej. Den som ska göra det måste tro, våga och fatta mod att det är möjligt. Och kanske är det just där som problemet är. Att tro på det. Att våga det. Och fatta mod att försöka utföra det.

Det är vår utmaning. Och den utmaningen kan vara ack så stor att övervinna. Jag skulle tro att när Duplantis gjorde sitt första världsrekord sporrade det honom ännu mer att försöka göra det ännu en gång fast högre då. Så klart.

Att våga tro det som till synes ser omöjligt ut

Jag tror att det är det som en kyrka har som utmaning. Men också företaget eller varför inte vi själva. I kyrkan kallar vi det för att ta ett steg i tro. Att en inre förvissning som Anden inger oss, gör att vi vågar sträcka ut modet lite till. Men det går inte av bara farten. Det är en utmaning som känns på djupet. Men när vi går ser vi att det håller. För att vi hittat på en egen bra idé? O nej. Det fungerar för att det i grunden är Guds idé för oss och för den tid som just nu är.

Har du svårt att se vad andra ser? Sök då att se och förstå deras insikt innan du sätter stämpeln på det som omöjligt. För hur skulle det vara att du i din oförmåga att se möjligheten skulle hindra Guds väg idag?

Våga gå på den inre maningen. Sök följa den. Om det skulle visa sig fel ber vi Gud att stoppa det. Annars kommer han välsigna dessa steg som du tar i tro

Våga spräng gränser.

Publicerat den

Vara på rätt plats

Att vara på rätt plats i livet är inte alltid en solklar historia. När man väl är där kan det tyckas enkelt. Men under resan kan det vara desto mer bekymmersamt.

Ibland är det enkelt att veta. Ibland mer höljt i dunkel. Ibland tycks det vara så enkelt att lyssna in. Ibland desto svårare.

Kanske vet du precis vad jag försöker beskriva. Eller så anar du något av det.

I det sökande ligger det något vist. Att man får växa in i det. Som att det kommer efter hand.

Att vara på rätt plats handlar inte om det är litet eller stort. Om det kan leda till berömmelse eller inte. Att vara på rätt plats har inget med mänsklig status berömmelse eller maktposition att göra.

Att vara på rätt plats har helt enkelt bara att göra att just vara på rätt plats som just är ämnat för oss. Det är då det är att vara inrätt element.

Vägen dit är att vara följsam Guds vilja över våra liv. Jag blir så uppmuntrad över berättelser som berättar om , på ett sätt triviala saker, hur Gud har lett steg för steg. Det kan vara att få tag på en bostad. Få ett jobb. Komma in på rätta skola eller universitet. Eller att få för sig att åka till en plats där man upptäcker att man behövs just där och då.

Finns det en bra förklaring till hur allt detta fungerar? Som att man skulle kunna skriva en handbok i det ämnet? Troligen finns det någon som skulle kunna skriva många böcker i ämnet.

Jag tror det enklaste svaret är – följsamhet. Att vara följsam Guds ledning genom den Helige Ande. Är vi det kommer Anden leda oss steg för steg till den rätta platsen. Det kanske inte sker i det offentliga utan mer under fördolda.

Idag ber jag för dig som inte riktigt är på den rätta platsen för dig i livet. Jag ber att du ska hitta dit. Ber att du ska kunna bli följsam Anden. Ber att du ska våga fatta mod att följa. Jag ber dig Herre att vara så där barmhärtigt tydlig så att det inte går att ta fel.

Att vara på rätt plats i livet är så välsignat fridsamt. Det gör att du kan leva en inre visshet om att du är där Gud vill ha dig.

Att vara där till den stund Gud rycker upp ”bopålarna” är skönt. Jag vet om dessa tillfällen. Då Gud slår ner dom på en plats eller sammanhang eller rycker upp dom. Att vara följsam är det bästa rådet då.

Publicerat den

Dagens mellanrum – 16 juni – ’Ropa till mig på nödens dag’

’Ropa till mig på nödens dag’

Psalm 50:15
”och ropa till mig på nödens dag. Jag ska rädda dig, och du ska ära mig.”

Kärnbibeln skriver: Denna psalm är skriven som en domstolsförhandling där Herren ställer frågor till sitt folk. Det finns likheter med Jes 1:2-20. Gud värdesätter äkta tillbedjan framför tomma religiösa ritualer. Detta är den första psalmen som tillskrivs Asaf.

När jag var liten fick jag läran mig himlens telefonnummer. Det var 5015. Alltså Psalm 50:15. 

Kärnbibeln skriver versen så här: ’Och ropa till mig på nödens dag [då du är trängd och möter svårigheter] , jag ska befria dig och du ska ära mig. ’

Min vän, när nöden tränger sig på, var snar att ringa himlens nummer. Tro inte att Gud är upptagen. Den linjen är alltid öppen för dig. Aldrig kommer du möta en upptagetton. Aldrig. 

Senare läser vi: ”Den som ger akt på vägen…” En viktig ingrediens på livets väg. Att ha koll på stigen i skogen kan vara knepigt. Lätt att snubbla. Att snubbla på livets väg kan också vara lätt. Därför är det en viktig uppmuntran. Och ett viktigt beslut. ”Den som ger akt på vägen, skall jag låta se Guds frälsning”. Det finns ett löfte och en möjlighet.  

Herre, tack för att nödens linje till dig alltid är öppen. Tack för att du aldrig lägger på när jag söker dig.

Amen

’Herrens välsignelse’

Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn

Amen

🙏🙏🙏