
Att ta en promenad i sin nya stad innebär nya upptäckter. En promenad jag längtat efter är den utmed vattnet mot centrum. Fast det var disigt igår tog jag det efter kyrka och söndagsmiddag. Tror bilderna skulle göra sig svartvita men det får bli ia Instagram tror jag.

Hamnen vet jag är en så fin plats att vara på. Sist jag var där var det typ sommar med massa båtar i hamn. Det blev en glass då. Igår var det inte massa båtar inte heller ngn glass. Men kvarnen var vacker upplyst.
Att gå efter vattnets kant är något speciellt. Du får vänta på vårbilderna. Men hösten ger ett särskilt lugn även vattnet. Ja, så länge det inte är storm så klart. Men jag kan ana vad det kommer att bli framåt april och maj.


Det gråa är också vackert. Det ger ett lugn. Igår var det visserligen lite duggregn i luften. Men det var vindstilla. Utmed promenaden finns det många fina hus. Men de vill man inte ta för närgångna kort på.
Det blev lite åt skymning innan jag hann hem. Lamporna började lysa. Kanske är det ändå det bästa med hösten och vintern. Det är då ljuset och lamporna kommer till sin rätt. Det är som de vill påminna om att det kommer en tid då ljuset återvänder. Men just nu får vi nöja oss med deras ljus.


På håll kan man ana Strängnäsbron. En farkost för att färdas på vattnet vore fint. Får se om det kan bli en Kajak till sommaren. Vattenvägen är så skön. Att paddla i stillhet över ett stilla vatten.
Som avslutning hade mörkret lägrat sig. Att då gå in och göra en rabarberpaj kändes lite extra fint. Att få en lite mersmak av sommaren gör hösten äng lite bättre.

Jag tänker att livet är just så här. En vandring med nya upptäckter. Om vi ger livet den möjligheten blir det ett gott liv. Men slutar vi vara nyfikna så tappar vi den dimensionen. Sluta aldrig att vara nyfiken. Det är lätt att vara nyfiken långt bort. Men det finns så mycket fint att upptäcka i närområdet. Och en gammal upptäckt kan bli som ny. Det beror bara på din inställning till det.











