– En vandring genom tankar och upplevelser…….
Jag vill önska dig ett riktigt
2026
Gott Nytt År
Min bön är att ska få bli överraskad av Guds Välsignelser över ditt liv. Året som ligger framför har förutsättningar att bli ditt bästa år. Att få göra det i Jesu namn är så vackert förväntansfullt.
Låt oss vandra tillsammans genom det året. Bära varandra i böner. Uppmuntra vandra. Se det bästa hos varandra. Lyfta varandra när så behövs. Tillsammans har året något alldeles speciellt att ge. Så var du än befinner dig –
Gott Nytt År
31 december 2025
”Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro.”
— Psaltaren 23:2 —
När jag skriver detta har jag just avslutat ett arbete för att gå in i ett nytt. Då infinner sig en viss trötthet. Anspänningen släpper efter en tid av avslut. Livet kan verkligen var en spänning. Anspänning som tar ut sin rätt till slut – man blir helt enkelt trött.
Gud har sett att vi människor fungerar så. Han är fullt medveten om det. Därför tror jag denna vers finns. Jag vet vad vatten kan göra med oss människor. Jag har många gånger suttit vid ett vattenbryn, lyssnat till vågskvalp, tittat ut över vattenspegeln och upptäckt det positiva det gör med min kropp och mitt sinne.
Att ligga på en gräsmatta och räkna moln gav mig en frid redan som liten.
Det är som det stor. Gud vill föra oss till dessa platser. Kärnbibeln formulerar detta så fint: ‘Vid gröna ängar (spirande betesmarker) låter han mig slå mig till ro (lägga mig ner) . Intill lugna (stilla, rofyllda, trygga) vatten (ordagrant: ”invid vilans vatten”) leder han mig (ledsagar han mig varsamt) . Invid vilans vatten. V i l a n s ! Älskar det uttrycket.
Vi går nu in i ett nytt år. 365 dagar. Somliga lättare än andra. Andra klart mycket tyngre än somliga. Då behöver vi dessa ord. Han låter oss vila. Det är okej att vila. Han till och med skapar dessa platser och utrymmen för oss. Ibland kommer han föra oss till rofyllda vatten. När vi är lite obstinata och vägrar. Då puttar han på varsamt, ledsagar oss varsamt men bestämt. Varför? Han vill oss väl. Följ honom då. Det kommer göra dig gott. Det är en plats för dig, just för dig, som han leder dig varsamt till. Så får du sen återkomma med förnyad kraft och nytt mod.
🙏
Herre, gör mig följsam till vilans vatten och den gröna ängen.
Amen
Man skulle kunna tro att detta är ett inlägg i ljuset av att jag just har avslutat mitt arbete i Pingstkyrkans Secondhand. Att det skulle vara ett sätt att bearbeta det. Men så är det inte. Men förändringar i livet inspirerar oss på olika sätt. Och detta väckte dessa tankar hos mig.
Ibland lever vi kvar i det förflutna på ett sätt som gör att vi inte kommer vidare i livet. Vi kan inte ha något ogjort. Vi kan inte få något ogjort som vi redan har gjort. Men vi kan lära oss att förhålla oss till det.
Därför tänker jag att det förflutna behöver vi bestämma oss för att lägga bakom oss. Det är först då vi kan få rätt fållande till det. Och det låser oss inte mer.
Jag menar inte att vi ska förtränga det. Inte heller sudda bort det. Inte gå igenom någon behandling som raderar vårt minne. Det handlar mer om att lägga det där det hör hemma. Just i det förgångna. Och blicka framåt i stället.
Det kommer frigöra oss. För ett liv som kommer. Låt mig ge ett exempel.
Förlåtelse kan ha en sådan påverkan. Jag hamnade i ett förstadie till bitterhet när jag kände att jag hade svårt för att förlåta en person och vad den hade gjort mot mig. Jag var rätt påverkad av det och hade mycket svårt för att släppa det. En dag uppmärksammar Gud mig på det. Jag bestämde mig för att förlåta å den personens vägnar. Ja, alltså förlåta i dens ställe. Jag ville göra mig själv fri från risken för att hamna i bitterhet. Så jag gick in i dens ställe och förlät. Fast det egentligen var den som skulle först be om förlåtelse. Åren gick. En dag kommer vederbärande till mig och ber om förlåtelse. Då var det fantastiskt skönt att kunna säga: ”Jag har redan förlåtit dig”. För den dag jag bestämde mig för det blev jag fri.
Det är det jag menar händer när man bestämmer sig för att lägga något bakom sig. Då blir man fri att vandra vidare. Anars har man en tyngd kvar hängande på sin rygg som ständigt påminner oss.
Bestäm dig för att lämna bakom dig. Det går inte att reda ut allting. Men vi kan ändå leva i förlåtelsen. Den förlåtelse som frigör oss.
Behåll de goda minnena du har. Låt dom glädja dig. de mindre goda, lägg dom längre bak i minnet. Dom hör mer hemma där.
Den 1/6 för drygt 4,5 år sedan började jag min tjänst på Pingstkyrkans Secondhand i Eskilstuna. Idag var det sista dagen gjord. En tid av en intensiv period. Spännande och givande.
Många gåvogivare och kunder har jag haft förmånen att möta varje vecka. Så tacksam för er alla (hoppas någon av er ser detta)
Alla medarbetare vi haft i butiken på olika sätt, ni har verkligen berikat mitt liv. Tack för allt ni har lärt mig. Ni har varit många. Anställda, volontärer och ni alla som varit hos oss på olika praktik. Ni är fantastiska.
Inser att dessa år har gått fort på ett sätt. Det gör väl det mesta när man ser bakåt. Och har man roligt så går det fort. Samtidigt har det gått sakta också. Särskilt när man velat göra mer, att mer skulle ha hänt. Men så är livet i största allmänhet.
Till dig som bett för mig, för jag vet att du finns, ett särskilt tack. Har du möjlighet att fortsätta med det skulle jag vara mer än tacksam. Förnyat inser och vet hur värdefullt det är.
En stor glädje är det att butiken finns kvar i morgon också. Då behövs din gåva likaväl. I morgon, nja i alla fall nästa dag den är öppen, finns det möjlighet att fortsätta att göra fynd. Och med det samtidigt skapa ett överskott som får fortsätta att hjälpa människor i behov och nöd.
Så stort tack för förtroendet att leda butiken under dessa år. Nu får någon annan den förmånen. Till en början blir det Barbro. Stort lycka till. Sen, ja just det, det finns en kanonbra tjänst att söka. Så skynda skynda.
Tack
Världen förändras genom små små handlingar
Förringa aldrig det lilla. För det är ofta det som för världen kan synas varva litet gör den största skillnaden.
Vi kan lätt se ner på vår egen insats som ringa. Kanske vår kända jante-lag som sitter för djupt ner.
Våga använda det lilla. Det kan göra helt klart en stor skillnad.
Bibeln lyfter den lilla tron stor som ett senapskorn. Det minsta av all grön men får en stor krona för fåglar att bygga på i. Jesus menar också att den lilla tron kan förflytta berg. Så förringa inte det lilla.
Vila i stället i att det lilla kan räcka väldigt långt. För när Gud lägger sitt till blir det mycket av det.
Tillsammans gör vi skillnad. Har alltid haft just ”tillsammans” som mitt ledord. Det är då vi kan komma långt. Tydligt är det tex jobbet jag haft fram tills nu. Secondhand. Genom många som lägger axeln till kan vi göra underverk. Ja, jag menar det. För ett år i en secondhand är ett underverk.
Så förringa aldrig det lilla. Det kan tillsammans med många andra bli något väldigt stort
30 december 2025
”Herren är min herde, mig ska inget fattas..”
— Psaltaren 23:1 —
Låt oss inrama detta årsskifte med Psaltaren 23. Den psalm som herden och kungen vid namn David har skrivit.Den har tröst, trygghet och vila till oss. För att förstå den på rikligt behöver vi sätta oss in i hur en Herde fungera. Va dens uppgift är. Så sök dig till berättelser om herdar.
Ett får leds av sin Herde. Fåret vet att om den gör det så får den vatten, gott bete och beskydd. Herden har sin stav som kan lyfta upp det när det ramat ner i en skreva. Herden har sin klubba, eller slunga, att slänga mot rovdjuret. Herden har koll på vart den bästa ängen finns. Herden vet vart fåret kan släcka sin törst.
”Herren är min herde” – fåret vet vem som är sin herde. Det känner igen det. När herden ropar vet fåret direkt om det är fårets herde eller någon annan herde som ropar.
Det påminner oss om att ha en relation till vår Herde såvitt kan känna igen hans röst. Men också vikten av att följa rätt herde. Vad får leda våra liv? Vad följer vi?
”Mig skall ingenting fattas” – tror inte att vi skall tolka detta till ett liv i överflöd. Utan mer att vi skall inte lida någon brist. Bröd för dagen som Herrens bön säger. Gud vill hjälpa oss till att ha det som vi behöver för varje dag. Så att vi kan vara mätta. Att det vi får räcker till. Dessa ord tala om förtröstan – att Gud förser på alla livets fronter. Ett löfte som kan bära oss igen tider som vi upplever brist. Han kommer bistå. Så stor barmhärtighet har vår Herre.
🙏
Herre, jag vill följa dig. Led mig Herre så går jag rätt. Tack att du vill hjälpa mig så at jag har för dagen och inte behöver lida brist.
Amen
För en del år sedan skrev jag om ”Ett nytt normalt” Så här skrev jag:
I går skrev jag om att komma tillbaka till det normala. Tänkte vidare lite på det…..
Ibland känns det som att man kommit ur det man gärna vill vara i. Goda rutiner man tappat. Eller så känner man att man behöver något nytt
Helt enkelt ett nytt ”normalt”.
Alltså att skapa nya goda vanor. Kan vara att röra på sig lite mer. Kan vara att avstå något. Eller kanske tvärtom, att göra något sim är bra för mig. Kanska få till en bättre start på morgonen med en morgonandakt för sig själv.
Jag tänker att när vi hittar det ”nya normala” får vi ett nytt välmående. Tillfredsställelse.
Inte för att jag tror att vi ska tvinga oss in något vi inte vill. Ett ”nytt normalt” har sin drivkraft inifrån. Så det behöver skapas inifrån för att bli en långvarig positiv förändring.
Så kan du känna att du behöver ett nytt normalt – våga satsa. Nya goda vanor kan aldrig vara fel.
Rutiner har väl inte alltid legat högst upp vår önskelista. Möjligen vill vi inför nyårslöftet ha med det. Låter bra. Är nog bra. Men det bottnar kanske i ett dålig samvete. Och kanske är det nyårslöftets baksida. Att det springer upp i något som vi inte lyckats med direkt.
Men kanske kan man vända på det helt om. Alltså att se på det ur en annan vinkel. ”Vad skulle vara bra för mig?” Den vinkeln tror jag skulle kunna skapa energi och motivation. Inte att jag sprungit för lite. Inte varit på gymmet. Ätit på tok för mycket sötsaker osv. Utan lämna det bakom oss. Gjort är gjort. Inget vi kan ändra på. Möjligen får vi leva med konsekvenserna. Men vi kan inte ändra på något i det förflutna.
Jag tror att jag skrivit om att om man vi skapa en god turin, tex springa, så behöver man ca tio gånger för att denna vana ska sätta sig. Kommer man över det så fungerar det ofta bättre. Det blir en vanligt inslag som man gärna vill göra.
Så inför det nya året – vad skulle vara bra för dig att du gör? Vad tror du skulle välsigna ditt liv? Vad skulle påverka dig på ett positivt sätt?
Tänker inte ge dig några förslag eller ideer. Låt ditt inre börja tala istället. Vad viskar det om?
29 december 2025
”För ett barn blir oss fött, en son blir oss given. På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är: Under, Rådgivare , Mäktig Gud, Evig Far, Fridsfurste.”
— Jesaja 9:6 —
Det finns en tanke som är fylld av barmhärtighet till oss alla och till hela skapelsen. Vi läser om det i Jesaja 9. ”Och på hans skuldror, axlar, vilar herradömet.” Kärnbibeln skriver det så här: ‘För ett barn har fötts åt oss, en son är oss given, och herradömet (ansvaret att regera) vilar (ska vila) på hans skuldra (axlar, rygg) [singular] …”
Ibland vill vi bära hela ansvaret. Vi kanske uppfattar det som vår viktigaste uppgift. Så lever vi på ett sätt som att det är vi som bestämmer. Gud säger att ”ett barn blir oss fött”. Alltså till dig och mig och oss alla. Inte ”någon annan”. Gud säger att ”på hans axklar vilar allt ansvar”. Men vi handlar som att det låg på våra axlar. Det är som att vi ber om en lösning men känner ansvaret att skapa svaret själv. Som att be Gud om hjälp med värken och ta en alvedon samtidigt – hjälpa Gud på traven typ.
När du lever med Gud, ber till Gud så är han i ansvar/ledning. ’In charge’ – ansvarig för. Sänk dina axlar. Du behöver inte spänna dom. Koppla av. Säg dig till honom som är i ansvar och lämna det där.
Jag tänker att det finns flera som har en särskild bön till Gud för sina barn. Låt Gud bära dina barn på sin axlar. Han har kontrollen. Kanske känner du att du brustit på något sätt. Guds axlar håller för dom också. Stå bara stand by i dina böner och omsorg. Vid rätt tid kommer bönesvaret. Så får du se att det löser sig. För Gud är Underbar i råd, väldig Gud och evig Fader och fridsfursten. Det täcker din bön.
🙏
Herre, idag ber vi för våra barn. Tack Herre för att du ser dom, älskar dom och har omsorg om dom. Så stor är Gud att han ser dom var dom än är på vår jord.
Amen
När jag växte upp så hade vi TV. Men TV på den tiden var ju inte som TV idag är. Den första TVn jag minns var svartvit och hade en kanal. Jag minns nog mest två saker från den. Det var att det fanns en pausbild när inget program visades. På den bilden fanns en liten flicka som höll i en nalle. Det var nog min första kärlek. Det andra var att det fanns något vi kallade för myrornas krig. Alltså det vara bara brus av massa prickar när all sändning var slut för dagen. Precis, man sände inte dygnet runt.
Sen fick vi en färgTV och efter ett tag kunde man få kanal 2 genom en extra dosa på TVn. Fjärrkontroll var inte uppfunnet då. Man fick gå fram till TVn och byta kanal eller justera ljudet tex.
Idag är det helt annorlunda. Nu finns visserligen fjärrkontroll så att man inte behöver lämna TV-soffan, och det finns en mängd olika program att välja på och det sänds program dygnet runt. Om man får på TVn alltså.
För det kan behövas fler fjärrkontroller. En för TV och en för ljudet och en för appleTV osv osv. Och kommer man till någon annan blir det minst sagt knepigt. För dens TV har andra kontroller och andra maskiner.
Fjärrkontroll – vilken uppfinning det är egentligen. Att på avstånd styra något. Rätt smidigt om det gäller TV och kunna sitta kvar i soffan. Men mindre kul när man kan möta människor som uppfattar sig vara en fjärrkontroll. Man vill styra andra men på avstånd. Använda andra som bulvaner. Man kan kalla dom för informella ledare. Likaså kan det vara ett sätt att få sin vilja igenom. Man tex handlar på ett sätt som gör att det inte går att ändra på fast man visste att det inte var möjligt. Tex bokar sin resa innan man fått ledigt från jobbet.
Fjärrkontroll-människor är svåra att möta. För dom är just ‘fjärr’ – på avstånd. Och dom vill gärna vara där för det är där dom uppfattar att de kan styra. Och så blir det mesta omöjligt att bli bra. Så länge den tillsatta ledaren är borta kan man leda på sitt vis.
Det som kommer ut ur detta är att det går helt enkelt inte att utveckla en verksamhet. Förändringarna blir omöjliga och allt hackar. Så denna typ av ”fjärrkontroll” är svåra att hantera och leva med. Jag är rädd för att dessa ‘fjärrkontroller’ allt för ofta vinner ‘kampen’.
Jag minns en gång då jag var och hälsa på en vän. Det var ganska nytt med att styra sina lampor med fjärrkontroll, tex från mobilen. Vi satt tillsammans ute i hans bil. Så släkte han och tände lamporna inne i huset där hans familj var. Allt för att retas lite (och visa mig tekniken). Så kan dessa fjärrkontroll-människor fungera. När någon ”tänder” så ”släcker” dom. Och det spelar ingen roll hur ofta man tänder så nog släcker dom.
Är dom sen flera blir det riktigt tungt. Det knepiga i allt detta är att alla vill se verksamheten fungera. Men på sitt vis. Så blir det svårt för alla. Tyvärr.
28 december 2025
”Alla är ni Guds barn genom tron på Kristus Jesus.”
— Galaterbrevet 3:26 —
Julen berättar för oss att Gud sänder sin Son till jorden. Jesus, född av Maria, men avlad genom Helig Ande, så han är Guds ende son. Alltså Guds barn. Men här slutar inte berättelsen.
Denna söndag handlar texterna i kyrkan om Guds Barn. Genom tron är vi Guds barn. Det är en stark markering att vi är nye bara människor här på jorden. Vi har ett släktskap med Gud. Inte bara att han är vår skapare. Vi är hans barn.
När du bestämmer dig för att tro på Jesus blir du, genom Anden, hans barn. Märker du likheten? Jesus, avlad genom Helig Ande, du och jag blir hans barn genom tron. Det innebär att vi har starka band mellan oss. För mig blir det stort.
Gud blir vår Far. Vi blir hans barn. En så nära relation. Finns ett utryck i bibeln som heter ’Abba Fader’ . Det är som att ropa efter ’pappa’. Gud är din pappa. Han är din skapare men han är också din frälsare – din andliga pappa.
Föräldraskapet är starkt. Att vara en pappa eller mamma förklarar det djupare. Den som har fått den förmånen inser vad jag menar. Vi ser till vårt barn. Älskar vårt barn. Vi skulle kunna göra allt för att rädda det. För banden till vårt barn är större än vänskap. Det har blodsband. Om det gör fel älskar vi dom ändå. För vi vill deras bästa gena allt. Det är detsamma när vi är Guds barn. Det är blodsband mellan oss genom Jesu korsvandring. Du är älskad av Gud för du är hans barn.
Kanske behöver vi låta det sjunka in för att på djupet förstå att vi är Guds barn.
🙏
Herre, tack för att jag får vara ditt barn. Hjälp mig att vara det på bästa sätt. Tack för att vi tillhör varandra.
Amen
Pedher´s blogg 