🧩 Du har säkert gjort det någon gång. Lagt pusslet. När det börjar dra ihop sig mot slutet så inser du läget. Det saknas en bit. Man ser visserligen bilden förutom just den lilla kvadratcentimetern som saknas. Men det känns så oavslutat ändå.
🧩 Bilden är bekant. Vi är alla en pusselbit i det stora pussel som läggs varje dag. På varje plats. Över hela vår jord. Läste att världens största pussel lär ha 40320 bitar. Ja du läste rätt. Lär ta ett tag att lägga – typ 600 timmar. Ändå finns det ett större pussel – livspusslet jorden med alla dess invånare.
🧩 Kanske har du hört sången som Gunbritt Holgersson har skrivit.
Refrängen är så här:
Tänk att få vara en pusselbit i Guds stora pussel, det finns en plats där jag passar in den har Han bestämt åt mej. För varje mänska finns en plats ja alla måste vara med om pusslet ska bli så helt och så fint som Gud har tänkt. Tänk att få vara en pusselbit i Guds stora pussel det finns en plats där jag passar in den har Han bestämt åt mej
🧩 Den påminner om något viktigt. Att alla behövs för att bilden ska bli klar. Att alla har en plats att fylla. Inte vilken plats som helst utan den som är ämnad för just dig eller mig.
🧩 Tänk vad lätt det är att både påstå och känna att man inte passar in eller behövs. En märklig företeelse. Borde aldrig få hända. Borde aldrig få upplevas.
🧩 Ibland tror jag dock att det är en självpåtagen attityd. Man skapar den bilden själv. Man matar sig med tanken att just ”jag” inte passar in. Det är oftast en fel bild. Troligen aldrig sann.
🧩 Idag vill jag påminna dig om att du är viktig här och nu. Det har Han bestämt. Du passar in. Även när känslan säger något annat. Utan dig blir inte pusslet färdigt. Utan dig fattas det en bit av bilden. Så du behövs och har din plats.
Pedher´s blogg 