Är Gud långsam?

I den läsplanen jag läser just nu så ställdes det några reflektioner som jag tänkte dela med mig av till dig.

Uppskattar jag Guds långsamma uppenbarelse eller blir jag otålig av hans brist på brådska? Om Gud inte har bråttom, varför ska jag ha det? Hur kan jag uppskatta kunskap om jag inte uppskattar själva upptäckten av den?

Gillade den. ”Om Gud inte har bortom, varför ska jag ha det?” Hur reflekterar du omkring det? Det måste troligen finnas en orsak varför Gud inte stressar fram ett svar och åtgärd.

Är Gud långsam eller kan det möjligen vara så att han inväntar den bästa stunde för svar och åtgärd? Och om han är trygg i det varför kan inte vara trygga i detsamma?

Jag vet, det är nye så enkelt att vänta när nöden tränger på. När man tycker sig se att tiden rinner ut. Klart man blir stressad av sådant.

Men det ligger ändå något i detta. Att vila i att Gud har ett bättre perspektiv än vi har från vårt grodperspektiv. Han som kan se i alla tidszoner och inte är beroende av tid och rum. Han som ser helhetsbilden medan den formas och inte är helt färdig.

Det finns en balans mellan Invänta och bulta. Det finns en skillnad från att börja fråga och bed, Att vänta och söka. Kanske behöver vi också be bönen ”Herre, hjälp mig att se ditt perspektiv och för stå din klocka.” För när vi ser på vad han kan och förmår kan vi invänta svaret till förändring.