Kan man älska bara på halvfart? Eller lite sisådär? Eller älskar man fullt ut? Alltså helt och hållet?
Jag tänker att älska gör man helt och hållet eller inte alls. När man älskar någon så blir det så mycket mer än att bara tycka om. Det finns en helhet med omsorg som bas i kärleken.
Det finns ett bud som visar på en 100-procentig kärlek. Bibeln säger:
”Du ska älska HERREN din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft.”
Här pratar vi inte om halvfart eller trekvarts kärlek. Nej, fullt ut, av hela hjärtat, av all kraft alltså på riktigt.
Jag tänker att det är inte alltid enkelt. Men när man börjar se tillbaka på vad Gud gjort för oss fylls vi både av tacksamhet och kärlek.
När vi sen ser på vad han kan göra och hur han vill göra det fylla vi av samma tacksamhet och kärlek.
Blickar vi sen fram emot slutmålet himlen så kan vi inte hålla tillbaka vår kärlek till honom.
Så budordet som kan upplevas som ett omöjligt uppdrag blir i själva verket något som rinner upp inifrån oss och ger ett fantastik uttryck hos oss.
Kärlek till någon annan rinner fram, jag höll på att säga, vare sig vi vill det eller ej. Den finns där och drabbar oss. Kärlek till Gud har en ännu större orsak.
Låt dig drabbas av kärleken till Gud.
Pedher´s blogg 