En sak jag blivit påmind om den senaste tiden är vilken välsignelse det är att be tillsammans. Tänker då inte bara på den större gemensamma bönen i kyrkan utan mellan två stycken. Eller den mindre gruppen.
Att få stanna upp en liten stund, be tillsammans, gör något med oss. Det är som att det händer något mer på djupet.
Jag upptäcker att bönen blir mer nära också. I det större sammanhanget kan det visst bli så men i den lilla gemenskapen blir den närmare. Intimare och tydligare på något sätt. Jag menar inte att Gud inte svarar på bönen i ett större sammanhang. För det gör han helt klart. Men när man ber mellan två personer eller mindre grupp blir den på något sätt mer på riktigt.
Kan man säga så? Pröva och bedöm själv. Berätta gärna hur du upplever det.
En sak är säker. Det känns verkligen gått när någon tar tid och ber för en. Att få bli välsignad av att någon ber för en är gott. Som tar tid för ”lilla” mig. Har du möjlighet att välsigna någon med din bön så gör det. Det är också gott att bli föremål för förbön. Låt någon be för dig någon gång. Det gör dig gott.
Pedher´s blogg 