All helgonahelgen är för många en tung helg. Har man nyligen drabbats av sorg blir den extra tung. Sorgen gör sig påmind och saknaden blir stor.
Men det är också en tacksamhet. Tacksamhet för den som gått före. Människor som idag inte finns kvar bland oss men som lever kvar i minnet. Just därför att vi såg upp till dom. Dom var goda föredömen.
Tänk vad mycket vi har att lära av dom. Dom har visat på ett sätt att leva som vi vill, om möjligt, ta efter. Deras sätt att leva har visat på ett sätt som varit bra och välsignat.
Det bästa sätt vi kan hedra dom är att försöka leva på ett liknande sätt.
Men det väcker också en längtan att själv en dag få bli och vara ett föredöme för andra. Hur kan jag leva ett sådant liv? Möjligen behöver vi korrigera vårt sätt att leva. Men det viktigaste är nog att leva och samtidigt kunna se andra i ögonen.
Så hur blir vi ett föredöme för andra?
Pedher´s blogg 