
När jag bodde på landet rörde jag mig rätt mycket i skogen. Det kunde vara på grusvägen. Inte så sällan en smal stig.
En promenadväg jag hade var att följa en stig. Jag vet att jag tänkte många gånger på hur den kommit till. Var det djur som hade trampat upp den? Eller var det mänskors? Inte ofta jag mötte någon på den stigen. Tänker jag efter så hände det aldrig. Ändå fanns den där. Tydligt och klart.
Visst var det lättare att gå på den bredare grusvägen. Det var klart lättare att ta sig fram. Det gick fortare och jag kom således hem fortare.
Ändå kunde jag föredra stigen. Det var som om den hjälpte mig att hinna ikapp med mina tankar. Skulle kunna utrycka det som att jag han ikapp livet. För där på stigens slingriga lågfart-framfart fanns det tid att fundera mellan stegens sakta takt.
Att följa stigen är kanske inte är det mest tidseffektiva valet. Men kanske är det det mest långsiktiga smarta valet. Men säkert inte lika häftigt som motorvägens höga hastighet.
När man går vilse i skogen är det bra att följa en stig. För den har ett mål. Det har dess användare visat genom att trampa upp den.
Livets stig är kanske något åt detta. Den går lite slingrigt framåt. Men den kommer fram. Inte dom snabba klippens promenad. Men bygger något stort ändå inför framtiden.
Det var på stigen som jag upplevde Guds närhet som allra störst. Det var på den stigen jag fick ro för att processa det jag hade mött eller skulle möta. Det var på stigen som Gud hade möjlighet att tala till punkt med mig. Det var där vi kunde ha vår stund av oliktänkande men som formade en bärande idé.
Tänker att vi behöver inte vara så rädda för stigens långsamhet. Kanske är det där vi gör dom största framstegen. Det som bygger en bra grund att bygga vidare på. Det är inte så dumt. Det är där vi ostört kan testa tanken och låta den få bevisa sin bärighet. Och fungerar den inte kan vi lämna kvar den efter stigen och gå vidare och testa en annan tanke.
Jag tror att det är på stigen vi hittar den framkomliga vägen. Det är där vi hinner ikapp oss själv.
Idag ber vi för riksdagsman Daniel Vencu Velasquez Castro (S)

