
Att gå i tro kan vara ett av de svåraste stegen man kan ta. Samtidigt kan det vara det enklaste tänkbara.
Utmaningarna kan vara många. Frågorna kan vara desto fler. Tvivlen kan skaka om. Så det är inte konstigt att man kan brottas i sin tanke om hur nästa steg ska gå.
Ibland har jag varit våghalsig och bett om att Gud rätt drastiskt ska sätta stopp för något när jag bett om hans ledning. Har kunnat offrat mycket bara Gud visat sin tydlighet. En gång var jag beredd att offra min bil för ett tydligt nej. Tack och lov blev det ett ja och jag fick ha kvar min bil. Lite kryptiskt kanske. Men jag ville verkligen veta Guds vilja där och då.
Andra gånger har det varit klart enklare. Jag har känt hur en frid lägrat sig inom mig. Och jag vågat gå.
Andra gånger har det varit Gud som bearbetat mig ganska mycket innan jag till slut vågat säga mitt ja och gå.
Så jag vet att det kan vara svårt ibland att våga gå i tro.
Men en sak har jag fått lära mig. Gud är intresserad av att leda oss rätt. Gud vill att vi ska våga gå i tro. Vår uppgift blir att ta första steget. Och pröva om det håller. Vi behöver inte tillräkna alla steg i det första steget. Utan det räcker med att våga ta det första. När det håller växer tron för nästa steg. Visar det sig att första steget blev fel har vi nära till det sista steget som faktiskt höll och kan vända tillbaka till det. För att kunna ta ny sats. Vi behöver inte göra det mer dramatiskt än så.
Så växer det nya Gud vill föra oss in i steg för steg. Och vi kan se i backspegeln att Gud varit med och lett oss. Så stor är Gud att han verkar i det lilla och bygger något stort utifrån det.
Så börja våga tro i det lilla. Det första steget. Går det fel var inte för stolt att backa ett steg då. Gick det första steget bra? Ta då nästa. Hoppa inte över något steg. Det kan ställa till det för dig. Och våga lyft blicken och se på Jesus. Han är mer värd att se på än gruset och vågorna under dina fötter. 👣


