Jag satt ner med några goda vänner och planerade en resa vi skall göra snart. Vi har förmånen att resa till Benin. Jag skall få se några av de projekt vi stöder genom PMU. Lite senare denna termin skall jag få besöka några vänner i Rumänien. Se deras arbete bland Romerna. Så det är lite fix med biljetter, visum där det behövs. Profylax. Koll med pass. Fundera igenom på vad man behöver ha med sig. En utmaning är ju att lämna saker hemma. För risken finns ju att man tar helt enkelt med sig för mycket. Att bära på onödigt bagage är både dumt och onödigt.
Hur planerar vi vår livsresa egentligen? Vad har för bagage går vi och bär på helt i onödan? Jag är rädd för att vi bär med oss gamla oförätter helt i onödan. Sådant som hänt som vi borde ha lämnat bakom oss för många år sedan. Det blir som att detta gamla binder oss. En extra tung resväska är inte bara onödig. Den tar massa energi också. Som gör att vi får svårt att orka. Jag tänker att så är det med livet också.
Oförsonlighet binder mer oss själva än den som gjort oss något illa. Den som borde vara den som skulle be om förlåtelse går fri. Den har oftast lämnat det sen länge. Men så går man där och bär på något som bara binder. Sådant är dags att förlåta. Förlåt i dens. vägnar och bli fri. Det kan vara svårt. Jag vet. Tro mig. Jag vet. Men jag vet också vilken befrielse det är att förlåta och gå vidare. Det är en underbar lättnad. Visst, ”den” borde ha kommit. Men jag är fri.
De reser jag planera har tydliga mål. Jag vet hur jag skall ta mig dit. Vad är ditt mål i livet? Har du ett mål som bara kommer att gå upp i intet och vara förlorat den dag du dör? Eller har du ett ål som faktiskt fortsätter vidare? Jag tänker att det är att planera sin livsresa med ett evighetsperspektiv. Det liksom räcker inte bar fram till du uppnått ett delmål.
Jag tänker att vi är nog lite inskränkta i vår livsplanering i bland. Det rör sig kanske lite för mycket omkring den närmaste området med familj, hus och jobb. Inget fel med det. Absolut inte. Men jag tror att det är tid att vi gör den cirkeln lite större. Känns viktigt att vi påminner varandra om att det finns något ännu lite större. Var finns du i detta? Vår Pastor Malin visade rätt tydligt att utöver allt det vi gör för oss själva familj osv så finns det en tid i veckan som vi skulle kunna viga till något ”större och djupare”. Då hade hon varit frikostig att ge det som är vårt eget” mycket tid av en veckas alla minuter. Så kom frågan ”vad vill du göra med denna tid?”
Det finns en utmaning idag om att planera sin livsresa på ett annat sätt. Att fråga Gud om hur vi skall disponera vår tid. Jag tror likt Malin att han frågar inte efter att du skall ge upp din familj, jobb, sömn och vara på något sätt bara för Gud 24 timmar om dygnet. Men jag tror på en ny livsinställning. Där allt det jag gör får bli tillsammans med Gud. Och att några av alla timmar jag har till förfogande för bli mer inriktad på att göra något som Gud manar mig till. Något i den församling vi är med i. Något för någon medmänniska.
Jag tänker att vi behöver se över vår livsresa. Hur planerar vi den? Kanske skall du lämna något bagage du burit med dig på tok för länge. Kanske skall du ta ut en ny riktning. Packa lite annorlunda. Ja, jag tror du förstår bilden. Jag är så spänd på man två resor jag skall göra. Men jag är ännu mer spänd på hur min större resa skall se ut. Vad skall den få innehålla? Skrev något om det tidigare - ”Här är jag tills du säger något annat” Gud. Vad säger han till dig nu? Vad för resa skall du börja planera?
Pedher´s blogg 