13 november 2025
”Många bredde ut sina mantlar på vägen, och andra strödde kvistar som de skar ute på fälten. Och de som gick före och de som följde efter ropade: ”Hosianna ! Välsignad är han som kommer i Herrens namn.”
— Markus Evangelium 11:8-9 —
En dag är Jesus på väg till Jerusalem. Han bad några av sina lärjungar går i förväg för att hämta en åsna. På den tänkte han rida in i Jerusalem. På Bibelns tid i Mellanöstern symboliserade hästen krig och åsnan fred. Intåget i Jerusalem blir en markering från Jesus att han är en kung, men inte en politisk eller krigisk kung som många hade tänkt sig.
När folket ser att Jesus kommer välkomna de honom genom att vifta med palmblad, lägga ut sina mantlar på marken där han gick fram. Dom jublade och prisade honom.
Hur tar vi emot Jesus? Jag tänker att ibland kanske vi skulle behöva tänka en liten stund med vilken respekt vi tar emot honom med. Han är världens frälsare. Vår kung.
När man läser om kungar i bibeln var det inte enkelt att komma nära dom. Hade man inte tillåtelse men ändå gick till honom kunde det sluta illa. Jesus, vår kung, är nye sådan. Ibland kan jag sakna det där jublet att han är på gång. När jag har gått på hockeymatch vet inte jublet några gränser när sit lag har gjort mål. Vi är lite försiktiga i vårt jubel till Jesus kan jag tycka ibland.
Hur tar man bäst emot Jesus? Jag tänker att palmbladen inte är det viktigaste. Vi tar emot honom med ett öppet sinne. Välkomnar honom genom att vi riktar vårt intresse åt hans hål. Bjuder honom in i våra liv. Han är nye sen att svara ja på den inbjudan. När vi gör det, för första gången, eller för den sjuttioelfte gången, blir han lika glad för den inbjudan. Det är att lägga ut sin mantel, eller rulla ut den röda mattan, eller öppna dörren för honom. Det bästa man kan göra.
🙏
Herre, välkommen in i mitt liv. Jag vill dela det med dig.
Amen
Pedher´s blogg 