Att våga…

Jag har aldrig varit speciellt hågad att åka tex berg- och dalbana. Eller andra höghastighets åkdon. Inte alls min grej. Aldrig känt dragning till det. Och andra har aldrig kunnat övertala mig till det. Tror andra haft mer problem över det än jag själv. Fått försvara det en hel del. När andra åkt har jag aldrig tänkt att jag missat något.

Igår gjorde jag ett undantag. Jag gjorde en deal med Tinas barnbarn att om hon åkte skulle jag åka. Och så blev det. Och inte bara en gång. Det blev två. The goat coaster är en bana man åker i en släde nerför berget. Upp till 45km per timme. Kanske inte så fort direkt. Men i släden kändes det som det dubbla (!).

Jag vågade – jag segrade ! Ja inte över någon annan. Utan att bara göra något som jag egentligen inte känner att jag vågar. Inget stort steg för mänskligheten och andra människor. Så du som inte imponeras får väl sluta läsa här. Men ..

Att våga är inte alltid så lätt. Somliga kan göra sig lustiga på det att någon inte vågar. Hjälper det? Absolut inte. Snarare att gör det bara saker och ting sämre. Nej, när någon inte vågar kräver det finkänslighet. Istället för sänka någon mer kan man vara med att lyfta. Och stötta när någon väl vill försöka våga.

Stort är när man vågar. Men vi blir inte mer värda i andras ögon bara för att vi vågar. Det har en helt annan parameter.

Att våga är att hamna på rätt sida tilliten. Tilliten att det kommer gå. Att om man inte lyckas fullt ut faller inte världen ihop för det. Man har kommit över skiljelinjen mellan att inte våga och våga. Kanske inte med så mycket. Men tillräckligt för att ta sig an utmaningen.

Det finns en viktig poäng i detta. Att våga ta ett steg lite längre än man vågar. I det stegen inse att man inte står och faller på detta steg. Det är inte så farligt om det inte blir helt bra. Att våga utvecklar. Att våga gör att man nästa gång kanske vågar lite till.

Våga när du själv vill våga. Inte för att någon annan tjatar på dig. Men våga också att inte våga när du inte är redo. Andra får tycka vad du vill. Men när du väl vågar något kommer det att ge dig lite mer mod inför nästa utmaning. Så går vi framåt i utmaningar vi ställs inför.

Nu lite bilder från julresan

Att våga ….

Att våga…..

Visst låter det enkelt. Det är väl bara att kasta sig ut….

Och visst, är det så. Ibland. Ibland är det bara att kasta sig ut och köra på vinst och förlust. Och kanske funkar det så när det är mindre avgörande situationer.

Men när det blir mer närgånget är det så mycket svårare. Man räknar in alla möjliga scenarier. Vad kan vinsten bli? Vad kan förlusten innebära?

Så kan tiden gå. Man vågar helt enkelt inte.

Om det nu inträffar att man skulle ändå våga …… så blir man oftast överraskad. Det var ju inget farligt. Det gick ju bra.

Så grämer man sig över att man inte vågade tidigare. Så har man kanske förlorat ganska lång tid.

Vad kan man lära av det? Att man inte ska tveka. Utan verkligen våga.

I längden blir det bäst. Om man skulle våga och det inte blev bra så är ju det rätt okej. Då hår man inte långa tider och tror på något som ändå inte skulle bli bra.

Om man vågar och det lyckas så har man inte gått långa tider och missat massa gott.

Så ……

Våga satsa. Du har egentligen inget att förlora. Sitt inte och vänta. Dröm inte bara. Våga och sätt igång verkligheten.