Igår kväll när det Sverige var i OS-final i curling var jag på ett samtal i kyrkan. När jag kom hem fick jag höra att de tog guld. Att det var rätt spännande utgång.
Jag bestämde mig för att kolla slutet i efterhand. Och det var verkligen spännande fast jag visste resultatet. Konstigt kanske ? Men det var verkligen det. Denna sport är ju en millimeter-sport.
Kände hur jag ryktes med. Så roligt att de fick sitt Guld. Det som så kört ut ett tag vändes till Guld.
Bara för att man vet utgången behöver det inte förta spänningen. För när man inser vad spelarna i båda lagen går igenom är det så häftigt. När de lyckats med en sten och känner att ha greppet växer hoppet till seger. Då kontrar motspelaren med en bra sten som släcker hopp hos en men föder detsamma hos någon annan.
Detta att svaja mellan hopp och förtvivlan måste vara arbetsamt. Båda hade läge att vinna.
Men sista stenen av Isabella avgjorde allt och Sverige vann. När det behövdes som allra mest gjorde hon det.
Curlingen har ännu en gång visat på att inställningen ”det går nog” och ”ge aldrig upp” verkligen fungerar. Håll fast vid det du med.
Jag vet utgången på detta liv – jag tror på Jesus och han är vägen till himlen och dit ska jag – men det förtar inte spänningen i livet ändå
Pedher´s blogg 