Kategori: Avskilja sig för…

För många år sedan, jag var i tonåren, hände det flera gånger, att jag uppfattade att Gud ”drog i mig”. Då sa man att man drabbades av en kallelse. En kallelse till en tjänst för Gud. Man tänkte då att man kände sig kallad och land till att göra något särskilt för Gud. Man uppfattade att det var Gud själv som låg bakom denna kallelse eller utmaning.

Jag minns några särskilda situationer där några människorna fick betyda något särskilt för mig i den processen. Det som pågick inom mig fick sin bekräftelse i dessa mänskors handlande omkring mig.

Tiden blev mogen till beslut. Och 1987 började jag på den bana, i det uppdrag, som jag uppfattade som Guds kallelse över mitt liv.

Under 20 år hade jag förmånen att tjäna i olika uppdrag i det jag uppfattade som Guds kallelse över mitt liv.

Av olika anledningar så avslutade jag det uppdraget efter 20 år. Idag ca 17 år senare står jag inför samma process igen. Man kan kanske tycka att det är väl sent att ta upp den tråden igen. Som snart 58 år är ju inte arbetsmarknaden så intresserad av en person verkar det som. Men hur det än är med det står jag där. Kommer inte avsluta mitt jobb på secondhand om du nu trodde det. Men jag ska få om bara några dagar få förmånen att dela min tid med att vara pastor igen. Jag känner samma respekt inför det uppdraget som jag kände 1987. Kanske till och med ännu större och djupare respekt.

Varför skriver jag om det igen? Det är ju ingen nyhet längre. Men jag känner att jag skulle vilja uppmuntra dig som står inför en liknande utmaning. Våga. Den kallelse och utmaning du har i ditt liv är något mer än bara ett jobbyte.

Att få avskilja sig för något större, att var dedikerad till något djupare, att få viga sitt liv till en tjänst Gud manar till är nog det största man kan få uppleva. Och då tänker jag inte att det bara handlar om pastor eller missionär. Utan ett uppdrag en tjänst som man uppfattar att Gud leder oss in i. Jag minns en kompis på bibelskolan. Han skulle inte pastor. Han gick bibelskolan för att bli en bättre taxichaufför. Det är att vara dedikerad ett uppdrag som man uppfattar Gud kallat till.

Min undran….. vad ska du avskilja dig till och för? Vad uppfattar du att Gud kallar dig till? Vilken maning känner du i ditt inre?

Jag uppfattar det så att Gud kallar och drar i människor på ett speciellt sätt nu. På olika sätt manar han till nya beslut. Nya uppdrag. Kanske till förnyad kallelse. Där han söker ett folk som avskiljer sig för tjänst, för uppdrag, för att bli hans sändebud. Det är en tid där alla behövs. Du behövs. Inte med ett tvingade måste på dig. Utan en inre maning av att Gud manar dig till något. Där din håg drar åt något särskilt håll. Så vad är det du ska avskilja dig för för en kort eller längre tid?