Jag var i kyrkan i Kramfors igår. Då blev jag påmind om sången Nära marken. Skrev om den för några år sedan. Texten lyder så här:
Bara den som vandrar nära marken kan se dina under, Gud.
Låt oss aldrig blir så stora att vi inte ser de små, 🐛 larven som kryper och 🐜 myran som stretar och 👶 barn som lär sig gå – nej!
Bara den som vandrar nära marken kan se dina under, Gud.
Tänk vad viktigt det är att inte flyga iväg och tappa fotfästet. Fotfästet i livet. Fotfästet i tron. Fotfästet i relationer.
Tänk så viktigt det är att vi aldrig blir så stora av oss så att vi tappar bort ödmjukheten.
Tänk så viktigt det är att vi aldrig blir då stora av oss så att vi missar det lilla enkla. Så att vi bara ser det stora Gud gör på bekostnad på det som till synes ser litet ut. Så missar vi storheten i det lilla.
Tänka att Gud tog sig tid att skapa den lilla lilla lilla cellen i vår kropp. Hade han inte gjort det hade inte vi blivit till. Så förringa aldrig det lilla.
Så varför inte stanna upp lite idag för att kolla in det som du kanske missat en tid. För att du fokuserar på det större för att det verkar mer viktigt.
Pedher´s blogg 