När jag flög till USA nyligen så satt det en lite flicka på 2 år rätt nära mig. Barn är långt ifrån ett problem på flygresor. Visst, ibland kan de låta mycket. Men oftast har jag fascinerats över deras nyfikenhet.
Alltså – deras världsbild är ju så fantastiskt. Dom gläds över flyget. Häftigt när det ska startas. Deras nyfikenhet är så intressant. Lika snabbt som dom är nyfikna på flygplanet tappar dom det till något helt annat. För att senare komma tillbaka till nyfikenheten på flygplanet.
Jesus säger i ett sammanhang om barnen…
”Jag säger er sanningen: Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in.””
Markusevangeliet 10:15 SFB15
Kan det ligga något i detta med ett barns nyfikenhet ? Eller handlar det om deras enkelhet till tro? Är deras enkelhet till att vända om? Jesus använder dom som ett exempel helt klart.
Vi vuxna tar mycket för givet. Vi har sett det för mycket kanske. Kanske skulle vi försöka se på saker mer genom ett barns perspektiv. Då skulle vi inte krångla till det så mycket. I skulle kanske ha en större tillit. Mer tro på att att det var möjligt.
Ett barns perspektiv på sina föräldrar är ofta att deras mamma och pappa kan allt. Har råd med allt. Kan göra allting samtidigt med allt annat som ska göras. Och kan förutse att man behöver något utan att de ska behöva fråga efter det. Helt enkelt – dom kan allt och vet allt.
Vad var det Jesus så?
Vi måste bli som ett barn.
Kan det ha varit detta Jesus tänkte på? Den enkla tilliten till honom som barnet har till sina föräldrar?
Det kan vara värt att fundera lite på. Jag tänker att då vill jag gärna blir som ett barn. Jag vill lära mig att ha en sådan tillit till Gud.
Pedher´s blogg 