Kategori: Blogg

Jag lånar ett uttryck från Lukas där Jesus talar över Jerusalem. Vi förstår att han gråter över denna stads situation. Då säger han så här:

”Tänk om du hade förstått
vad som ger dig verklig frid”

Han skulle kunna säga det om oss också tid från annan. Är det något vi söker som människor så är det verklig frid. En frid som på djupet ger och en harmoni där vårt inre har frid.

Så söker vi det genom olika saker. Det kan vara relationer. Det kan vara pengar. Status. makt. Gillamarkeringar på tex Facebook. Kläder mm. Alltså sådant som kortsiktigt kan ge en viss form av tillfredställelse. Men som allt för ofta visar sig gå över fort eller vara stora luftslott. Så dövar vi känslan av ofrid inom oss med sådant som inte kan ge det över tid.

Frid lämnar jag åt er. Min frid ger jag er.
Jag ger er inte det som världen ger.
Låt inte era hjärtan oroas och tappa inte modet. 
Joh 14:27

Jesus gör anspråk på att kunna ge denna verkliga Frid. Därför att den Friden vi behöver är Hans. Han har skapat den. Han kan ge dig den. En frid som är en verklig Frid värt namnet. Den Friden gör något med oss. Läs Filipperbrevet 4:6-7…

‘ Bekymra er inte för något,
utan låt Gud få veta alla era önskningar
genom bön och åkallan med tacksägelse.
Då ska Guds frid, som övergår allt förstånd,
bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus. ‘

En sådan Frid bevarar och beskyddar inte bara våra hjärtan. Friden beskyddar våra tankar också. Det hjälper oss alltså att få ordning och styr på våra tankar. Tankarna som kan spela oss ett spratt bland. Det är inte alltid lätt att ”attackera” tankelivets alla krumbukter. Men Guds Frid, som övergår vårt förstånd, kan det. Då kan vi istället för att kämpa emot dom be Guds frid göra det. Dom har inte mycket att sätta emot den Friden tänker jag. Var det bara Friden i sig som var kraftfull? Nej, Friden hämtar sin kraft i Jesus. Vad läste vi? i Kristus Jesus. Inte i någon annans kraft än genom Jesu kraft. Det kan vara gott att påminna sig om det.

Gud hjälpe oss att förstå vad som ger oss en verklig Frid

Idag ber jag för all dom som kämpar med ofrid.
Som kämpar med Oro. Som kämpar med ångest.
Herre, kom med din underbara Frid över var och ens liv.
Amen

Att du och jag är född är ju inget vi tvivlar över. Det är ju ett faktum. Vi minns inte själva ögonblicket vi kom till. Vi minns inte heller den dag vi föddes till denna värld. Men vi tvivlar inte inte på att vi verkligen är födda. Varje dag är ett bevis på det. Varje andetag.

Det var i allt detta vi fick ett fysiskt liv. Vi valde det inte själva. Vi fick det som gåva. Lika stort ändå. Men ödmjukt lever vi förhoppningsvis detta liv.

Det finns en annan födelse som vi däremot kan välja och be om. En andlig pånyttfödelse. Nikodemus fick förståelse för denna nyfödelse när han samtalade med Jesus en natt för länge sedan. Vi kan läsa om det i Johannes 3

”Jesus svarade: "Jag säger dig sanningen: Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike." Nikodemus sade: "Hur kan en människa bli född när hon är gammal? Hon kan väl inte komma in i moderlivet och födas en gång till?" Jesus svarade: "Jag säger dig sanningen: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike.”

Vi behöver bli födda på nytt för att få del av det andliga livet. Det kan inte köpas. Det kan inte skapas själv. Gud måste, genom sin Ande, göra detta underverk i oss.

Vi kan inte förklara det. Vår fysiska födelse har rätt bra koll på hur det går till. Men den andliga nyfödelsen är ett mysterium. Ändå är den lika verklig. Det sker verkligen något inom oss.

Den andliga födelsen är lika avgörande som vår fysiska födelse. Den fysiska var förutsättningen för att vi skulle få del av denna värld. Den andliga pånyttfödelsen är en förutsättning för att få del av Guds Rike – himlen – det eviga livet. Utan dessa födelseunder ingen del av respektive rike.

Så det som Nikodemus ställs inför ställs du och jag lika fullt inför. Lika avgörande. Lika välsignande. Lika mäktigt.

Så frågan är inte i första hand om du är född till denna värld. Det är ju ett faktum eftersom du just nu finns och läser denna text. Den viktigaste frågan blir ….

Är du född på nytt?

Nikodemus blir lite fundersam. Hur ska detta gå till? Svaret han får från

Jesus har nog blivit dom mest kända verserna i bibeln skulle jag tro.

”för att var och en som tror på honom ska ha evigt liv. Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. Gud har inte sänt sin Son till världen för att döma världen, utan för att världen ska bli frälst genom honom.”

‭‭Johannesevangeliet‬ ‭3‬:‭15‬-‭17‬ ‭SFB15‬‬

Så din tro, din bekännelse, din överlåtelse till Jesus är starten till denna nyfödelse. Det är där befruktningen till nya livet sker. Kan inte ske genom teoretisk kunskap. Inte heller skapas själv. Inte bara hoppas på. Inte skapa en egen väg. Det är bara genom denna överlåtelse. Så frågan blir så djup. Inte konstigt att Nikodemus sökte upp Jesus om natten. Han som borde veta. Han som nog inte skulle ställa dessa frågor. Frågan är lika aktuell idag som då

Är du född på nytt?

Denna sista resdag är en extra dag … skottårsdagen. Då passar det ju att ….

Ja vad gör man då?

Vi startar i alla fall med lite frukost

Sen blev det lite tack och farväl till dom som leder våra projekt. Det är uppenbart hur dum värdesätter vårt besök. Ingen annan har gjort det. Det kan vara kostsamt. En vis uppoffring är det. Enkla förhållanden. Men så viktigt besök. För oss viktigt att se och förstå och tändas. För dom näst intill ovärdeligt. Sagt det förtur. Säger det igen. I ett projekt borde det finnas medel för ansvarsförsamling att besöka projekten en gång per år.

Sen fick det bli ngn timme vid poolen

Efter lunchen blev det till en marknad och en affär. Inköp av några trevligheter.

Vill inte bli tjatig men vi hann till poolen en timme till innan det var dags att avsluta rummet vi hade kvar.

Nu har vi kommit in i dessa sista 6 timmar innan avfärd till flyget. Allt är packat. Nu blir det en väntan.

Kl 20 på kvällen blir det att äta. Kl 24 åker vi till flyget. Och blir allt som det är tänkt startar vi flygresan hem kl 04:00.

Kl 17 ska vi landa på Arlanda.

Så med avslutar jag min reseblogg. Tack för att du ville följa med på resan. Det blir säkert olika nedslag med lite mer djuplodande berättelser om livsöden med tiden.

Bions behöver vi påminna oss om vem Gud är och vad han kan göra. Att läsa sin bibel som berättar om Guds mäktiga gärningar skapar en minnesbank. En bank av minnen som kan påminna oss om hans väldiga gärningar. Särskilt vid tider av motgång.

”Vad ska vi nu säga om detta? Om Gud är för oss, vem kan då vara emot oss?”

‭‭Romarbrevet‬ ‭8‬:‭31‬ ‭SFB15‬‬

Att då läsa denna vers ger oss så mycket stöd, mod och kraft. En sanning som behöver få rot inom oss. Så att den kunskapen aldrig kan lämna oss.

Om Gud är för oss…..

När vi lever i tron, överlåtna till honom, frälsta av bara nåd, så blir detta vår verklighet.

Möjligen kan någon försöka stå i vägen. Men Gud är större.

Så låt denna vers nära dig en tid. Be Anden att han skulle beskriva detta för dig på olika sätt. Jag är övertygad om att det kommer välsigna ditt liv.

Nu börjar avslutningen av resan. Efter att i princip haft fullt program all dagar blir det nu att resa ner till Cotonou. En resa som kan ta 6-7 timmar. En varm dag. Vi kommer se många bilar med märklig packning. Det kan vara en levande ko på taket. Det kan vara fullt med plastdunkar, stora säckar med kol. Minibussar som är maxat med människor. Inget verkar kunna överraska längre. Helt omöjliga lösningar som aldrig skulle kunna fungera hemma i Sverige.

Det blev ett bonusbesök. I Dassi finns en bibelskola. Idag ca 160 studenter men brukar kunna vara 200. Man utbildar pastorer. Studierna är 4 år plus två praktikår.

Eftermiddagen ska bli en stund av att återhämta. Lite poolhäng. Innan avfärd hem med flyg 04:00 natten mellan torsdag och fredag så behöver vi lite stillhet.

Dagens avslutas även med ett besök på den restaurang vi fått bäst mat på. Lite dyrare men mer vällagad.

Så var det den näst sista dagen i Benin. För den här gången. Kanske någon gång återvänder jag hit.

Finns mycket att reflektera över. En summering får det bli när jag väl landat hemma. Kanske blir en bra terapi under den långa resan hem

Har du funderat på den frågan någon gång?

Ibland får man frågan om man är kristen. Vet inte om det är vanligt nu för tiden men förr minns jag att man gärna sa att ”ja, jag bär på en tro, på Jesus”. Men det menade man att man var en Kristen.

Och jag jag kan tänka mig att jag bär på en tro. Något jag valt. Något jag vill. Något jag upplevt. Något jag med glädje bär med mig genom livets alla skeenden. Den är ett med mig. På ett sätt är det min identitet på något sätt. För den är så fullt ut jag, på något sätt.

Samtidigt funderar jag på om det ändå inte är så att det är tron som bär mig. Genom allt jag möter känner jag mig buren på ett förunderligt sätt. Den ger med g mod, tröst, kraft och ledning. Jag vill påstå att jag klarar mig inte utan den.

Så frågan är …….

Vem bär egentligen vem?

”Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om ting som man inte ser.” Hebreerbrevet‬ ‭11‬:‭1‬ ‭SFB15‬‬

Det gör att tron är en verklighet som bär även när man inte riktigt ser eller kan ta på det. Så tron drar oss framåt till dit vi ska som vi ännu inte ser.

Hemmet Ruth besökte vi idag. Ett hem för flickor som Kerygma stöder. Här får flickor utbildning

Vi fick se deras klassrum. Dom skapar tyger från tråd och köper också in tyger som syr kläder av.

Vi fick ett intressant samtal om hur den kristna tron kommer muslimerna nära. Det är den som kan göra dom friska vilket blir ett starkt vittnesbörd för muslimen.

Men blir en muslim kristen slänga den ut från familj och skola. Ändå skickar muslimer sina ungdomar till kristna skolar. Det är okej. För kristna skolor har högre kvalitet.

Ett av alla dessa vittnesbörd om helande ledde till att den kristna verksamheten fick en hektar mark. Så vittnesbördets kraft öppnar vägar.

Pastor Ulf köpte in två getter, tjej-getter. Dom ska skänkas till ställe. Man namnger visst getter. Så dessa fick namnen Carolina och Debora. Det finns en get på hemmet som heter Kent (by the way ). Skulle tro att både det kommer getter som får namnen Ulf och Allan.

Vi hade förmånen att överlämna lite gåvor till hemmet. Det mottogs med stor glädje

På området finns det odlingsmark. Dom har också en kvarn. Så kan dom mala olika sorters mjöl till deras mathållning.

Matens lagas mestadels utomhus. Men vid regn har dom kök inomhus

Ett tag tänkte vi köra några getter till ett ställe….

Men dom rymde så det blev ändrade planer.

Några flickor tog ju lite mått och Carolina fick en ny klänning några timmar senare

Idag har det verkligen varit varmt. Men vi fick till några intervjuer av några av flickorna som berättade sin historia. Tänk att bli övergiven av sina föräldrar. Eller riskera att bli bortbytt för att pappan vill ha en fru. Man blir beklämd. Men så komme rätt person i rätt tid. Man räddas till centret och får en ny framtid. Glädjen tillbaka. Utbildning. När man lämnar efter 3 år får man hjälp att hitta bostad. Man får en symaskin eller en vävstol. Så kan dom börja ett nytt liv. Kan det finnas bättre sätt att använda sina pengar på? Så starka berättelser. En sak är säker. Det fungerar. Hjälpen når fram. Det fortsätter efter avslutad tid.

Kvällens sista insats är volleyboll. Varmt? Ja visst men vad kan hindra dessa? Ingenting

När man möter en ny kultur kan det vara svårt att förstå den. Man undrar ibland , i alla fall jag, hur man tänker här. För mig känns det komplicerat. Man har inte bråttom med att lösa saker. Restaurangbesök kan ta tid. Växla pengar tog visst en timme här i stan. Liksom känns att vi har inte samma logik.

I jämförelse med vad? Med mig själv så klart. Och på det sätt jag tänker. Utifrån den kultur jag kommer från.

Och är den det bästa utgångsläget?

Allt jämförs ju med vår egen världsbild. Och folket här tycker nog att vi är lite onormala.

Det lär oss ju att det kan vara bra att lyfta blicken lite grann innan man dömer ut någon annans sätt att tänka och vara. För det kan ju visa sig att vårt eget sätt inte var varken det bästa eller mest smarta.

Så att förstå en annan kultur kanske skulle börja med att försöka inse sin egen kultur först.