Gudsnärvaro – en stund av helighet som ger mersmak

Det hände igen. En stund av Gudsnärvaro. När man tillsammans med någon är i bön och Gud kommer så nära. Känslan efter att ”åh vad skönt det var” ger en god eftersmak.

Stunder av Gudsnärvaro blir heliga stunder man gärna minns. Nästan så att man vill stanna i den stunden för evigt.

Är så tacksam att Gud ger sådana tillfällen. Dom är viktiga. Som är eftertraktade. Jag kan längta efter dom. När dom kommer blir jag så tacksam.

Ofta är det för mig stunder som jag egentligen inte sökt för just känslan. Utan mer efter behovet av Guds ingripande på något sätt. Kan komma i stund av förbön eller i längtan om svar.

Så händer det. Gud kommer påtagligt med sin atmosfär. Inte konstigt att man då utttyxker det som ett ”åh vad skönt”

Kanske har du varit med om dessa tillfällen. Dom är unika på ett sätt. Samtidigt så naturliga.

Skulle vilja uppmuntra dig till att idag ge möjlighet till Gudsnärvaro i ditt liv. Han älskar att vara nära dig på det sättet. Bara han får tillfälles till det.

En stund av helighet – är en stund som ger mersmak.

När allting annat stannar upp för ett tag

Visst är det märkligt att när det händer något otäckt , som i Örebro, så stannar allting annat för en stund. Uppenbarligen går tiden vidare ”där borta” men hos oss stannar tiden på ett sätt.

Det är som att gårdagens viktiga världshänder blir bara en skugga på ett märkligt sätt. Man noterar det knappt. Krig, presidenter, svält och allt som bara för någon dag sedan var det som fyllde alla medier är idag en skuggbild.

Och vi behöver vara en stund i denna tidspaus. Stanna upp och reflektera. Bearbeta. Smälta intrycken. Lösningarna är just nu inte det viktigaste. Kommer att bli det men inte nu. Nu behöver vi tid att ta in och vila i det ett tag. Orsak och verkan är inte så viktigt just då. Det kan få komma sen. Nej, vi behöver en tidspaus som gör att vi kommer ikapp med känslor och tankar.

I tidspausen for vi chansen att omvärdera, se det i ett annat, kanske nytt, ljus. Det som förr verkade som superviktigt får en lägre viktighetsgrad. Vi upptäcker återigen vad som ändå är viktigast och som vi borde prioritera mer.

Pandemin lärde oss saker som ensamhet och tvåsamhet, att hjälpa varandra. Massakern i Örebro körde oss att tiden är inget vi äger själva. Livets varaktighet är inget vi själva styr över.

Jag tänker att vi kan låta tidspausen få göra det sen är bra på. Att stanna upp och se nuet i ett mer stilla perspektiv. Den pausen är inte farlig. Den är, tänker jag, rätt okej att leva i för en stund. Kanske behöver den vara en längre stund också.

När allting annat stannar upp för en stund har vi möjlighet att se allting lite klarare efter ett tag.

Vår Fader

Den här veckan går jag och suger på bönen Vår Fader. Jag kommer predika om den på söndag. Då har vi samma tema som söndagsskolan. Så roligt att vi kan ha det så under ett par söndagar.

Bönen Vår Fader som förr hette Fader Vår är en bön som leder oss in i en bön för hela livet. Jag skrev om den för några år sedan: Fader Vår…. Vår Fader Gillar rubriken numera. Den får en större tyngd i att Gud är v å r Far. Vår egen. Din och min far. Inte långt borta liksom.

Bönen är ju en återkommande bön i kyrkans gudstjänstliv. Den lyder ju så här:

Vår Fader, du som är i himlen. 
Låt ditt namn bli helgat. 
Låt ditt rike komma. 
Låt din vilja ske, på jorden så som i himlen. 
Ge oss idag det bröd vi behöver. 
Och förlåt oss våra skulder, 
liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. 
Och utsätt oss inte för prövning, 
utan rädda oss från det onda. 
Ditt är riket, 
din är makten och äran, 
i evighet. 
Amen.

Stanna gärna upp vid varje rad. Låt det sjunka in. Den här något att beröra oss med. Påminna oss om. Lära oss. Det var ju en längtan från lärjungarna att vilja be rätt. ”Lär oss att be, Jesus” bad de om. Då ger Jesus denna bön till dom. Och till oss.

Att lära sig böner kan man ha nytta och glädje. Kanske har du lärt dig någon kvällsbön av din mamma eller pappa. Kanske ber du den fortfarande.

Det går en ängel kring vårt hus,
Han bär på två förgyllda ljus,
Han bär en bok uti sin hand,
Så somna barn i Jesu namn.
Jesus kär, var barnet när.
Av Lina Sandell-Berg

Gud som haver barnen kär
Se till mig som liten är.
Vart jag mig i världen vänder,
Står min lycka i Guds händer.
Lyckan kommer lyckan går,
Du förbliver Fader Vår.
Amen

Du är gränslös
Du är nära
Du är ljus
och jag är din
Av Martin Lönnebo

Någon av dessa kanske du ber varje kväll. Eller så har du några andra böneord. Det är gott att få forma ord av tankarna till vår Gud

Den här veckan blir det många tankar om den bönen. Kanske kan bli en sådan vecka för dig med. Den räcker ju för hela veckan tänker jag.

Jag tänker också att formandet av en egen bön har också sin välsignelse. Där vi får uttrycka det vi innerst inne känner och tänker. Det har en verklig betydelse. Att forma en bön som man ber så man själv hör den gör något gott inom oss. Den blir lite mer på riktigt. Den fria bönen verkar göra oss mer fria också. Det är en god känsla.

Många kyrkor har böneveckor i början av året. Man har lite mer fokus på bön tillsammans. Detta år kanske skulle få bli ett bönens år.

Året blir verkligen vad vi gör det till.

Minnesstunder

Igår sände SVT en minnestund Förintelsens minnesdag – 80 år efter befrielsen av Auschwitz. Denna onda plats som aldrig skulle funnits. ”…Om detta må ni berätta…” var en skrift som trycktes på Göran Perssons initiativ 1997.

Det finns minnen man egentligen inte vill komma ihåg. För dom är så påträngande jobbiga. Dom gör ont varje gång man tänker på dessa minnen. Även när det gått många år. Jag tänker att minnen bortavaro vackra och goda. Men så är inte alla minnen. Förintelsen är ett sådant minne som skär igenom mångas liv. 

Jag är för ung för att minnas detta. Därför är det så mycket viktigare att förvalta detta minne på bästa sätt. ”… Om detta må ni berätta…” Respekt för dom som överlevde detta hemska och fortätter att berätta och berätta och berätta. Om några år är dom borta. Då måste andra träda upp och förutsätta att berätta.

Minnen gör något med oss. Dom allra flesta minnen är goda minnen. Dom lyfter oss med glädje och värme. Det är som att vi blir påminda om själva känslan och doften från dessa stunder som skapade minnet. 

Så finns det minnen som påminner om de känslor som gjorde ont. Som skadade. Som rör om i djupet hos oss även många år. Dom påverkar oss. Lägger en känsla av obehag och sorg varje gång dom dyker upp. Sådana minnesstunder skulle man också gärna få avstå.

Idag vill jag be för dig som har jobbiga och allvarliga minnen som återkommer tid efter tid. Jag vill be om helande i ditt minne. Helande för de inre sår du har. Att du kan få mer frid över minnena. Att kunna förhålla dig till dom utan att såren rivs upp på djupet. 

Jag ber att de goda minnesstunderna ska få bära genom dom mer tunga minnesstunderna. Vi får tacka för det goda som får balanser det mindre goda. 

Minnet av förintelsen är ett tungt minne att bära. Det finns fler liknande sådana händelser som också är tunga att bära. Detta minne måste vi fortsätta att bära för att påminna världen om hur otroligt fel det kan bli när onda krafter får fritt spelrum. Idag kan vi ana hur försöken duggar tätt med påstående att det inte hänt. ”…om detta må vi berätta…” som en motkraft. Må vi aldrig tröttna att påminna om det. Hur ont det än gör. Tack till er alla som varit i detta, varit mycket nära detta, oförtrutet berättar vidare. Må ni aldrig sluta med det. ”.. Om detta må vi om och om och om igen berätta…”

Samhörighet

Denna vecka har vi bönevecka i Strängnäs. De olika församlingarna möts till bönekvällar. Igår kväll hos Domprosten. Vi var många där. En sak som blir så tydligt är…

Samhörighet

Den finns säkert på andra platser också. Men i Strängnäs är det extra tydlig tycker jag. Vi känner en gemenskap över ”gränserna” så tydligt.

Den som inte kan tänka sig att mötas i ekumeniken blir fattig tänker jag. Det berikar att möta dom olika traditionerna. Man kanske inte gör som i ”min” kyrka. Men det är så tydligt vad som sammanför oss. Det gemensamma centrum – Gud själv.

I rummet sitter vi från domkyrkoförsamlingen, Frälsningsarmén, Equmeniakyrkan och Pingstkyrkan. vi ber, samtalar, sjunger och ber. Och det upplevs som en gemensam familj. Det känns så gott. Jag kan undra vad det kommer att mynna ut i framtiden.

Det öppna sinnet för varandra säger något om ett bibelord som rinner upp….

”Ett nytt bud ger jag er, att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Om ni har kärlek till varandra, skall alla förstå att ni är mina lärjungar.””
‭‭Johannesevangeliet‬ ‭13‬:‭34‬-‭35‬ ‭SFB98‬‬

Jag kan ana ett djup som inte bara handlar om en kärlek mellan två troende i en kyrka. Utan mellan kyrkor.

Samhörighet – se hur dom älskar varandra

Det är en sak av flera jag tar med mig från denna vecka av gemensam bön i Strängnäs. Hur ser det ut i det sammanhang di befinner sig i? Är det en ny tid på gång även på detta område?

Vårt hjärta är oroligt tills det finner ro i dig. 

Vårt hjärta är oroligt tills det finner ro i dig.
— Augustinus —

Vi kan verkligen vara oroliga på olika sätt av olika orsaker. Ibland vet vi inte varför. Det bara är en oro man inte kan sätta fingret på.

Kanske har Augustin hittat djupet i oron. Oron behöver möta sin överman. och vi behöver hitta vägen dit.

Vi kan söka lösningar som blir hugskott. Vi tror att det vi söker kan få sitt svar utan Gud. Men när vi till slut söker oss till Gud så finner vår själ sin ro. Då undrar vi varför vi inte gick till honom direkt.

Märkligt är att vi kan göra samma resa gång efter annan. Vi verkar glömma fort.

Så kanske skulle vi behöva ha Augustinus ord fästat i vårt minne för alltid. För vad vi än möter av olika oro är svaret detsamma.

Vårt hjärta är oroligt tills det finner ro i Gud.

Staden på berget – som huset i Smokey Mountains

”Ni är världens ljus. En stad som ligger på ett berg kan inte döljas. Och man tänder inte ett ljus och sätter det under skäppan, utan man sätter det på hållaren så att det lyser för alla i huset.” Matteusevangeliet‬ ‭5‬:‭14‬-‭15‬ ‭SFB15‬‬

Just nu befinner jag mig Gatlinburg i Smokey Mountains i Tennessee. När man kör igenom landskapet är det bergstrakter. Olika bergstoppar. Större eller mindre. På slutningarna ligger det hus efter hus. På en av topparna hade man byggt ett hus också. Vilken utsikt därifrån. Men man såg det extra tydligt nerifrån också.

När man ser alla dessa hus i mörklagd kväll lyser dom upp lite extra. Dom går inte att dölja varken i dagsljus eller om lamporna är tända i husen nattetid.

Mina tankar gick till bibelordet i Matteus om staden på berget eller ljuset på hållaren. Den vill beskriva dig och mig som troende. Följare till den Jesus som föds in i denna värld i denna tid.

Texten säger att vi är och ska få vara och blir välsignade till att inte döljas. Utan att synas. Inte för att visa upp oss. Som om vi vore något egentligen att synas. Utan få reflektera ljuset från Jesus. Vi ska få vara detta ljus. Vi ska få vara som en stad på ett berg som inte kan döljas.

Detta ljus blir vi när Jesus tänder det inom oss. Vi ska få lysa för vår omvärld. Energin till detta ljus kommer från Jesus själv. Tänk vilken möjlighet. Det är som att vi har en kraftkälla inom oss som ger detta ljus. Den kraftkällan är Jesus själv.

Texten avslutas med dessa ord:

”På samma sätt ska ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Far i himlen.”
‭‭Matteusevangeliet‬ ‭5‬:‭16‬ ‭SFB15‬‬

På samma sätt – det blir lite tydligare. På samma sätt som ljuset lyser i mörket och staden syns på berget får vi lysa för vår omgivning.

Det slår mig när jag gick ut i mörkret och såg alla husen upplysta så var det så vackert. Genom mörkret såg jag husen så tydligt. Det var verkligen vackert.

När du lyser som staden och som ljuset är du vacker. Du lyser så mycket starkare än du tänker dig att du gör. Så sträck på dig. Var det ljus du är ämnad för. Du äger och har lyskraften inom dig. För den är dig given. Det är därför du kan göra detta ljus och denna stad.

Några bilder från julresan….

Dagens mellanrum – 18 december

’Vad gör Gud glad?’

Efesierbrevet  5:10
”’ Och pröva vad som gläder Herren.”

I en översättning byts ordet ’gläder’ ut till ’kärt’. I en annan står det ”och tänk på vad Herren vill ha”. Kärnbibeln säger så här: ‘Pröva [undersök kontinuerligt, acceptera och samtyck till] vad som är välbehagligt för Herren [det som är gott, rätt och riktigt och som gläder honom] . ’ 

Det verkar som att Paulus vill uppmuntra oss till ett aktivt sökande till att förstå vad Gud har kärt, vad han gläds åt i våra liv, att han menar att vi skall pröva det vi gör i ett sådant perspektiv. Alltså att vi söker leva på ett sätt som är välbehagligt inför honom. Att vi välkomnar sådant i våra liv som gör honom glad.

Varför då? Vi kan väl avgöra det själva? Ja, jo, det kan vi nog kanske. Får man inte göra vad man vill nu? I evighetsperspektivet kanske det ändå är en bra sak att tänka på. För det som gör Gud glad är uppenbarligen något som är bra för oss också inför evigheten. 

Att ’pröva’ är ju en undran om det håller måttet. Skulle tro att vi redan nu, utan att pröva det i relation till Gud, väljer bort sådant som vi inte gillar. Sådant som vi tror är dåligt för oss. Exempel på sådant kan ju vara droger. Eller mat som är otjänlig. Listan kan nog göras lång av naturliga val som vi redan gör till vår fördel. Fundera på vad som kan vara mindre bra för oss, vad som gör Gud bekymrade för oss. Jag tänker att ett sådant synsätt och handlande hjälper oss att vara uppe mitt på vägen. 

Ibland verkar det som att vi människor vill testa gränserna. Hur långt kan jag gå bort från Gud utan att förlora hans kraft och gemenskap? Vi skulle väl istället mer fundera på hur nära vi kan hålla oss intill honom. 

I grunden tänker jag att det Gud gör glad är en person som efterfrågar Guds närhet i sitt liv. För då kan den relationen innebära att Gud kan hjälpa oss till dom goda valen som gör hon glad. Som i en kärleksrelation. Båda vill göra den andre glad. Inte göra dåliga saker för den. Man gör sådant som berikar gemenskapen. Gör inte sådant som förstör den. Så är relationen till Gud också. 

Så, hur kan du göra Gud glad idag? Han jobbar hela tiden på att göra dig glad. Han vill ju så gärna kunna välsigna ditt liv. 

🙏🙏🙏

Herre, hjälp mig att välja sådant som kan glädja dig. Hjälp mig att göra det som är gott. Det som är välbehagligt inför dig. Jag vill göra det som uppmuntrar dig för jag tror det är gott för mig. Tack för att du vill göra gott för mig också. 

’Herrens välsignelse’

Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn

Amen

🙏🙏🙏

Dagens mellanrum – 17 december

’Vad är du kallad till?’

Efesierbrevet  1:18
”Jag ber att era hjärtans ögon ska få ljus så att ni förstår vilket hopp han har kallat er till, hur rikt och härligt hans arv är bland de heliga”

Det är lätt att fundera på kallelsen i form av en tjänst eller uppdrag i första hand. Men här får vi se ett annat djup i Guds kallelse till oss.

Vi är kallade till ett hopp. Kärnbibeln skriver: ‘Att era förstånds ögon ska få flöda i ljus så att ni kan se [verbformen indikerar att ögonen har öppnats i dåtid med ett nuvarande resultat att de nu kan ha en klar förståelse av] : Vilket glädjerikt hopp han har kallat er till. Hur rikt på härlighet (ära) hans arv är i de heliga (hans folk) .

Vad är vårt hopp? Vad ser du att hoppet är? Jag kan ana att det kan vara ett hopp om Guds hjälp och kraft i nuet. Men främst tänker jag att det är det som komma skall. Alltså det eviga livet. Det vi har att se fram emot. Löftet han gett oss om en evig frälsning. Det hoppet drar oss framåt. Du är kallat till det. Det är vad Gud tänkt om dig. 

Ett arv är något vi får som vi inte har förtjänat mer än att vi har en relation till den som ger arvet. Det är helt enkelt en gåva av något från någon. Arvet är frälsning. Men också det som finns i Jesus. Det han är, har och kan göra. Så kan vi se hur vi blir mer och mer lik honom. 

Vi kan få den förmågan att se det vi har i Jesus. Kanske är det så ibland att vi inte riktigt har upptäckt det. Vi behöver helt enkelt hjälp att se det. Det är Paulus bön för oss. Att vårt inre öga skall få ljus över det – att förstå det på ett övernaturligt vis genom Guds ande. 

🙏🙏🙏

Herre, Jag ber att du skall ge mitt inre öga ljus så att jag kan se vilket arv jag har i dig. Vad du ger mig. Vad du kan göra genom mig. Herre, hjälp mig att bli mer och mer lik dig. 

’Herrens välsignelse’

Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn

Amen

🙏🙏🙏

Dagens mellanrum – 16 december

’Förstå Jesus bättre’

Del 3

Efesierbrevet  3:16-21
”Jag ber att han i sin härlighets rikedom ska ge kraft och styrka åt er inre människa genom sin Ande, att Kristus genom tron ska bo i era hjärtan och att ni ska bli rotade och grundade i kärleken. Då ska ni tillsammans med alla de heliga kunna fatta bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek, som går långt bortom all kunskap. Så ska ni bli helt uppfyllda av all Guds fullhet. Han som kan göra långt mycket mer än allt vi ber om eller tänker oss genom den kraft som verkar i oss, hans är äran i församlingen och i Kristus Jesus, genom alla generationer i evigheters evighet. Amen.”

” …genom den kraft som verkar i oss. ” En sanning som Anden behöver visa oss i sin storhet. En översättning säger: ”som mäktigt verkar i oss”. Mäktigt! Åter en annan skriver: ”..efter den kraft som är verksam i oss”. Alltså, det är en kraft som är i bruk inom oss. I pågående form.

Det är den kraften som kan göra långt mer än vi kan drömma om eller tänka oss kunna ske. Det är alltså inte en kraft långt borta från någon av oss. Den finns i verksamhet inom oss. 

Det ser ut att vara en kraft som verkar effektivt. Genuint bra kraft till vår hjälp. När man läser i Levande bibeln ser man betoningen på att det Gud själv som verkar i oss. Vi får hans bistånd fullt ut. Han lejer inte in någon annan. 

Filipperbrevet 2:13 säger: ‘ för det är Gud som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja ska ske. ’ Han har intresse av att vi skall få del av hans goda vilja och omsorg. Kolosserbrevet 1:29 säger ‘ För det målet arbetar och kämpar jag i hans kraft, som verkar mäktigt i mig. ’ – vi får kämpa och arbeta i den kraften. Och det är ju inte så dumt. Den kommer överaska oss helt klart. 

Detta innebär ju att vi har en Gud som gör något. Han handlar . Han är inte en stod som inget kan göra. Han är i högsta grad levande. Han är i verksamhet. Det är en kunskap om honom som är så viktig. För när du ber till honom kan du vara säker på att han kan göra något åt din bön. Det är barmhärtigt stort. Det behöver sjunka in oss som mer än en kunskap bara. Det är en verkligen och en realitet.

🙏🙏🙏

Herre, Jag ber att du i din härlighets rikedom ska ge kraft och styrka åt min inre människa genom din Ande, att du Kristus genom tron ska bo i mitt hjärtan och att jag ska bli rotade och grundade i din kärleken. Så att jag fattar höjde, bredden och djupet i dig och din kärlek. Så att jag kan få del av din fullhet i mitt liv. Hjälp mig att förstå att du kan göra långt mer än vad jag tror att du kan göra. Ge mig tillit till det. Skapa den tron inom mig. Tack Herre för att du är verksam med din kraft och dina handlingar inom mig. Tack för att du inte är en död bildstod. 

’Herrens välsignelse’

Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn

Amen

🙏🙏🙏