Borttappad

”I din hand överlämnar jag min ande. Du har friköpt mig, Herre, du trofaste Gud.”
‭‭Psaltaren‬ ‭31‬:‭6‬ ‭SFB15‬‬

Sjödin skriver i sin andaktsbok några barmhärtiga rader:

”Har vi väl lagt våra liv i Guds händer behöver vi aldrig vara rädd för att han ska tappa bort oss. Guds händer är rymliga och jag tror att de är kupade. Inte helt öppna så att vi ramlar ut vid allt för yviga rörelser och inte slutna så att vi känner oss som fångar.”

Psalm 31 talar om Guds trofasthet när vi överlämnar oss i Guds händer. The Message säger att ”jag har lagt mitt liv i Guds händer. Du tappar mig inte, aldrig att du sviker mig. ”

På olika sätt kan vi känns oss borttappade. Att vi gått vilse. Att andra inte ser oss. Borttappad kan handla om att vi känner oss vilsekomna, vilsna och kanske till och med förlorade. En ganska jobbig känsla.

När vi lämnar Gud är samma känsla inte ovanlig. Men vi förstår den inte helt och fullt. Inte förrän vi återvänder så inser vi – bort bra men hemma bäst. Vilsenheten byta till att känna sig hemma.

När vi lägger våra liv i Guds händer så tappar han inte bort oss. Det är stort.

I nya testamentet läser vi om det borttappade myntet, likaså fåret som kommit bort. Myntet hittas för att man sopar huset tills man hittat det. Fåret letar herden efter tills han finner det. Kanske skulle liknelserna ha en bättre rubrik.

Det återfunna

Du som kanske känner dig borttappad – Gud vill finna dig igen. Lägga dig i sin kupade hand.

Jag läser om att Guds ögon sveper över jorden för att söka efter oss. Så god och omsorgsfull är han. Gud vill hitta dig.


Idag ber vi för riksdagsman Martin Westmont (SD)