Sen jag kom hem från Tanzania har det varit svårt med promenaderna som jag så gärna tar. Ryggen har verkligen satt stopp för det. En smärta so gått ner i höften. Men igår blev en promenad möjlig. Kanske inte den längsta men ändå en promenad. Vädret var fantastiskt. Så efter Gudstjänsten fick det bli en promenad. Dagen var fylld med solsken och blå himmel. Kylan var så där lagom vårvintrig.
Och jag var ju inte ensam. Det verkar som isen är tillräcklig kraftig för promenader på den. För det var rätt många som promenerade på isen.
Jag är klart mycket mer sommarmänniska än vinterälskare. Men sådana här dagar får jag erkänna att även jag blir lite svag för vintern.
Den friska höga luften som är lagom kall gör andningen för en astmatiker tillfredsställande. Det blir så mycket enklare att andas. Och det är ju inte så dumt.
Snart är februari slut. Vi går in i mars. Och ja, jag vet att det är för tidigt att blåsa av vintern. Ja, jag vet att det kan bli redigt kalla dagars även i mars. Minns en vinter i Julita då snön låg kvar på gården i typ en halvmeter till sista mars. Så, ja, jag vet. Men mars är mars.
Det börjar närmare sig den där dagen då man kan fälla ut stolen vid väggen och njuta av en skön vårvinterdag. Så jag laddar.
Jag säger bara – varmt välkommen snödroppar när ni behagar komma. Ni är efterlängtade.
Där upp till vänster bor jag. Tänk dig vårens skönhet där…….
Pedher´s blogg 