
I början av 1980-talet var jag i Venedig. Spelade i Laxå Blåsorkester och vi var ute på turné. Merate var där vi huserade. Men vi gjorde några utflykter. Milano. Comosjön och Venedig.
Då var vi in på ett glasbruk. Vi fick se hur man gjorde deras berömda glasalster. Bla skålar. Den jag köpte berättade man att dessa skålar var flera gånger in i ugnen. Så dom var okrossbara (!!!). Han slog bl.a. en skål i bordet. Och den gick inte sönder (🤨). Så jag köpte en
Den gick sönder igår. Helt krossad. Bara locket höll. Alltså…. Tror du att jag kan åka dit och reklamera den ?
Ibland kan man känna sig som att man är okrossbar. Man är helt enkelt tålig in till tusen. Inget ska kunna krossa. Men så inser man att man är som denna okrossbara skål. Man kan helt enkelt gå sönder. Så får man sopa ihop sig själv på något sätt.
Den absolut största skillnaden mellan denna skål och dig och mig är att vi inte går sönder permanent. Visst, det kan ta ett tag att få ihop oss igen. Men det går att få ihop det igen. Var så säker. Det finns en Gud som är världsbäst på att få ihop oss när vi, likt skålen, krossas.
Vila i hans mästarhänder. Han är så bra på att läka oss. Han får ihop oss på ett förunderligt sätt och helar oss. Vila i det. Även om det tar lite tid. Kanske behöver det ta tid så att du kommer ifatt i alla stycken. Ömt tar han vård om dig.
Den där skålen var lite speciell. Den har hängt med många år som du förstår och jag har förvarat, för mig , värdefulla saker i den. Den var så vacker.
Du är också vacker i din skapares ögon. I dig har han lagt ner värdefulla saker som han vill förvara i dig. Som du ska få nytta av. Och välsigna ditt liv och din omgivning med. Så vila om du känner dig krossad idag. Du kommer bli hel igen.

