’Den som förtröstar på Herren…’
Psalm 125:1
”De som förtröstar på Herren är som Sions berg. Det rubbas inte, det står fast för evigt.”
Kärnbibeln skriver: Detta är den sjätte av de femton pilgrimspsalmerna – ”de stigande sångerna” (Ps 120-134). Dessa psalmer sjöngs under vandringen upp till de tre stora högtiderna som varje år firades i Jerusalem.
Det finns en plats att placera sitt liv så att vi står stadigt. Det är genom att förtrösta på Herren. Då står vi stadigt som ett berg.
Herren omger sitt folk – en vacker bild. När man sen betänker att det står att han tagit sin boning i oss blir han ju även inifrån. Inte bara omger oss.
Tänker på den lilla kören om Jesu kärlek:
Jesu kärlek är så underbar x 3
Kärlek så underbar
Så hög, jag kan ej nå över den
Så djup, jag kan ej nå under den
Så vid, jag kan ej nå utom den
Kärlek så underbar!
Jag kan ej nå över den, inte under heller, och komma ur den går inte det heller. Så bor han inuti mig också. Detta är så stort. Såååå stort.
Herre, jag vill bygga mitt liv på klippan. Jag vill inte bygga på sanden. Tack för att du är klippan i mitt liv.
Amen
’Herrens välsignelse’
Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn
Amen
🙏🙏🙏
Detta var årsdagen på Dagens Mellanrum
Det började med ’Att vara planterad’ och kommer att fortsätta en månad till. Sen byter den skepnad lite grann. Den kommer att få lite mer av andakt över sig. Alltså inte så olikt nu. Men mindre följa en bibelbok. Mer följa en tanke för dag. Morgonbön kanske – men eftersom alla inte läser den på morgon får det bli en tanke för dagen. Hoppas att du vill följa med
Pedher´s blogg 