Några reflektioner angående bönen i det offentliga rummet och överhuvudtaget naturligtvis.
Det är inte vår röstvolym som ändrar förhållanden. Det är Guds kraft som gör det.
Det är inte vår präktighet eller helighet som gör under och tecken. Eller som blir en maktfaktor i samhället. Det är Guds skapande ord som ändrar på förhållanden. Det är Gud, den som vi tillbeder och följer som har makt att förändra. Inte hur mycket jag proklamerar eller befäster.
Att bruka ord som ”i Jesus namn” Inger en stor respekt. Att använda någons namn kräver att man har dess mandat.
Om Jesus blir större så måste det onda vika undan. Det beror inte på mina röstresurser. Utan på honom jag ber till.
För hur det än är så är det Gud som måste lägga sitt till i min bön. Annars faller den platt.
Därför tror jag mer på en bön som öppnar vägen för Jesus. För där han är där är det skillnad.
Det gör att den lågmälda bönen kan bli kraftfull därför att Gud gör sitt till. Kanske skulle det ligga mer på att utbedja sig förståelse för vad man ska be o h hur man ska be. Att Anden fick leda bönen mer än att jag själv sökte egna ord. En bön som blir född ur Anden.
En som skulle förklara det för mig en gång sa ”det där var en bön utöver det vanliga”. Och kanske ligger det något i det. En bön som sticker ut utanför det vanliga som brukar vara. Sådana böner är nåd när som kommer. Mer sådana böner tror jag vi behöver .
Idag ber vi för riksdagsman Patrick Reslow (SD)
Pedher´s blogg 