Jag var ute och gick igår med min hundvän Henry. När han stannar till så hinner man se lite närmare på omgivningen. Då såg jag hur stora knopparna var på buskarna. Vi har inte ens kommit in i mars, vårens grönska är långt borta tänker jag. Men knopparna var verkligen stora.
I min kvällsbön bad jag att ”liksom kraften finns i knoppen för att snart slå ut – låt det vara så i nattens vila”. Ungefär så tänkte jag i min bön.
För knoppen vilar med sin inneboende kraft. När rätt förhållanden är slår den ut. Jag tänker att fungerar natten med. Vi vilar med och i den kraft Gud lägger ner. Så när rätt förhållande är vaknar vi och slår ut i blom för en ny dag.
Ibland kanske det inte känns så vackert som det lät när jag skrev det. Men likväl finns det en kraft som ligger och väntar för att få föra oss in i en ny dag.
Jag älskar denna tid på året. Trots att jag mer brukar kalla mig för sommarmänniska. När man ser hur buskar och träd ändrar nyans i takt med att knopparna sväller och växer till. Då kan jag känna hopp om att snart är det vår.
Och jag tror jag behöver se det. För jag inser att det är trots allt rätt långt kvar innan vårgrönskan exploderar. Behöver bli påmind. Få nytt hopp och mod.
Det finns en inneboende kraft inom dig att du snart ska få se hur dina knoppar får blomma ut igen.
Se på buskarnas knoppar. Låt dom tala till dig. Låt dom ge dig nytt mod. Ni båda ska snart få blomma ut i vacker grönska.
Pedher´s blogg 