Igår var jag i två stora katedraler. Ja, kanske skulle man säga kyrkor eller mer två stora Huds Hus
Den ena var Domkyrkan i Strängnäs. Vi avslutade vår vecka av gemensam bön bland kyrkorna där. En magnifik stor kyrka. Första gången jag var inne i den blev jag överraskad av det storhet. En pampig kyrka som rymmer mycket folk. Det var gott att vara i detta rum. Ett rum som är särskilt vigt för Gudsmöten.
Det är något speciellt med kyrkor av detta slag. Man liksom smyger in av respekt. Tycker mig se det hos vem jag än möter i sådana kyrkor. Som att man beträder en helig plats. Kanske har du gjort liknande upplevelse.
Den andra katedralen jag var i var Kronskogen. Ja, du läste rätt. Kronskogen. För mig minst lika pampig. Det är i skogar som dessa jag gjort för mig stora gudsupplevelser. Guds natur, som han skapat, är en jättestor katedral för Gud tänker jag. Där Gud ställer sina fötter liksom i kyrkan.
Naturen har för mig under lång tid varit en plats där jag och Gud mötts. Där har jag haft de förtroliga samtalen med honom. Genom tider har jag haft mina promenader av bön i naturen. Det är där jag återhämtat mig och känt att Gud varor omsorgsfull över mitt liv. Jag har kunnat känna samma helighet som Kyrkorummet gett mig i Guds natur.
Vilka är dina katedraler? Vilka rum har du upplevt Gud i? Rum jag tror har varit viktiga för dig.
Ett rum blir heligt när vi stannar upp med Gud i det. Annars blir det bara ett vanligt rum av det. Men när vi träder Gud nära kan till och med en skrubb bli en katedral där han möter oss.
Ett rum, en plats, som vi viger åt att söka Gud på är en bra plats att vara på.
Pedher´s blogg 