När tiden för Elia är på väg att ändas så får han ett särskilt uppdrag av Gud. det sker samtidigt när han skall smörja en ny kung. Han får i uppdrag att också smörja Elisa till profet i hans eget ställe.
Det kan vara rätt märkligt att inse att sitt uppdrag är nu snart över och någon annan ska ta över. Allt för många blir bittra då. Men inte Elia. Han är villig att smörja sin efträdare till tjänst.
Det kan vara rätt märkligt att inse att ens uppdrag är nu snart över och någon annan ska ta över. Allt för många blir bittra då. Men inte Elia. Han är villig att smörja sin efträdare till tjänst.
När Elia ser Elisa går han fram till honom. Drar av sig si mantel och lägger den på Elisa. Det verkar som att Elisa är beredd. Kände han på sig det? Eller var det så att Gud redan förberett honom på uppdraget? Jag tror mer på det sistnämnda. Han vill ta farväl av sina föräldrar. Elia ger honom möjlighet till det med orden:
”Du vet vad jag har gjort med dig”
Elisa tar avsked av sina föräldrar. Slaktade sina oxar och bjöd folket på middag.Därefter följde han Elia. Sen gick Elisa en tid tillsammans med Elia. Lärotid? Förstå uppdraget? Ja, vi vet inte riktigt men det var säkert en viktig tid för Elisa. Han insåg at uppdraget var viktigt.Det visar sig särkilt inan Elia skall ryckas ifrån honom. Då ber han om något som han insåg skulle behövas: en dubbel arvslott av Elias ande över honom.
Från denna händelse har vi tagit upp detta med manteln. Att vi undrar vem som skall ta upp manteln efter den som gått ur tiden.
Elisa var väl medveten vilken tyngd av mantel/uppdrag som nu vilade på honom. Vet du vad Gud har gjort med dig? Vilken mantel har han lagt på dig? Eller … vilken mantel känner du på dig håller på att läggas på dig? Vad uppfattar du som nästa steg och utmaning i ditt liv? Kanske anar du som Elisa gjorde att det var något på gång. Att Gud höll på att lägga en kallelse över hans liv. Vad uppfattar du är på gång? Vad kallar Gud dig till?
Du som läser detta och inte är troende tycker kanske detta är lite konstigt. Men det intressanta är att det finns berättelser om hur Gud kallat människor innan dom ens har kommit till tro. Det är rätt spännande.
När jag kämpade med min kallelse i livet minns jag att jag inte riktigt vill se den. Eller kanske erkänna den. Det kom något av detta vid ett viktigt tillfälle där någon sa det avgörande ”du vet vad jag gjort med dig” fast i andra ord. Så visste jag, jag bara visste, att nu var det dags och jag var beredd. Sen gick det mesta från klarhet till klarhet. Det var viktigt för mig för jag hade så många frågor, orsaker till varför inte, bortförklaringar mm. Men där och då så visste jag. Nu kunde jag inte stå emot längre.
Kanske är det så för dig också. Att det vilar något särskilt över ditt liv. Något som dar i dig. Vem vet. Nu snart kommer det kanske dit ”du vet vad jag gjort media”-känslan.
Det fina med Gud att han lovar att gå med. Bibeln säger att den Gud kallar utrustar han. Han ger det du behöver. Han inte bara lägger manteln på dig och springer därifrån. Du får, liksom Elisa gick tillsammans med Elia, gå tillsammans med Gud. Den stora skillnaden är bara att Gud lämnar dig inte som Elia lämnade Elisa.
Det Gud gör med dig håller. Det fungerar. Lev med det i stor respekt och med stort ansvar. Då finns det goda förutsättningar att ditt uppdrag, din Kalles, får bli till välsignelse.
Idag ber jag om att du skall få mod att våga. Mod att gå. Ber om att ditt uppdrag och kallade skall bli till välsignelse.
Idag ber för riksdagsman Fredrik Sternberg (S)
Pedher´s blogg 