Kommer du ihåg hur det var att springa in i mammas eller pappas famn när man var rädd som liten? Det var som att man kom in i en fristad. Som att att man lämnade det som orsakade rädslan utanför. Den kom liksom inte in i deras famn. Deras famn var ett fredat område. Som att oro inte existerade i den famnen.
Ibland kan det vara så gott att få bli omsluten av någons armar när man är ledsen och uppgiven. Som att det som orsakade smärtan och sorgen får stanna utanför för den famnen för en stund. Så får man ta ett nytt tag och orkar möta det som orsakat smärtan med ett nytt mod.
Tänk att någons armar och famn kan få betyda så mycket. Det är så mäktigt på något förunderligt sätt.
”En tillflykt är han, urtidens Gud, och här nere råder hans eviga armar. …..”
Femte Moseboken 33:27 SFB15
Jag tänker att sådan är Gud. Han är vår tillflykt. Den famn som blir en fristad. Dit kan ingen oro komma åt oss. Kärnbibeln beskriver det som en trygg hemvist , trygg boning att bo i. Alltså ännu lite mer än bara en trygg famn
”En boning (trygg hemvist) är den evige Guden (urtidens Gud, Elohim), med eviga armar under [himlen, som upprätthåller ordningen på jorden]. …..’”
5 Moseboken 33:27 SKB
Hans famn blir aldrig gammal. Den är evig och av evighet. När man läser om Guds nåd och barmhärtighet är den var morgon ny. Och det kanske inte är så konstigt när hans famn är evig. Hans armar, hans kunskap, hans styrka, är evigt omslutna om oss.
I dessa tider behöver vi uppleva denna trygghet. Det är så mycket av otrygghet. Områden i staden undviker man för oroligheter. Man kan känna olust i olika möten med somliga. Då är det gott att uppleva Guds omsorgsfulla famn.
”Gud är vår tillflykt och styrka, en hjälp i nöden, väl beprövad.”
Psaltaren 46:2 SFB15
”Väl beprövad” skulle också kunna översättas ”alltid nära”. Därför kan många vittna om man testat Gud och funnit honom hålla måttet. Många har prövad honom i nöden och funnit att han svarat. Gud är vår styrka.
Därför bli stilla hos honom och besinna att han är Gud
””Bli stilla och besinna att jag är Gud, upphöjd bland folken, upphöjd på jorden.””
Psaltaren 46:11 SFB15
Det är i den stillhet vi kryper in i hans famn. Där omsluter hans armar oss. Friden motar bort oron. Så stor är vår Gud.
Pedher´s blogg 