När Gud går in i den sjunde dagen gör han det med en känsla att han var färdig. Han hade skapat allt. Och han hade sett på det. Såg att det var gott. Han var nöjd.
Vet inte om vi alltid kan säga att vi är nöjda med veckan som gått när vi går in i den sjunde dagen. Men vi får inte glömma att vi är människor. Inte en gud. Men det kan kännas extra skönt tänker jag när en sådan veck blir. Vi blir nog aldrig riktigt klara med det vi gör. Kommer nog kanske alltid känna oss lite jagade av allt som ska göras, alla behov, med allt som brådskar.
Men skapelsen visar på en väg – den sjunde dagen. Det finns en skapad rytm för veckans olika göranden. Det finns en söndag välsignad av Gud till att vila på. Han gjorde ingenting den sjunde dagen – jo kanske – han skapade vilan. Hm gjorde den till en helig dag och välsignade den.
Att låsa fast vilodagen till söndag är kanske inte den bästa vägen. Utan det handlar om att ha en rytm där en vilodag finns med. Då man kan släppa måsten för en stund.
Tomas Sjödin skriver: ”Om allt ska bli färdigt först innan man kan hämta andan kommer man få ett andfått liv”. Ligger verkligen något i det.
Så att falla in i rytmen av att det kommer en vilodag är inte så dumt. Den är verkligen välsignad av Gud själv.
Han för mig till stilla vatten där jag finner ro
Pedher´s blogg 