’Förskräckelsens vändning’
Psalm 6:9-11
”Bort från mig, alla förbrytare, för Herren har hört min högljudda gråt. Herren har hört mitt rop om nåd, Herren har tagit emot min bön. Alla mina fiender ska skämmas och bli skräckslagna, plötsligt ska de vika tillbaka med skam.”
Psalmen är en individuell bön om hjälp. Psalmisten upplever det som om Gud har lämnat honom. Känslor av förkastelse, sorg och svaghet beskrivs i starka ord. Den inre smärtan och känslomässiga stormen kombineras också med yttre hot. Allt detta kan sammanfattas i frågan i vers 3. David Upplever djup nöd. Så tacksam att David inte bara skriver om de goda dagarna.Betänk att psalmerna ofta används dagligen i kyrkans värld. Psalmen ingår i den dagliga morgon- och eftermiddagsbönen för ortodoxa judar. Gudstjänstdeltagarna läser denna psalm tyst med nedböjt huvud.
Den riktar sig till Messias – En bön av nöd har den bästa vägen till Jesus Kristus. Bättre än så finns inte. När din nöd ”går över styr” är det till Jesus du ska vända dig. Där finns hoppet. Där finns kraften. Där finns lösningen.
I Kärnbibeln skrivs den första versen med detta inslag: ”Med stränginstrument till den åttonde. En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David.” ”Åttan” står för något nytt. Åttonde dagen är den den första dagen på den nya veckan. I skalan är det då skalan återupprepar sig. Alltså en y skala tar vid. Jag läser om att i en av de judiska samlingarna med kommentarer, Arakhin 13b:11, står det att harporna i templet har sju strängar, men i den messianska tidsåldern kommer harporna att ha åtta strängar. Symboliskt kan ”den åttonde” förstärka psalmens tema och önskan om en ny start.
Alltså denna psalmtalar om en längtan om en nystart när nöden tränger på.
Att då kam till de sista verserna uppmuntrar. Nöden möter sin överman och måste ge vika. Vi förstår att David är medveten om sin egen del i detta. Om sin egen synd och ber nu om nåd. I sin nöd försmäktar han. Sättet att skriva är att nöden och trängt ini djupet hos David. Hela hans innersta är djupt oroad.
Vers 4 avslutas egentligen… ”men du Herre … hur länge …” . Den är en s.k. aposiopesis som visar på psalmistens djupa känslomässiga engagemang. David är så rörd att det blir ett avbrott. Har du känt som David? Det finns hopp min vän.
Vers 9 och följande ändras fokus. David får nytt mod. Och nu vänder han sig mot de onda direkt. De måste ge vika för hans Gud har hört honom. Sett hans tårar. Herren har tagit emot hans bön.
I kärnbibeln får vi ett djup i vers 11 som är värd att noteras: ‘Alla mina fiender ska skämmas (förödmjukas) och bli skräckslagna, de ska vända tillbaka och plötsligt (i ett ögonblick) bli skamsna (förödmjukade) . [De tre sista verserna har en ny ton och rollerna blir ombytta. I vers 3 var det psalmistens ben som skakade – i vers 11 är det fienderna som är skräckslagna. I vers 5 var bönen att Herren skulle vända tillbaka – i vers 11 är det fienderna som vänder tillbaka. Det sista ordet är ”plötsligt” och beskriver ett hastigt förlopp. Frågan ”hur länge” i vers 4 får här sitt svar. Bön förändrar allt, se vers 11.]’
Detta ”plötsliga” är bara Gud som kan göra. Idag ber jag över att du ska få del av detta ”plötsliga” i den nöd du går igenom.
Herre, tack för din kraft är mig nog. Tack att du ser man tårar, min kraftlöshet och min hopplöshet. Tack för att du vill lika plötsligt som du hjälpte David skall hjälpa mig. Tack för att du ser man tårar. Tack att du hör mitt rop. Du är fantastisk, Gud.
Amen
’Herrens välsignelse’
Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn
Amen
🙏🙏🙏
Pedher´s blogg 