Ibland kan vi känna oss övergivna. Att vi ska fatta alla besluten själv. Att om vi inte fixar det själva så är det ute med oss. Den känslan är inget skön.
Men jag funderar på om inte den känslan lurar oss. Att den spelar oss ett spratt. Var den kommer ifrån vet jag inte. Kanske är det den onde som vill oss något ont. Eller så är det något helt annat. Ett är säkert i alla fall – känslan gör oss osäkra. Som att vi är borttappade.
Bibeln har en hälsning till oss. Josua får en hälsning när han ska ta över efter Mose. Josua tvivlade nog endel på uppdraget. Gud vill ge honom en uppmuntran och modet att våga.
”Var starka och frimodiga, var inte rädda eller förskräckta för dem, för Herren din Gud går själv med dig. Han ska inte lämna dig eller överge dig.””5 Mosb 31:6
”Herren går själv framför dig och han ska vara med dig. Han ska inte lämna dig eller överge dig. Var inte rädd eller förfärad.””
5 Mosb 31:8
Vi får samma hälsning. Var inte oroliga. Herren själv går före. Alltså, han lämnar inte det uppdraget till någon annan. Det är så viktigt så han tar uppgiften själv. Han själv går före dig.
Så viktig är du för honom. Han går före dig. Visar vägen. Håller dina fiender borta från dig. Så var inte rädd. Han ska varken lämna dig eller överge dig. Hur det än känns och vad än känslorna säger dig.
Tänka att Gud går med när vi vill det. Det är stort. Gott att veta att där andra sviter sviker inte han. Där andra lämnar så lämnar inte Gud oss.
Så var inte rädd. Var frimodig. Herren är med.
Pedher´s blogg 