När jag gick i skogen igår så fick jag en bild för mig. Hur Gud kan håva in oss när vi är på väg åt fel håll, när tänket håller på att dra åt fel håll eller vår riktning i ord och handling och sätt att vara är liksom på väg fel
Och vi är inte så uppmärksamma på det. Det liksom smyger sig på.
Då tänker mig att Gud kan ’Håva in oss’. Samla ihop oss till rätt hållning.
Jag tänker inte som att han har ett lasso som han slänger iväg och drar åt om oss och tvingar ner oss i ödmjukhet.
Nej mer varsamt där han kommer runt oss och försiktigt för oss rätt.
Ett bra sätt att beskriva det är som herden varsamt för fåren fram åt rätt håll.
Så min bön blev en bön från mitt inre när jag gick i skogen….
Håva in mina tankar när dom vill dra iväg åt fel håll
Håva in mina ögon när dom ser åt fel håll
Håva in mig när min livsrikning är på väg att möjligen komma fel.
Håva in mig Herre när jag har svårt att hålla ihop mig själv.
Så min bön denna söndag blir
Herre, håva in mig när jag blir för yvig och det inte går i takt med dig.
Pedher´s blogg 