Kategori: hoppas på Gud

13 januari 2026

Hoppas på Herren. David skriver att han litar på Gud. Alltså förtröstar, lutar sig emot, är trygg i Gud. Och det är något vackert ödmjukt och stort att få sätta sin tillit till Gud. 

  Kärnbibeln skriver: Förutom tro ska ingen som väntar (söker dig ivrigt, binder sig samman med dig) bli besviken (komma på skam, vara modlös, förvirrad el uppgiven)

  Hoppas – väntar – Ordet för vänta är qavah som också betyder att tvinna sig samman som en tråd. Det är en fin bild på en aktiv väntan där den som ber blir sammanflätad med Gud. Ja, precis. Sammanflätad med Gud. När jag såg detta blev jag så tacksam. Man säger att en tretvinnad tråd brister inte så lätt. Att stå själv kan vara svårt. Men stå tillsammans med Gud är något större. Det är en fin bild på att en aktiv väntan där den som ber blir sammanflätade med Gud. Att gå hand i hand med någon är rätt så rart. Tänk att få sammanfläta sina fingrar och hand med Jesu hand. I bön. Den gemenskapen går inte så lätt sönder.  

  Hoppet till Gud handlar inte om att man det eventuellt kanske möjligen kan bli möjligt. Hoppet till Gud villar på en helt annan grund. Hoppet vilar på Gud och vem han är. Vad han kan göra. Det gör att hoppet skulle kunna stavas ’tillförsikt’. Hoppet får en mycket djupare innebörd. Inget lotteri. Utan mer är en tro som bärs upp av en inre övertygelse att det just är möjligt. 

  David litar så på Guds möjlighet att han säger att ’låt mig inte bli besviken – jag vet att du kan’.  Erfarenheten sa honom att det är möjligt. Han hade sett Gud gripa in förr. Han visste att Guds skapande ord, det som skapade hela världen med allt det rymmer, kan uttala sitt skapande ord även idag. 

🙏

Herre, jag vill sammanfläta mitt liv med dig. Jag förstår att då håller det som allra bäst. Jag kapper mina händer ihop med dina och ber.  

Amen