
Läser just nu Sjödins senaste bok. ”Drömmar är segel – minnen är ett roder”. Han skriver på ett sätt som jag gillar. Lär nog bli några citat ur den boken med vad det lider. Han skriver en tanke som drog igång mina tankar
Vådan av att inte stanna upp regelbundet och tillräckligt länge är att vi slutar notera det förunderliga i det.
Han skrev om skapelsen och det stora i den. Hur huller om buller blev ordning och logik.
Tänk vad mycket vi missar när vi rusar fram i livet. Jag kan känna hur jobbet tappar styrfart när stressen driver på. Hur omöjligt det blir att drömma om framtiden när nuet rusar förbi. Jag kan känna att djupet i jobbet blir för grunt. Taket trycks neråt så att det blir svårt att få rum med drömmen. Väggarna hamnar mitt i rummet så att vi inte kan ta ut svängarna för att hitta nya vägar.
Så kan livet i stort upplevas också. Tänk vilken fara det är med goda relationer när vi rusar förbi varandra och inte hinner stanna upp en stund. Så slutar vi att förundras av varandras storheter. Den man förr fick uppleva dess inre värdefulla liv blir nu en ett platt fotografi. Näst intill lite suddigt också.
För mig har promenader i skog och natur betytt så mycket. Inte bara för att få se och uppleva friden i det. Utan också få uppleva dess tilltal. Tilltalet från skapelsen och inte minst dess skapare.
Det är när vi stannar upp tillräckligt länge som vi hittar oss själva i allt detta. Att förstå vem vi är. Vad Gud tänkte när han skapade oss.
Nya platser blir nya tilltal. Nya människor blir nya erfarenheter. Nya sammanhang skapar nya världar inom oss. Kanske till och med det som vi inte trodde fanns inom oss.
När jag summerar detta år ser jag detta så tydligt. I början av året hade jag förmånen att åka till Benin. Se projekt som vi är en del av genom överskottet i butiken. Det har satt spår i mig. Sen fick jag åka till Rumänien och Margitha. Möta Camilla och Anders i deras arbete med Romerna. De människor som jag annars mest mött utanför ICA. Den resan gav mig en helt ny insikt i möjligheter att förändra något där man förr trodde det inte var möjligt. Tålmodigt arbete som ger frukt på grund av uthållighet. Att jag sen fått resa tre gånger till USA har ju gjort sitt naturliga avtryck i mitt liv. Mötet med min nya familj. Mötet med deras kyrkor. Ett samhälle där man så naturligt talar om Gud och talar till Gud även på restaurangen.
Jag är så tacksam för att fått stanna upp i dessa miljöer. Jag påstår att jag är inte densamme i jämförelse med förra året. Det har gjort något med mig.
Stanna upp du med. Det kan börja en resa som kommer förändra dig på djupet. Det kommer välsigna ditt liv.
Läste en eftertänksam sak som jag nog borde lära mig. Jag som gärna åker från dörr till dörr så att resan blir snabb och smidig. ” Stoppen o h pauserna hackar inte sönder resan utan förmerar och fördjupar den”
Eller denna: ”Vägen är ibland så lång att man gör klokt i att tänka kort ”.
Nu några bilder från min julresa



Vi åkte runt med bilen. Hade en särskild radiokanal på. Man spelade musik i takt med lamporna.


Så är traditionen att man tar ett kort framför granen iförda julpyjamas. Så det får man väl bjuda på då 😅


