Dagens mellanrum – 6 juni – ’Lås för min mun’

Lås för min mun

Psalm 39:2
”Jag sade: ”Jag ska akta mig för att synda med min tunga, jag ska sätta lås för min mun så länge den gudlöse är framför mig”.”

Kärnbibeln skriver: David har kommit till insikt om hur kort livet är och kastar sig mot Gud som är hans enda hopp. Situationen liknar den i Psalm 38: Tystnad i närvaro av andra, se Ps 38:13-14; 39:3; Guds handlande mot synd, se Ps 38:2-4; 39:10-12; Gud som enda hoppet, se Ps 38:16, 22, 23; 39:8. Fokus är dock lite olika. I Psalm 38 hade sjukdomen exponerat synd och behovet av förlåtelse. I Psalm 39 har sjukdomen gjort att livets bräcklighet blivit uppenbar. Bönen mynnar ut i en längtan om en ljusare tid innan livet är slut, se vers 14. 

Återigen en psalm som länkas ihop med en annan psalm. Psalm 38. 

Kärnbibeln syftar på att denna psalm kan vara skriver i ritning till Messias. Rätt intressant, en profetisk psalm i Davids nu-situation. 

Jag ska vaka över – David har insett att han behöver vaka över hur han beter sig, hur han handlar och hur han pratar. Han vill vaka över sina vägar, sitt liv, sina beslut. Varför? Så att han inte syndar med sin tunga och sitt att vara. 

Kärnbibeln använder ord som ”sätta munkavel”. Folkbibeln ”sätta lås”. Allt syftar till att vakta på sina ord. 

Jag tror det har en bäring in vår tid också. Hur pratar vi? Vad säger vi? Vad blir frukten av vårt tal? Ibland uppfattar jag att vi lägger ansvaret på lyssnaren till det vi säger. Att vi kan ”vräka ur oss” vad som helst men det är lyssnaren som får bära ansvaret att tolka rätt. Vi förskjuter ansvaret till den som faktiskt inte har sagt det. 

Jag tänker att v behöver ta tillbaka det ansvaret. Du har ansvar för vad du säger, hur du säger det, Jag tänker att du också har ett ansvar hur det tas emot. För  det tas emot utifrån hur du säger det. Säger du det med kärlek och omsorg landar det oftare rätt. Men är du fräck och hård får du en sådan motreaktion. Vårt tal kan rasera fort. 

Så länge den gudlöse är framför mig – Jag tänker att det inte bara är det det står. Att vi ska vaka över hur vi säger vår sak inför den som inte är kristen. Jag tänker att det är mer vidgat än så. Ha koll på vem som lyssnar.Hur kan den ta emot det? Hur skall du säga det? Vill du få en god frukt av det du vill säga bör du frambära ditt budskap så att den som lyssnar kan ta emot det. 

Livets varaktighet – När jag har en begravning blir detta så tydligt. Livet är verkligen inte evigt i vår kontext. Våra dagar är begränsade. Vi bör inse vår förgänglighet. Och hantera livet där efter. 

Vad hoppas du på? – den ende som är till andra procent värd vårt hopp så är det Gud. Att sätta sitt hela hopp till en människa är riskabelt . Det går ofta men inte alltid. 

Herre, sätt en vakt vid min tunga så att jag inte säger något jag bittert får ångra. Hjälp mig att göra goda val i livet.

Amen

’Herrens välsignelse’

Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn

Amen

🙏🙏🙏