Kategori: Läs med mig …

Det dagliga offer … Under gamla Testamentets tid förrättades det mycket offer. Dessa var styckeverk och behövdes göras om hela tiden. Jesus ändrade på det. Han offrade sig en gång för alla. Sen behövdes inte offren längre. Det var ett nytt förbund som trädde in. 

  Dagliga offret kan också vara en bild på din och min återkommande personliga andakt. Vi mår bra av att den sker ofta. Kanske till och med varje dag. Hur får vi till det utan att det blir ett krav över den? Se möjligheten. Se inte längden på den. Se att den blir av. Där tror jag längtan till den ökar. 

Har du några tankar om detta avsnitt?

 

Helig del av landet … Tänk att man avdelade ett landområdet som skulle vara heligt. Min tankar går till att vi kanske skulle avdela en del av livet som heligt. Hur? Kanske behöver vara olika för var och en. Men att man helgar något, en tidpunkt, en tidsperiod, en fasta av något slag. 

Riktiga mått … Vi har mött i vårt läsande att man hade felaktiga mått. Man lurade helt enkelt folket med falska vikter. Man trodde att man fick det mått man köpte men det var mindre. Nu säger Gud ifrån. Det är nog. Rätt mått ska det vara. Allt annat är förkastligt. Fusk är aldrig okej för Gud. 

Offer och heliga dagar … I bibeln är detta riktmärken på något sätt. Förr höll vi nog helgdagar mycket mer heliga. Söndagar likaså – som vår sabbat. Men med tiden, kanske för att man idag har arbeten som täcker hela dygnet och veckans alla dagar, ”degraderat” dessa dagar. Nu hänger inte tron på en helgdag. Men dessa finns av någon anledning. För att påminna sig. Nattvarden är också något sådant. Något som Jesus uppmanade oss att fira ända fram tills vi firar den i himlen. Kanske hjälper detta oss att hålla riktningen. 

Har du några tankar om detta avsnitt?

 

Jag fick se Herrens härlighet … Detta måste vara et av de mäktigaste händelser som beskrivs i bibeln. Där man kan se Guds härlighet uppfylla Herrens hus. Det ger en stark respekt och ödmjukhet. Han föll ner på sina knän. Det är det som ofta händer när Gud berör med sin härlighet. 

Ge akt … Se! Hör! Allt vad Herren vill säga. Jag tänker att det finns en nyckel här. Det är att göra sig beredd. Inställd på. Då har vi lite lättare att höra vad herren säger. 

Nu får det vara nog … Gud sätter ner foten. Det måste bli ett slut. Det känns som att nu gäller det. Nu eller aldrig. 

For vilse … Gud säger att de for vilse. Tänker att alla kan fara vilse någon gång i livet. Det kan vara i tron. Det kan vara teologiska frågor. Det kan vara i livet så att man helt enkelt tappar bort Gud. Felbedömningar som får konsekvenser. Men det finns en väg som är möjlig – omvändelsens väg. Då man hittar rätt igen. Då man hittar hem igen. Att fara vilse sker när man följer fel ”föredöme”. När det kittlar mer än är sanning. 

Rätt klädd inför Gud när man gör tjänst … Här ser vi hur prästen var tvungen att klä sig på ett speciellt sätt. Jesu försoning var ännu inte där. Men nu handlar det om att klä sig i försoningens tjänst. I Guds renhet i våra hjärtan. Har inte med klädsel att göra nu. Det har med det inre livet. Likaså gäller samma ”klädsel” på båda sidor av tröskeln. Fram altaret eller bland folket. 

Prästens lön … Uppenbarligen skulle folket underhålla prästen så att han kunde tjäna fullt ut. Annars behövde han skapa en mark att sköta så att han kunde försörja sig. Med all den tid det skulle ta. Kyrkans medlemmar har alltså ett ansvar för sina präster. 

Har du några tankar om detta avsnitt?

 

Herrens härlighet kommer … Underbar rubrik på detta kapitel. Härligheten kom från öster. Från det håll vi har soluppgången. Jorden lystes upp av hans härlighet. Är det så vi ska se på soluppgångar? Vi behöver verkligen Guds härlighet över vårt land och vår jord i dessa dagar. 

Herrens härlighet uppfyllde templet … Jag har varit med om något liknande när gudstjänsten fylls av Guds härlighet. Men det är ändå långt ifrån vad som händer här. 

Skapa sin egen tröskel … ”De som satte sin tröskel intill min… ” Det är en fara när människan tar sig ton och tror att den kan göra Guds hus bättre med sin ”egen tröskel” och på så vis försöker byta ut Guds tröskel. Vi kan inte bygga Guds hus på vårt eget sätt. Det måste byggas efter Guds mönsterbild. 

Offren … Den stora skillnaden från detta temple och idag är att Jesus har offrats en gång för alla. Nu behöver vi inte offerritualen. Nu behöver vi bekänna oss till Jesu offer på korset. 

Altarets invigning … Hesekiel beskriver invigningen av altaret och stigarna runt det. Så avslutas det med ”Och jag skall då vara nådig mot er , säger Herren Gud”. Jag tänker att samma gäller när vi bekänner oss till Jesu offer på korset. Då skall han vara oss nådig. Halleluja. 

Har du några tankar om detta avsnitt?

 

Guds härlighet återvänder till templet … Den rubriken har Kärnbibeln kapitel 40-48. Vi kommer in i ett avsnitt om synen av Gudsstaden. Ett intressant avsnitt med en vacker avslutning. Denna dag läser vi tre kapitel. De hänger så ihop om templet.

Koppar … mannen glänste och strålade alltså. Han skulle mäta staden

Änglars och människors mått … Finns en intressant beskrivning av olika mått. Den himmelska aln som här används. Det kanske är beskrivning av himmelen ”extra allt” – det är lite mer än på jorden. Kärnbibeln: ”Himmelsk-aln En vanlig (mänsklig) aln var 45 cm lång och motsvarar underarmens längd från armbågen till spetsen av långfingret, se 5 Mos 3:11. Här används en ”himmelsk-aln” som är en handsbredd (8-9 cm) längre, vilket gör att den nya långa alnen är 54 cm lång. Mätstångens totala längd blir då 3,2 meter. Troligtvis är alla måtten i kapitel 40-48 mätta med denna längre himmelska-aln. I Uppenbarelseboken nämns om änglars och människors mått (Upp 21:17), vilket kan handla om dessa olika mått.] Han  mätte murens bredd, den var en stång [3,2 meter bred], och höjden, som också den var en stång [3,2 meter hög].”

Området runt templet … När israels folk vandrade runt i öknen hade man med sig tabernaklet. När man slog läger satte man upp sin tält runt tabernaklet. Här läser vi om området kring templet. 

  Jag tänker mig en bild av detta. Runt vår kyrka ligger staden. Vi är Guds tempel och runt omkring oss finns det grannar. Ja, i alla fall för oss som bor i staden. Men jag hade även grannar är jag bodde på landet. Hur ser vår omgivning ut? Hur kan vi betjäna den? Vad är vår uppgift för den.

Har du några tankar om detta avsnitt?

 

Elda upp rustningarna … Det vore väl skönt om det skedde idag. Att all krigsutrustning fick brinna upp så att ingen kunde kriga mer …

De framtågandes dal … Troligtvis öster om Döda havet och kungsvägen från Amman, via Petra till Egypten.

Förbarma mig över … Återigen ser vi hur högt och nära Israels folk är nära Guds hjärta. Det måste ha smärtat honom mycket varje gång de avfallit. Ändå är han stor i barmhärtighet. Full av nåd. 

Att hamna i fiendens våld … Det finns en barmhärtig bild som växer fram. Israels folk var kringspridda och hamnat i deras fienders våld. Men ud löser dem från denna fångenskap. De blir fria. Vi kan hamna i vår fiendes våld. Men Gud vill föra oss ur den fångenskapen. 

Har du några tankar om detta avsnitt?

 

Gog i Magogs land … Nuvarande Turkiet. Vi möter Meshek och Tubal vilka är Kappadokien, också i nuvarande Turkiet.

Olika platser … ”Perser [nuvarande Iran], nubier [nuvarande Sudan] och puteer [nuvarande Libyen] är med dem, alla med sköld och hjälm, Gomer [områden i nuvarande centrala Turkiet] och alla dess härar, Togarmas folk (hus) [hebr. Bet Togerma – östra delen av nuvarande Turkiet] längst upp i norr och alla dess härar – många folk har du med dig. [Denna koalition av sju nationer i vers 2-6 representerar norr (Meshek, Tubal, Gomer, Togerma), sydväst (Sudan, Libyen) och öst (Persien/Iran).]” ”Perser [nuvarande Iran], nubier [nuvarande Sudan] och puteer [nuvarande Libyen] är med dem, alla med sköld och hjälm, Gomer [områden i nuvarande centrala Turkiet] och alla dess härar, Togarmas folk (hus) [hebr. Bet Togerma – östra delen av nuvarande Turkiet] längst upp i norr och alla dess härar – många folk har du med dig. [Denna koalition av sju nationer i vers 2-6 representerar norr (Meshek, Tubal, Gomer, Togerma), sydväst (Sudan, Libyen) och öst (Persien/Iran).]”

Har du några tankar om detta avsnitt?

 

Förtorkade benen … En av de starka passagerna i Hesekiel bok.Hur det förtorkade får liv genom Guds Ande. Kan ett visst hopp beskrivas mer dramatiskt än just genom dessa förtrollade ben? 

”Han förde mig runt bland dem, och de låg i stora mängder överallt i dalen, helt förtorkade. [Detta är en bild på en andlig torka över ett folk, se vers 11. Benen står för död, och många ben för en omfattande död, och enligt judisk tradition är det något avskyvärt att lämna benen öppna utan att gräva ner dem. En mer hopplös situation än detta går inte att tänka sig.]” (Kärnbiblen)

Vårt hopp är ute … Skulle tro att man någon gång tangerar denna känsla. Kanske till och med dricker djupt i dess bägare. Detta kapitel visar hur fel vi kan ha när vi mer att vårt hopp är ute. Vi kan tycka att vi är torra i anden. Men om vi känner så finns det verkligen hopp. Om inte vi kände så vore det verkligen ute med oss. 

Kan de här benen få liv igen? … Guds fråga till ”människobarn”. Tänk att han ställer den frågan. Han kunde ju svara direkt på den frågan själv. Men kanske är det för att vi skall stanna upp och låta vår tro växa. Att vår tillit till honom som har svaret och makten att göra undret växer. 

Ben får liv … Vilken mäktig syn. Från att ha varit en osmaklig syn med massa Bren efter ett krigsslag (vilket va en skam på denna tid) till att höra rasslet. Ben förs samman. Senor och kött växer på benen. Att sen se hur dessa får liv. Vilen förunderlig process. Och kanske är de en fin bild på hur du och jag kan få nytt liv i vårt andliga liv. 

Skapelsen … Påminner om när Gud blåser sin livsande i människan. 

Att få liv genom anden … Tänker att detta kan få vara en bön för oss själva. ”Gud, blås ständigt din livande i oss så att vi förbli levande i vår tro”. 

Så att de blir ett i min hand … Olika folk, olika stammar men det skulle bli ett i Guds hand. Alla kristna blir ett i Hans hand?!

Föra dem in i deras land … Inte konstigt att Israel är en nagel i ögat på så många. Man kan stödja en terrororganisation som Hamas istället för att stödja Guds egendomsfolk. 

En och samme herde … En Gud! Ett folk! 

Fridsförbund … Det är väl något man önskar över alla länder och över alla folk.

Har du några tankar om detta avsnitt?

 

Israels upprättelse … I förra kapitlet kunde vi se hur man förhöll sig mot Israel. Ni ser vi dess upprättelse. Tänk att profeten talar till det fysiska landet. Profeterar över det att det  snart ska åter få bebos av Guds egendomsfolk. 

För mitt namn skull … Gud hänvisar till sitt namn. Den han är. Därför upprättar han sitt folk. 

Guds renhet … Gud renar sitt folk. Upprättar det med försoningens vatten. Inte bara förlåtelse. Tvättas rena från det som de har orenat sig med. Alltså själva orsaken tvättas bort från dem. Gud ska frälsa dem från  A L L  orenhet. 

Nytt hjärta … Ett av många vackra passager i bibeln. Ge ett nytt hjärta och en ny ande. Stenhjärtat byts ut till ett hjärta av kött. Detta är en förnyelse inifrån och ut. Från djupet i människan. Gud vill skapa förutsättningar för oss att leva efter Guds tanke. 

Av nåd … Det är som att Gud vill säga att deras upprättelse och renhet beror inte på deras präktighet. Utan enbart på Guds nåd. 

Har du några tankar om detta avsnitt?

 

Israel … Detta land har alltid varit aktuellt på något sätt. Inte minst i alla de krig det har genomlidit. När detta skrivs är det 2023 och kriget rasar i Gasa. ”Därför att du gladde dig över att Israels arvedel blev ödelagt…” Det fins de som vill utplåna Israel även dessa dagar. En fråga att fundera på är hur vi förhåller oss till Israel och Gud egendomsfolk. Vi kan ha åsikter om vad som händer där. Men hur förhåller vi oss till att detta land är Guds utvalda land? Kan vår brist på stöd ge återverkan på vårt eget land?

Har du några tankar om detta avsnitt?