Läs med mig 4 Moseboken – Kapitel 31-32

För sina bröder … Man kan ha åsikter om alla krig i gamla testamentet. Men det finns en sida som säger något. Man stod upp för sina bröder. Ända tills hela det landet som Gud hade gett folket stod man upp för varandra. Det visar på att man stöttar varandra. Man inte bara tänker på sig själv.

Jag funderar på … Hur förhåller vi os till vandra? Bibeln säger att var och en skall bära sin egen börda. Men den är lika tydlig med att vi skall bära varandras bördor. Vi människor ska inte, är inte ämnade för, att vara egoistiska och tänka bara på oss själva. Vi är ämnade för att ha relation och bära varandra.

Ensamhet … är en av vårt lands stora bekymmer. Vi behöver vidga våra vyer. Öppna våra cirklar. Se vår nästa.

Har du några tankar om detta avsnitt?

Läs med mig 4 Moseboken – Kapitel 30

Att ge ett löfte … Att ge ett löfte reglerades också. En av flera tankar är att inte ta för lätt på ett löfte. Ge ett löfte, gör vad du kan för att genomföra löftet och fullborda det. Det kan vara Uppmaningen är tydlig – ger man ett löfte får man inte bryta det. ”Han ska i allt göra vad hans mun har talat”. En tanke som håller idag också. Ge inget löfte som du inte ämnar fullborda. Då är det bättre att avstå. Ge löften som du har kraften till att fullborda. 

På heder och samvete … Löften har markerats på olika sätt. När man svär eden vid domstolen är en lögn straffbar. Man lovar att prata sanningen och ingenting annat än just sanningen. 

Hederssak … Att hålla sitt löfte är en hederssak. Vad det än är för ett löfte. Löftet om att hålla något man fått till sig i förtrolighet, hålla något hemligt osv. En hederssak att hålla det löfte man gett.

Har du några tankar om detta avsnitt? 

Läs med mig 4 Moseboken – Kapitel 28-29

Var noga med … En återkommande kommentar. Offren skulle ske på ett visst sätt, i en viss ordning och på en speciell tid. 

Till en ljuvlig doft … Svårt att tänka sig att lukten borde inte vara livlig med alla offer. Men offren var ljuvliga. Ett offer som var ljuvligare än alla andra – Jesu offer på korset. 

Offer för alla viktiga delar i livet … Det fanns många olika offer för olika tillfällen. Mycket att hålla ordning på. Viktiga vart och ett för att få förlåtelse. Men sen kom Jesus. Ett offer en gång för alla tider. 

Har du några tankar om detta avsnitt? 

Läs med mig 4 Moseboken – Kapitel 25-27

Förföras … Det ligger i sakens natur att det är svårt att upptäcka om man blir förförd. Förförelse är slugt. Lurar sig på. Vår hjälp är att vi håller oss nära Jesus. Låta den Helige Ande vaslöja det för dig.

Stort folk … Inte alltid var folkräkning något som var välsignat. Här ser vi att det är ett stort folk som räknades. 

Att bära fram sin sak för Gud … Guds ser lika väl till det enkla simpla som det stora svåra. Vi förstår att vi får göra all vår önskan kunnig inför honom.Se tex Fil 4:6

Efterträdare … När man läser igenom Moseböckerna återkommer ofta att man utsåg en efterträdare. Det var en viktig process. 

Mose fick se landet … men inte beträda det. Han hade varit upprorisk. Men han fick återförenas med dom som gått före. Mose ber Gud om sin efterträdare. Han utser personen inte själv efter eget tycke….

Ge honom något av din auktoritet … Gud utsåg men Mose bekräftade honom inför folket. ”Ge honom uppdrag inför deras ögon” skriver kärnbibeln. Folket såg att det var både Guds och Moses vilja. 

Mose gjorde i allt som Gud sa till honom … Stort är att när Mose inser att hans tid var över klamrade han sig inte fast vid makten och positionen. Han gjorde i allt som Gud befallde honom. Även när han ställdes åt sidan. 

Har du några tankar om detta avsnitt? 

Läs med mig 4 Moseboken – Kapitel 23-24

Vad han än låter mig se skall jag meddela dig … Bileam hade en viktig hållning. Guds hälsning skulle frambäras såsom Gud sa. Ge den bild som Gud gav. Hur uppfattar vi Guds tilltal? Förmedlar vi det i den anda som han ger den i? Eller färgar vi den efter vårt eget ”temperament”? Använder vi vårt röstläge och ”gripenhet” för att smälta lyssnaren eller låter vi Guds ord, syn och hälsning tala sitt eget språk? Tankar jag rätt ofta funderar kring. Bileams egen tanke: ”ska jag inte vara noga med att tala det som HERREN lägger i min mun?”

Jag tog hit dig för att … Kan det vara så att vi ber Gud om ett svar men vill lägga vårt eget svar i hans mun?

Bileam var beredd att utmanas flera gånger om att söka Guds svar … Balak försöker på olika sätt få Bileam att ge ”rätt” budskap. Bileam är på ett sätt medgörlig att söka Guds svar men hade rätt hållning. 

Mitt uppdrag är … Han sökte svaret. Fick svaret. Så han säger ”Välsigna är mitt uppdrag. Han (Gud) har välsignat och jag kan inte ändra på det”

Balak ville ha rätt … ”Om du inte kan förbanna så välsigna dom i alla fall inte” som om Bileam kunde hantera det så. 

Inget kunde få Bileam att överträda Guds befallning … Han visste vem Gud är och sin relation till honom. 

Slutna ögat … Kärnbibeln har en anna tolkning: ”Och han tog upp sitt talesätt (han började tala i bilder och ordspråk, ofta med många bottnar; ibland även profetiskt – hebr. mashal) och sa: ”Så förkunnar (säger, proklamerar) Bileam, Beors son, och förkunnar (säger, proklamerar) om den man (en stridsman, en man i sina bästa år, full av egen styrka och kraft) som har rena (felfria, klarsynta – hebr. tam) ögon,” 4 Moseboken 24:3 SKB. Denna gång talar Bileam direkt. Han ”behövde” inga syner denna gång.

Herren har hindrat att du skall få ära … Inte då. Det var hans egen reaktion eftersom Gud inte svarade som han ville. Hans bitterhet lyser igenom. Är vi beredda på att ta emot Guds hälsning även om det inte riktigt blir efter vår egen ”smak”?

Varken pengar eller ära … Inget kunde få Bileam att säga annat än det Gud bad honom säga. Vilken karaktär att ta rygg på. 

Bileam ger en hälsning Balak inte bett om … Ibland finns det ett budskap till som vi ber om att få. Gud har en hälsning även när vi inte ber om det. 

Har du några tankar om detta avsnitt? 

Läs med mig 4 Moseboken – Kapitel 21-22

Från läger till läger … Folket drog runt. Det skulle gå 40 år innan de fick komma in i landet som var utlovat dom.

Den du välsignar … Bileam hade ett vittnesbörd om sig att den han välsignade välsignade Gud. Den han förbannade förbannade Gud. 

Bileam visste vem han skulle gå till. Gud själv. Han ville höra vad Gud hade att säga. 

För det är välsignat … Det fanns människor troende på Gud utanför Israels folk. Bileam var en.  Gud hindrade honom att angripa och förbanna Guds folk. 

Herren tillåter mig inte att gå med er … Kan ett sådant samtal konverseras även idag? Att tex du skulle bli hindrad av att gå till en särskild lats eller slå följe med någon?

Inget kunde få Bileam att överträda Guds befallning … Han visste vem Gud är och sin relation till honom. 

Kan det vara Herrens ängel som hindrar dig? … Om du nu inte tycker dig komma fram där du tänkt dig – kan det då vara en Herrens ängel som hindrar?

Om någon ber om ett råd …Bileam var noga med att frågan som ställdes till honom kunde bara svaras med de ord som Herren ingav. Han ville inte ändra på något. Han ville inte svara efter eget huvud. Det finns en utmaning detta även i vår tid. Ibland är det bättre för oss att vara tysta istället för att dra till med eget skapat svar. 

Har du några tankar om detta avsnitt? 

Läs med mig 4 Moseboken – Kapitel 19-20

Reningsvattnet … Jag tänker på dopet när jag läser detta. Dopet som är följden av frälsningsupplevelsen. Vattnet har en viktig del i den kristna läran. Inte bara dopet. En fin bild på andens flöde också. 

Saknade vatten … Återkommande ser vi att när folket klagade fanns en mening som återkom: ”Varför har ni fört oss ut ur Egypten….”? Ingen verkar notera att man följde med. Man kunde ju ha stannat kvar. 

Återkommande väg för Mose och Aron … Vi ser att varje gång som folket klagar söker dom Guds ansikte. När du möter motstånd eller bekymmer finns det en given väg att gå. Gör inte dina egna lösningar. Sök Guds ansikte istället. 

Tala till klippan … Mose skulle tala till klippan men slog på den med staven. Trots att han inte följde instruktionerna gjorde Gud det han sa att han skulle göra. Gud kallade fram vatten ur klippan. 

Aron fick inte se landet … Även om Gud kallat Aron till att tillsammans med Mose föra folket ut ur Egypten till Kanaans land fick inte Aron se landet. Hans handling som inte var såsom Gud sagt var orsaken. Men han fick komma till Gud.  

Har du några tankar om detta avsnitt?

Läs med mig 4 Moseboken – Kapitel 18

Det är en gåva till er att förrätta tjänsten … Det var Guds gåva till dom. Gud hade utvalt dom. Jag tänker att kanske har vi ibland svårt att se på detta uppdrag med respekt. ”Varför skall dom komma här och komma”-liksom. Men Guds kallelse ligger lite djupare än så. En Guds gåva given åt oss. 

Prästens andel … På denna tid var andelen av offret tänkt åt prästen. Som deras lön. Jag tror det är en bärande tanke. Att ge prästerskapet lön.

Tiondet … Man gav tionde till Levi stam, som lön för deras tjänst inför Gud. De hade ingen annan egendom som kunde försörja sig på. Dom i sin tur gav tionde. Den skulle Aron få. 

En förebild att ge till församlingen för att församlingen ska kunna anställa pastorer o präster. Så att de kan tjäna Gud i församlingen. 

Har du några tankar om detta avsnitt?

Läs med mig 4 Moseboken – Kapitel 17

En stav … En stav från varje stam. Gud ville visa vem han utvalde bland alla stammar – särskild utvald bland alla. 

Den stav som grönskar hade Gud utvalt … Gud ville göra det tydligt. Idag är det svårare att utvälja ledare. Vår jantelag är stark. Vår vilja att underställa oss är inte stor. 

Upprorets frukt … Gud ville visa folket vem som han utvalde. Att utvälja sig själv är högmod. Gud utser. Kan vara bra att ha med sig i livet. Vi blir upptäckta. Gud utser. Kan vara bra att ha med sig. Den Gud utser utrustar han. Det blir rätt start i kallelsen då. Gud öppnar dörrar och vägar. 

Stavens påminnelse … Staven hängde med länge. Blev en ständig påminnelse om vem Gud utsett. Den skulle påminna och på så vis göra lust på deras klagan. Så att de inte skulle dö.

Har du några tankar om detta avsnitt?

Läs med mig 4 Moseboken – Kapitel 16

Nu är det nog … Mose och Aron anser att nu räcker det. Man vet sitt mandat men är villig att låta Gud visa sin mening i sakfrågan. De som vill ha makt kan få makten men på Guds initiativ. 

Trots folkets missgärning tar Mose och Aron dom i försvar … Det visar på deras ödmjukhet. De vet vem som är på Guds sida. Men man vill hellre försoning än att folket skull rättmätigt dö. Det visar troligen på en god ledare.

Jag har inte handlat efter eget tycke … Moses egna ord inför det Gud ville göra genom honom. Också en god ledaregenskap. Att följa Guds maning. Inte handla i egen kraft och affekt. 

Bringa försoning för folket … Idag tänker jag att prästerskapet har inte samma roll i försoningen. Den ligger hos Jesus och korset. Men vi har en viktig uppgift att leda folket på rätt väg. Men valet ligger alltid hos den som följer Gud, den enskilde. 

Har du några tankar om detta avsnitt?