Jesus berättar om en såningsman som var ute och sådde. Man läser om detta i bland annat Lukas 8.
””En såningsman gick ut för att så sitt utsäde. När han sådde föll en del vid vägen och trampades ner, och himlens fåglar åt upp det. En del föll på stenig mark, och när det växte upp vissnade det bort, för det fick ingen fukt. En del föll bland tistlar, och tistlarna växte upp samtidigt och kvävde det. Men en del föll i god jord, och det växte upp och gav hundrafaldig skörd.” När han hade sagt detta, ropade han: ”Hör, du som har öron att höra med!”” Lukasevangeliet 8:5-8
Den talar om hur vi tar emot Guds ord. Alltså Guds hälsning till oss. När man läser liknelsen inser man att man kunde t emot det på olika sätt. Att man inte var beredd, inte mogen för det, att det kunde finnas sådant som kvävde det. Ibland växte det upp men torkade bort. Ibland var det hårt i jorden så det kunde inte gro. Men somligt av utsädet hamnade i den goda jorden. Då grodde det och bar mycket frukt.
Det finns en fråga som hänger i luften efter denna liknelse.
Hur tar du emot Guds ord till dig?
Jag tror detta är en utmaning idag. Något särskilt viktigt för den tid vi lever i. Hur är vårt inre där Guds tilltal ska landa i? Så att det kan bära frukt. En rannsakande fråga till oss alla. Vi behöver skapa en god jordmån i våra liv så att Guds tilltal kan landa rätt inom oss. Då kommer det att välsigna oss.
Tänker på Psalm 1 som får avsluta denna dags fundering :
”Salig är den som …/… har sin glädje i Herrens undervisning och begrundar hans ord både dag och natt. Han är som ett träd, planterat vid vattenbäckar, som bär sin frukt i rätt tid och vars löv inte vissnar. Och allt han gör, det lyckas väl.” Ps 1:2-3 SFB15
Pedher´s blogg 