Det finns ord som är lite befriande. Dom skulle kunna vara definitiva och låsa läget. Men samtidigt öppnar de för en mer öppen hållning utan definitiva lösningar.
Det kan vara ord som ”borde”. Ett ord som måste men men ändå inte. ”Troligen” men det finns andra vägar också. ”Egentligen” är det kanske så men vi tänker ändå på ett annat sätt. Egentligen skulle jag vara ledig men jag jobbar ändå – typ så.
”Möjligen” är ett sådant ord. Det finns något av att möjligen har du rätt men det har jag också. Det är som att man vill skapa en förhållning till saken att båda kan gå vidare och vara nöjda med att ha fått rätt.
”Möjligen” känns som att man kan ta sig ur något på ett enkelt sätt.
Men det finns också en väg vidare i samtalet som skapar öppning för att dryfta olika lösningar och förklaringar. Man behöver inte slå fast något och låsa samtalet med ett ” jag vet”. Det kan slå död på ett samtal för lång tid. Folk som ”vet” och inte är öppna för ett ”möjligen” får sällan djupare relationer där gemenskapen mognar. Det blir lätt ett ”det är ingen idé”-känsla som snarare skingrar än samlar.
Så ”möjligen” kan i en första anblick ses som ett försöka att komma undan. Men djupast sett kan det bli starten till en fördjupad vänskap.
Tvärsäkerhet har inte ”möjligen” som resesällskap. Snarare reser den nyfikne bättre ihop med ”möjligen”.
Möjligen ligger det något i detta …..
Pedher´s blogg 