’Morgon middag kväll vill jag be’
Psalm 55:17-18
”Men jag ropar till Gud, och Herren ska frälsa mig. Afton, morgon och middag vill jag sucka och klaga, och han ska höra min röst.”
Kärnbibeln skriver: Psalmen är en bön om hjälp när fiender hånar från alla håll. Det som smärtar David är att bakom allt detta förakt finns en person som tidigare varit hans nära vän. Psalmen uttrycker starka känslor och ibland önskar han fly bort från allt. Psalmen är delvis svåröversatt. Den innehåller fem hebreiska ord som bara förekommer här i hela GT, fyra andra ord har en osäker rot och tio rader är svårtydda.
För några år sedan bloggade jag om bönesucken. Du kan läsa den bloggen här om du vill. Skulle du vilja höra en predikan om det kan du se den här. Sucken har så mycket i sig som inte hörs men som finns där.
Det finns en vers i denna psalm (55:23) som jag, och kanske många med mig, har återvänt till många gånger.
‘ Kasta din börda på Herren , han ska ta hand om dig. Han låter aldrig den rättfärdige vackla. ’
Älskar denna vers. Att notera är att man ska kasta den och släppa taget om den. Men kanske är det så att vi håller fast den med hjälp av gummiband ibland. Vi kastar men den lossnar liksom inte. Det beror inte på Gud. Det beror på att vi inte släpper taget om den i kastet.
Vilket underbart löfte vi får: ”han ska ta hand om dig” eller som folkbibeln 98 säger: han skall uppehålla dig”. Kärnbibeln lägger till: understödjer, bevarar, livnär. Och så kommer detta: ”kommer han alltid att ta hand om dig”. Kan det bli bättre än så? Tror inte det.
Så förtrösta på Gud. Det håller.
Herre, Tack för att jag idag får kasta min börda på dig. Hjälp mig att släppa taget om den också. Tack att du då har lovat mig att uppehålla mig, understödja mig, bevarar och livnära mig.
Amen
’Herrens välsignelse’
Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn
Amen
🙏🙏🙏


