
Natten till igår brann det i ett flerfamiljshus i Eskilstuna. Hela taket brann. För den som bor där måste det ha varit en fruktansvärd upplevelse. Tänk att bli väckta mitt i natten med budskapet att huset brinner. Hur otäckt är inte det. Eller för alla grannar som ser hur grannhuset står i lågor.
Det berättas att en gång i tiden skedde en märklig sak i ett samhälle där det fanns en kyrka. Det var under väckelsetider. Det är tider i historien där många sökte efter Gud och fann honom. Man kallade det för besökelsetider. Med menar man att det var en tid då Gud sökte upp människor på ett speciellt sätt. När det hände så kunde man se att kapellet brann. Men det brann inte ner.
Det var alltså en eld som berodde på något helt annat. Det var helt enkelt en effekt av att Gud berörde människor på ett speciellt och märkligt sätt.
En av Den Helige Andes yttring är eld. 🔥 Duva en annan. Likaså vatten. Så att man såg eld ovanför taket är kanske inte så konstigt.
När Anden föll över lärjungarna på pingstdagen manifesterades det som eldstungor över deras huvuden. Ett sätt för Gud att göra det synligt för andra. Annars är det ju inom oss det händer.
Ibland tänker jag att det skulle vara så gott om de yttre manifestationerna blev mer tydliga i vår tid som det gjorde förr. Samtidigt är jag mer intresserad av den inre beröringen av Gud än det översvallande som ibland sker.
För jag tror att du och jag som människa behöver erfara Gud mer på djupet inom oss än en ytlig beröring som kanske mer kittlar. Känner hellre av Gud in på djupet inom mig än att jag faller i gråt av beröringen. Inget fel på att gråta men så längtar jag. Jag tror att vi mår bra av att söka Gud mer i kvalitet än i mängd och volym. Att vi söker efter honom och ger honom tid och utrymme att beröra oss.
I de bibelrum jag hamnat i den senaste tiden handlar det om hur Gud liksom väljer ut platser för att där tala med någon. Där beröra och ge uppdrag eller korrigering. Så upplever jag att det är tid för nu med. Att vi låter oss föras till platser där Gud får utrymme och möjlighet att prata färdigt med oss. Beröra oss på djupet. Utan konkurrens av massa annat. En utmaning som blir viktig för vår tid.
Kanske kommer det att synas som att eld finns ovanför våra huvuden. Men det är inte det viktigaste eller mest nödvändiga. Det viktigaste är att Gud får beröra oss.

