
Jag står på en perrong i Budapest. Det går inte riktigt som jag tänkt mig. Beställa biljett på nätet stötte på patrull. Automaten hade en viss utmaning. Jag frågar en , tillsynes trevlig man, om han kunde hjälpa mig. Han gör det och allt löser sig
Tåget blir försenat. Då kommer han och berättar det. Även nästa utrop som är en försening. Till slut frågar han varifrån jag är …. Mitt svar ju enkelt. Sverige!
Då kommer det dråpliga…. ”Jag kommer också från Sverige nu” säger han. Visar sig att han är kirurg som långpendlar till Sverige i treveckorsperioder. Och han kan bra svenska. Han håller sen hela tiden koll på att jag förstår utropen och när rätt tåg kommer går vi på samma tåg och där skils våra vägar.
Säger bara det. Gud är god. Han sänder hjälp när jag behövde det just där och då på en perrong i Budapest. Gud är verkligen god.
Och jag tänker att det är just så vi upptäcker Gud. Att han verkar ha koll på läget. Sänder hjälp fast vi nästan inte ens har bett om det. Tycker mig sett den sista tiden när jag hör berättelser om liknande erfarenheter.
Så finns berättelser i bibeln jag läser nu. ”Medan som fortfarande bad så ….” Så kom Guds svar till dom.
En sådan närhet till Gud vill jag leva i. Tror du också längtar efter det. Att relationen är så där nära att man liksom tänker varandras tankar och vet innan den andre öppnar munnen och ska säga det. Jag, du vet nog vad jag menar. Man ju jobbar, behöver ett handtag av någon , och innan mer så ser någon vad som behövs. En sådan nära relation vill jag ha med Gud också.
Innebär det att han vill ha det också? Till oss ? Ja, jag tror det. Att vi från vår sida kan fungera på liknande sätt. Förstå när han sänder oss, när han behöver vår hjälp osv.
Gud är så god. Han sänder ibland hjälp innan vi ber om det.

