
Igår var det utspring för studenterna i Eskilstuna. Bättre väder än den sol och värme som vi hade igår kan man nog inte få. Sommarlovet började på bästa tänkbara sätt. I all fall för alla i Eskilstuna.
Värme behöver vi. När kylan smyger sig in under huden en (sommardag) är det inget mysigt. Våren har haft fina dagar men allt för kyliga.
När jag skriver dessa rader sitter jag på min balkong efter kvällsmaten. Det är typ vindstilla. Ljudet från alla studenters firande börjar avta. Klockan är ca 20:30 och det är 30 grader varmt. Alltså inte alla fel som jag tycker det.
Den inte värmen är också viktig. När man känner att livet fylls av den värmen blir det extra vackert. Det är i den värmen som det sprider sig frid inombords.
Att få stanna upp, koppla av, andas ut. Känna att måsten lägrar sig för en stund. Vi behöver dessa tillfällen. Så viktigt att ta emot dom och vara kvar i dom en stund. Där, och då, sipprar mycket av trötthet och kamp ur kroppen och fridens vila träder in.
Allt för ofta behöver vi påminna oss om att koppla av. Vi lever i en tid där det är svårt att få utrymme för det.
Konstigt att vi egentligen aldrig får ordning på den ordningen. Som att vi aldrig lär oss. Eller att den tid vi lever i just nu är sådan tid.
Mitt i denna frid …… varma sol …. sköna temperaturer… har jag svårt att värja mig från omvärldens misär. Uppblossande krig mellan Israel och Iran (kanske är USA med på ett hörn som så många andra gånger). Ryssland – Ukrainakriget som inte verkar ha något slut i sikte, Miramar, oro i mellersta Afrika för att inte tala om norra Etiopien. Det går att räkna upp många fler ställen. För att inte glömma oron i LA och demonstrationer. Mitt i denna frid jag känner lägrar sig en sorgsenhet över att människan kan visst inte hålla sams.
Återigen kommer bönen i mitt inre…
Herre grip in
Det verkar vara den enda möjliga vägen till fred på vår jord. Vi människor verkar inte klara av det.
Så ber jag om att Gud skulle beröra alla världsledare in i djupet. Där Guds kärlek fick förvandla deras inre och sinne. Så att dom började tänka goda tankar om varandra och avsluta krigen.

