Det där med att fylla år är ju en speciell dag. Kanske är det nog så att den dagen var klart mycket större förr. Ni vet, man var liten och hade svårt att somna kvällen innan. Spänd på vad man skulle få i present. Man låg och väntade på att mamma o pappa skulle komma sjungande in i rummet. Brickan med frukost men främst paketen.
När man kommer upp i min ålder är det mer relationen och mötet som blir det viktigaste. Inte paketet. Samtalet. Hälsningen. Så mycket av uppmuntran.
Gick förbi en skylt i en affären för en tid sedan. Det fanns ingen i kassan. Så stod det ..
Är jag inte här så hittar ni mig i njuteriet
Livets olika uppmuntran för att man njuter av det. Tänk vad en uppmuntran in göra med oss. Tittar man tillbaka i minnets arkiv till tillfällen då man mött uppmuntran fylls man av tacksamhet. Man får njuta av dessa tillfällen retroaktivt.
Tänker att det kan vara bra att veta att är jag inte här så är jag i njuteriet. För då har jag vandrat tillbaka i tiden och upplever igen tillfällen som uppmuntrat mig. Då njuter jag.
Njuteriet i affären var en annat hus som också var en affär. Njuteriet kan för mig vara en situation där jag upplever något gott, minns något sammanhang, kommer ihåg en rolig händelse eller något som gjort mig lite extra glad. Vi behöver sådana stunder. Stunder som vi får njuta av. Tacksamhet över goda vänner. Ja, mycket kan vi sätta upp på det kontot.
Gå in ibland i din njuteriets bubbla. Det kommer att göra dig gott.
Idag ber vi för riksdagsman Charlotte Quensel (SD)
Pedher´s blogg 