En sång som går rätt ofta hemma just nu är en av Bo och Elsa Järpehag. Den är så ljuvlig.
Jag vill inte påstå att jag bor i lustgården. Inte i paradiset heller. Men där Jesus går fram blir det som om himlen landat. Det är som texten säger. Där Jesus banar väg bland oss doftar det himmel i hans spår av kläder. Det doftar helighet när man förnimmer hans närhet. Det är som att han kallar oss till en obruten gemenskap.
Obruten gemenskap
Stanna där lite. Låt orden sjunka in. Han söker och kallar till en obruten gemenskap med honom. Alltså 24/7 – alla timmar hela dygnet. Alltid.
Hur skall det vara möjligt? Jobbet, sova, alla måsten, ansvar man har. Hur mycket tid finns det över till total fokus på honom? Egentligen? Om det är att böja sina knän i bön så klarar vi det nog inte , nej. Om det är att bara sjunga lovsång hela tiden så, nej, då klarar vi det inte. Inte heller att gå i kyrkan… Nej det måste vara något annat det syftar på.
Obruten gemenskap
Att ha sin ande hela tiden i samröre med Guds ande. Att sitt inre får förädla kontakten med Gud. Han blir vår medvandrare som finns där i varje steg jag går. Osynlig, ja, men lika säkert där ändå.
Att vad jag än gör finns han där i en gemenskap med mig.
Obruten gemenskap
Men det finns ett perspektiv till. Och det är från Guds perspektiv. Där han längtar att vara med oss. I en obruten gemenskap. Inte bara då livet krånglar för oss. Då vi kanske söker oss lättas till honom. Han vill vara med då men inte bara då. Han vill dela glädjen med oss. När livet rullar på som allra bäst. Då med!
Till en obruten gemenskap inbjuder han dig till.
Det är så gott med Gud. Han tvingar sig inte på. Han bjuder in oss till det. Det ligger liksom öppet för oss och vi väljer. Kanske kan den här dagens funderingar får kretsa kring den obrutna gemenskapen med Gud. Vad skulle det innebära för dig? Hur skulle det gå till? Hur skulle det påverka dig? Vad skulle komma ut ur en sådan gemenskap? Skulle det ändra på något för dig?
Det är som att jag hör hans steg närma sig oss, både dig och mig. Att det finns en Gud som söker efter oss. Som att han viskar, vädjar, älskar och inbjuder till en obruten gemenskap med honom. Lyssna……
Jag hör hans steg i lustgården.
Han söker mig jag vet.
Hans kläder doftar himmel, doftar helighet.
Han talar, vädjar, älskar, Han kallar mig till sig.
Till obruten gemenskap inbjuder Han mig.
Här kommer Han som min själ har kär,
härlig framför tiotusen.
Så underbar min Konung är,
skönast utav alla.
Min vän är min och jag är hans.
Fullkomlig kärlek, ofattbar nåd.
Min vän är min och jag är hans.
Aldrig ska vi skiljas åt.
Bo o Elsa Järpehag har skrivit den. Lyssna här.
Idag ber vi för riksdagsman Johnny Svedin (SD)
Pedher´s blogg 