Öppna dörrar

När man vill förändring i livet eller i en organisation som en kyrka till exempel så ber man ofta om att Gud ska öppna ett dörrar för oss. Vi vill ju göra det vi uppfattar är Guds vilja.

Att då få gå in i ”öppna dörrar” som Gud har öppnat åt oss är ju så gott.

Vad jag tycker är problematiskt det är när man ser ’öppna dörrar’ men vi bedömer dom så olika. Somliga ser nog inte det andra ser. Somliga ser omöjlighet i den möjlighet andra ser möjlighet i.

Så står man där med en utmaning som en ser som vägen vidare medan en annan ser det som en stängd dörr.

Det är rätt så frustrerande. Så frågan kommer till mig….

Hur kan vi få en gemensam bild på en möjlighet som Gud gett oss?

Vad jag söker egentligen är hur får vi en samsyn på nästa steg? För visst måste vishet finnas med i beslutet. Men det är ju också en fråga om att se samma sak när vi ser på samma sak

Vi gör ju bedömningen utifrån vårt eget perspektiv. Inte alls konstigt. Utifrån våra egna parametrar. Egen erfarenhet osv.

Men när vi talar om ett andligt beslut behöver vi se det , så långt det är möjligt , utifrån Guds perspektiv. Hur hamnar vi där tillsammans tänker jag?

Dörren öppnas till en ny värld. Nya steg. Nya satsningar. Dörren kan föra oss in i något mer fruktbart. Ut från en öken in i härlighet, typ.

Men om vi inte anar samma bild av det som kommer på andra sidan kan vi få svårt att få in genom samma dörr. Därför behöver vi söka samma tilltal från Gud. Inte det jag själv först och främst vill höra

Det ser jag som den stora utmaningen. För om vi går in i dörr som Gud öppnat behöver vi inte oroa oss över att vi går in i något ensamma. Då följer han med oss på den resan. Så stor är den Gud jag tror på.

Dagens mellanrum – 31 december

’Öppna dörrar’

Kol  3:12-14
”Klä er därför som Guds utvalda, heliga och älskade, i innerlig barmhärtighet, godhet, ödmjukhet, mildhet och tålamod. Ha överseende med varandra och förlåt varandra, om ni har något att anklaga någon för. Så som Herren har förlåtit er ska ni förlåta varandra. Och över allt detta ska ni klä er i kärleken, bandet som förenar till fullkomlig enhet.”

I Efesierbrevet läser vi om en klädnad. Den vapenrustning som Paulus beskriver för oss. En dräkt att ta på sig under tiden vi ber. Här ser vi en annan klädnad som Paulus lyfter fram. Något jag tror passar alla och borde vara mode för evigt. 

Barmhärtighet, ödmjukhet, mildhet och tålamod. Överseende och förlåtelse. Påminner om Andens frukt i Gal 5.22. Och kärlek som nämns först i Andens frukt.

Jag tror vi gärna vi ha detta som vår klädnad. Att möta detta hos andra är så fint . Man känner sig välkomnad och sedd. 

Som Guds utvalda … så ska vi klä oss i denna klädnad säger Paulus. Han uttrycker oss som Guds utvalda, heliga och älskade. Du är älskad av Gud. Visst är det gott?

Att ha överseende är ibland en utmaning. Men tänk att vi kan få hjälp med det. Förlåtelse kan också sätta oss på prov ibland. Likaså här ser jag att vi kan bli utrustade för att kunna förlåta. Jag tror att om vi ser det i ljuset av vårt eget behov av att bli förlåten ibland så kan det hjälpa oss att förlåta andra. 

Så kläd dig på ett bra sätt. Det hjälper dig på många områden som du ser.

🙏🙏🙏

Herre, hjälp mig att lyfta blicken då det är lite väl tungt omkring mig. Hjälp mig att leva i ett himmelskt perspektiv. Öppna min inre syn inför det som väntar ovan. Tack för ett nytt liv som väntar mig. Hjälp mig att leva på ett sätt som förbereder mig för det. 

’Herrens välsignelse’

Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn

Amen

🙏🙏🙏