I OS-tider talas det mycket om hur mycket politiken ska vara med i sporten. Man vädjar att inte bua ut USA men publiken gör det ändå. Israel blev utbuad ändå. Atleter från länder som ligger i krig får inte vara. Politiker syns gärna där atleter lyckas. Ändå tänker man att sort är det ställe där det borde vara fritt från politik. Ändå är sporten så grymt beroende av politikers beslut om arenor, bidrag och andra stöd till sporten.
Jag tänker att kyrkan borde också vara fri från politik. För vilket parti är mest rätt i relation till tron? Inför valet i USA fanns det olika ingång. Den ene pastorn gjorde ingen hemlighet vem han tyckte skulle få sina medlemmars röster. Andra hade en annan ingång när man skulle rösta fram sin politiker – rösta på den med rätt hjärta, en sådan person du vill se och har förtroende för uppdraget.
Visst, politik är viktigt. Absolut. Men ska den verkligen vara i sport och kyrka? Båda dessa områden ska ju vara förbrödrande. Välkomnande.
Kanske är det tvärtom det ska vara. Att kyrka och sport påverkar politiken. Och politikerna. Det blev extra tydligt när försvarsministern eller krigsministern påstår att strider man för sitt land får man evigt liv. Då behöver verkligen kyrkan kliva fram och berätta hur det verkligen fungerar. Eller när politiker menar att de gör så mycket bra att de borde ha en plats i himlen på grund av det.
När en atlet anser sig vara Gud blir det också så bakvänt. Gillar dock när atleter hyllar Gud för sin förmåga. Men jag tror inte på att man vinner matchen om man bara ber tillräckligt rätt till Gud. Motståndarlaget kanske också ber till samma Gud.
En sak som vi kan slå fast är i alla fall att Bibeln uppmanar oss att be för kungar, presidenter och makthavare. Det är en av våra viktiga uppgifter.
Den bönen behöver nog intensifieras. Det är uppenbarligen något som inte går rätt till hos vissa av dessa personer just nu. Bara att titta på tex länder som tex är i krig eller hotar om krig.
Utan att ta makten över politiken får vi be för den. Att be Gud om att leda den rätt.
”Jag uppmanar alltså först av allt till bön och åkallan, till förbön och tacksägelse för alla människor, för kungar och alla i ledande ställning, så att vi kan leva ett lugnt och stilla liv på allt sätt gudfruktigt och värdigt.”
Pedher´s blogg 