Kategori: Söndagstankar

Publicerat den

Söndagstankar – misslyckas i hans hand

”Och kärlet som han höll på att göra av leran misslyckades i hans hand. Då började han om och gjorde av leran ett annat kärl så som han ville ha det.”‭‭ Jeremia‬ ‭18:4‬ ‭SFB98

Man kan läsa en text många gånger men ändå upptäcka nya nyanser. Det är väl det som är det unika med bibelläsandet. Texten om krukmakaren är värd att läsas i sin helhet.  Gör gärna det. 

1 Vi kan misslyckas i hans hand. Vi människor misslyckas ibland. Alla gör vi den resan. Mer eller mindre. Men ser du att det går att misslyckas i Guds hand? Vi kan leva i hans formande men det går sönder för oss. Vi kan vara i hans närhet men misslyckas. I hans hand kan det strula till sig. 

2 Han börjar om. Så underbara ord. Han börjar om. Det är så Gud är. Han slänger oss inte på skräphögen och ger upp. Han börjar om. Han ser möjligheterna, gåvorna ja allt han lagt ner i dig. Så han börjar gärna om. Han vet hur livet kan te sig.  Han vet att det behövs börja om många gånger när man lever på jorden. Se bara på historiens gång i gamla testamentet. Det är ju en resa i att börja om. 

3 Gör något nytt. Det verkar som att Gud väljer att göra någonting nytt. Inte göra om samma sak. Nytt! Något nytt med samma material. Ändå nytt. 

4 Så som han vill ha det. Gud lägger ner sin själ i formandet ännu en gång. Han ger inte upp bara för att det gick snett. Det sköna med detta är att du och jag kan du låta oss formas en gång till. Vi lägger oss inte ner och ger upp. Gud gör något med det som är.  På så vis kan vi gå vidare från misslyckandet. Lämnar det bakom oss. Att leva kvar i det är ingen framkomlig väg. Det är bara destruktivt för oss själva.  Nej, när det går fel, lägg dig på hans drejskiva och låt honom forma dig igen. 

5 Allt detta sker när vi är i hans hand. Ser du att allt detta sker medan du är i Guds hand? Det är alltså möjligt att misslyckas i livet även om du och jag är nära Gud. Det gör troligen inte själva misslyckandet mindre smärtsamt. Men det ger hopp. En känsla av att det inte behöver vara kört. Att genom allt som sker får vi förmånen att vara i hans hand. 

Publicerat den

Söndagstankar – när jag drog ner rullgardinen

Läste om en känd pastor som brukade ha en ritual när han gick och la sig och när han gick upp. Minns inte i skrivandets stund vem denna var.

Varje gång han drog ner sin rullgardin sa han ungefär så här: ”Godnatt Gud. Kommer du i natt så vet du var jag finns.” Varje morgon när han vaknade lär han sagt typ så här: ”Jasså du kom inte i natt heller” Det kanske inte var helt rätt återgivet men det andas något så skönt.

Att veta att man har det rätt ställt med Gud. Inte ett liv som är fyllt av rädsla och fruktan. Utan en skön avslappnad känsla och tillit till Gud. Att genom livet veta att jag inte behöver vara rädd för Gud.

Bibeln talar om att en dag kommer Jesus tillbaka för att hämta alla som tror på honom hem till sig. Då är ändens tid ett faktum. För många är det en rädsla inför den dagen. Hur vi än tänker om det är det inte bibelns anda att skrämmas med den dagen. Vi människor är annars rätt bra på att låsa in varandra i rädslor och hot. Allt för tvinga någon på något. Men det andas inte Bibeln. Bibeln andas trygghet och hopp. Att vila i Guds händer.

Att då varje kväll kunna tacka Gud för dagen och säga ”kommer du i natt så vet du vart du har mig” så somnar vi i en känsla att vila i hans barmhärtiga händer. I hans nåd.

En sådan tro vill jag ha. Den tron strävar jag efter. Det är det en äkta tro innehåller och som Gud själv lägger ner i hans ord ”Tro på mig”. Vi är så beroende av Hans nåd. Och hans nåd är just nåd. Vad vore vi människor utan hans nåd? Ingenting. Jag tror att dom allra flesta inte syndar på nåden. Vi hamnar där vi hamnar så får vi vända oss till den barmhärtige Guden. Förtjänar det troligen inte men ändå så får vi möta nåden. Det är när vi själva mött den nåden vi så gärna ser att andra får del av den.

Så det är nog det som denna pastor känner när han drar ner sin rullgardin. Nåden att få tillhöra Gud trots sina brister och begränsingar. Tänk att vi alla kan få leva i den nåden. Och hur skulle det annars vara? Det skulle vara ute med både dig och mig. Men nu finns det hopp. Nåden. För vi är så oerhört beroende av den, både du och jag. Så när vi drar ner rullgardinen ikväll kanske vi kan påminna oss om denna barmhärtiga nåd.

Fick ett bra komplement till denna kända man av Jack-Tommy. Här kommer det : ”Fredrik Fransson – han kallades också ”mannen med himlauret.” ”Himlauret” var ett annat uttryck för det profetiska ordet. Ett litet tillägg till hans morgonhälsning till Herren: ”… men kommer du idag så vet du var du har mig!”  Tack Jack-Tommy. 

Publicerat den

Söndagstankar – nåd över allt förnuft 

Den här veckan har jag gått och sjungit på en refräng. Gång på gång har den liksom bara kommit på mina läppar och i min tanke. En lite gammal visa av Nils F Nygren. Somliga kan den utan och innan. Andra visste inte ens att den fanns. Så gammal är den.

”Nåd över allt förnuft, nåd över alla gränser, allting den överglänser, nåden som Herren ger”

”Kan hända du tänkte när en gång du kom och lämnade allt i Guds hand: jag stannar för evigt, o Herre hos dig, du ger mig trots synder och band:”

”Nåd över allt förnuft….”

”Kan hända du tänker att lämna din Gud: Det kan aldrig mer bli som förr. Förvånad du ser, fast du brutit hans bud och just tänker stänga din dörr:”

”Nåd över allt förnuft…”

”Jag prövat min Herres barmhärtighet här månghundrade gånger jag tror, och själv ska du finna när ångest tär och synden känns nattsvart och stor:”

”Nåd över allt förnuft…”

Denna strof beskriver så oändligt stort vad nåden är och rymmer. Den mäter sig inte med vår begreppsvärld vem och hur nåden delas ut. Den har inga hållhakar. Ingen dold text. Inget omöjligt finstilt som man inte har en möjlighet att uppfylla. Den ges där den behövs som allra mest. Den ges till den som vänder sig till Gud som kan ge den.

Över allt förnuft. Det är nog här nåden visar sig från sin allra bästa sida. När vi människor ger nåd blandar vi in förnuftet. Vi sätter upp regler och paragrafer. Vi dikterar vilkor som måste uppfyllas innan en möjlig nåd kan erbjudas.

Nej, nåd handlar inte om förnuft. Nåd handlar om, just det, nåd. Att lämna bakom vad det än är och förlåta. Förlåta och gå vidare. Som om det som förenaledde situationen inte fanns längre.

Ord som hjälper oss att förstå nåden bättre skulle kunna vara: amnesti, efterskänkande av straff, mildring i straff; barmhärtigt bemötande, förskoning, förbarmande, förlåtelse, mildhet.

I vår relation till Gud är denna nåd oumbärlig. Vi behöver få del av denna nåd för att kunna få den avgörande förlåtelsen som bär oss in i en gemenskap med Gud. Här är ingen olik någon annan. Alla är vi oerhört beroende av samma nåd och förlåtelse. Det borde genomsyra vår hållning mot varandra också. Vi har alla, på,olika sätt, gjort något som ställt oss åt sidan för Gud. Men genom samma nåd får vi nåden att dela gemenskap med Gud. Stort.

När vi läser bönen fader vår ser vi djupet i detta. »Och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro.» I den bönen lär Jesus oss, att vi får förlåtelse av Gud endast i den utsträckning vi förlåter andra. Och kanske är det just denna begränsing förlåtelse och nåden har. Trots att jag menade tidigare att den ges utan gräns. När vi inser att vi själva är i så stort beroende av av förlåtelse borde det ge oss kraft att förlåta vi också. Påminns om mannen i Bibeln som efterskänktes en enorm skuld. Han gick lättad därifrån. Han var däremot inte beredd att efterskänka en mycket mindre skuld till den som var i skuld till honom. (Matt 18:21-35)  Det är väl så vi ofta handlar, vi människor. Att förlåta kan vara något väldigt svårt. Men nåden täcker det. Där finns kraften att kunna förlåta.

Nåden får vi när det gått snett. Nåden får vi när något gått sönder. För att kunna gå vidare. Kanske börja om. Nåden får vi för att kunna göra allt bättre från den stund nåden gavs. Att inte göra om samma misstag. Att kunna våga leva en gång till. Att våga närma oss Gud igen. Att få livsanden tillbaka på något sätt.

Nåd är just nåd över allt förnuft. Nåd går över alla gränser. Nåden överglänser allt som ”missglänser” i våra liv. Det är den nåd Herren ger.

 

‭‭Romarbrevet‬ ‭5:20-21‬ 20‬‬ ”….Men där synden blev större, där överflödade nåden ännu mer, 21 för att, liksom synden fick herravälde genom döden, också nåden skulle få herravälde genom rättfärdigheten, som leder till evigt liv genom Jesus Kristus, vår Herre.

Publicerat den

Söndagstankar – Gud ser till den som väntar på honom

Se, HERRENS ögon ser till dem som fruktar honom, till dem som väntar på hans nåd. (‭Psaltaren‬ ‭33‬:‭18‬ SFB98)
Min gudsbild är att Gud alltid är intressand av oss människor. Vare sig vi vill det eller inte. Vi är ju hans egen skapelse. Så något annat vore konstigt. 

Samtidigt ser du som att Gud har ett särskilt öga till den som är intresserad av honom. Som, versen säger, väntar på hans nåd. ‘Fruktar’ är ett svårt ord i detta sammanhang. Det har ingenting med att vara ‘rädd för’. Inget hot. Inget obekvämt. Utan snarare än djup innerlig respekt för vem han är. Han som kan förändra allt. Han som ger oss nåd när vi behöver den dom mest. 

Tänker vi efter lite så inger denna vers någon form av framtidshopp. Att när jag väntar efter Guds kraft och möjlighet i framtiden vet jag att han ser till mig. Betyder ju inte per automatik att jag kan göra vad jag vill hur jag vill osv. Men det ger mig hopp om att om och när jag faller finns han där. Ser mig och visar mig sin nåd när jag väntar på honom. 

Samtidigt ger det hopp i nuet. För den som just nu väntar på Gud. Som vänt sitt ansikte och liv i riktning mot Gud. Där livets frågor är framlagda inför honom med stora frågetecken bakom. För den som vill möta den Gud som är värd respekt och har all makt att förändra. För den som vill att Guds blick möter sin egen blick. 

Så när vi väntar efter honom ser han till oss. Gott att bli påmind om det när dimman ligger tät så att man inte ser Gud och inser hand nåds omsorg. 

Herren ser dig. Glöm aldrig det. Han älskar att se på dig. Du är hans ögonsten. Även du. Inte så dumt va?

Publicerat den

Söndagstankar – att inte döma

Söndagens texter handlar om att inte döma. Två av dom kan du läsa här.

2 Därför är du utan ursäkt, du människa, vem du än är som dömer. När du dömer en annan fördömer du dig själv. Du som dömer handlar ju på samma sätt. 2 Vi vet att Guds dom med rätta drabbar dem som handlar så. 3 Menar du att du skall komma undan Guds dom, du människa, när du dömer dem som handlar så, och själv gör på samma sätt? 4 Eller föraktar du hans stora godhet, mildhet och tålamod och förstår inte att det är hans godhet som för dig till omvändelse? Rom 1:1-4

7 Döm inte, så blir ni inte dömda. 2 Ty med den dom ni dömer med, skall ni bli dömda, och med det mått ni mäter med, skall det mätas upp åt er. 3 Varför ser du flisan i din broders öga men märker inte bjälken i ditt eget öga? 4 Eller hur kan du säga till din broder: Låt mig ta bort flisan ur ditt öga, du som har en bjälke i ditt eget öga? 5 Du hycklare, ta först bort bjälken ur ditt eget öga! Då kommer du att se så klart att du kan ta ut flisan ur din broders öga. Matt 7:1-5

Ganska tänkvärda ord. 

Tror att vi allt för ofta hittar många ursäkter till att just vi får döma men ingen annan. Att vi har all rätt på vår sida att döma för vi är så felfördelade. 

Texten i Matteus 7 är rätt tankeväckande. ”Ty med den dom ni dömer , skall ni bli dömda”. Tror nog ärligt att vi alla behöver tänka en gång till här. Ganska tuffa ord. 

”Med det mått vi möter upp….. ” Det betyder ju att om vi misskrediterar någon möts vi av samma mynt. Ger vi generositet möts vi själv av det. 

Hur lätt har vi inte att se andras misslyckanden och flisor när vi missar vår egen stora bjälke……. Döm inte så blir du inte själv dömd. 

Den första texten andas en förhållning vi har svårt att inta. Att låta Gud döma. Vi kan överlämna det till honom. Han gör det rättvist. Bäst på det. Opartiskt. Hans domar drabbar den som ska dömmas. Så varför släpper vi inte taget? Vi kan verkligen låta honom ta hand om vår sak.

Det märkliga som sker hos oss när vi dömer eller inte förlåter är att vi själva blir låsta. Vi mister vår frihet. Så får vi leva i en bundenhet som lätt blir bitterhet. Jag vet. Så lös dig själv genom att släppa domen till Gud och välj att förlåta. Främst för din egen skull. Den som gjort dig illa lever sitt liv och tänker troligen inte så mycket på det som hänt. Allt för ofta tror jag att den som utsatt dig för något dumt inte överhuvudtaget reflekterar över att den skadat eller sårat dig. Så fall inte i dömandet. Välj att förlåta. Du blir fri. Då kan du leva ditt liv. Sätt sig själv i den frihet du är värd. Gör du inte det kan det gå år då du lever i en ofrihet – en bundenhet. Du drar det kortaste strået. 

Jag har mött något av detta. Kanske du känner igen dig i det också. Tänk, du har allt i din hand. Låt Gud döma och sätt dig själv i frihet genom att förlåta. 

Publicerat den

Söndagstankar – även klippor kan gå sönder

Satt och lyssnade på Tomas Sjödin predikade på Nyhem via webben. 

Han sa en sak som jag fastnade för. ”Även klippor kan gå sönder”

Jag kan ju inte på ett tillräckligt bra sätt återberätta hans predikan. Sökmdig till nyhemsveckans webb-tv. Tomas predikade i ett kvällsmöte med LP-vännerna . Ett möte värt att lyssna till. Tomas predikan skulle jag önska att du lyssnade till.  Det får vara mina söndagstankar denna söndag. 

 Tomas berättade om Petrus. Jesus kallade honom Klippan. På den Klippan skulle han bygga sin församling. Ganska stora krav, eller hur? Så går det sönder för Petrus. Han förnekar sitt samröre med Jesus. Han brister och går sönder. Ett ganska stort fall. 

Men det fanns en upprättelse. Läs Johannes evangelium kapitel 21. Där möter Petrus sin upprättelse. Det fanns en förlåtelse. 

Även du som känner dig stark, som kanske har positioner, kan gå sönder. Har du gjort det är du i gott sällskap. Om man nu kan säga så. 

Tomas berättade att i klippor som gått sönder växte det blommor. Jag vill locka dig in och lyssna på vad han har att säga om dessa blommor och klipporsprickor. Om du inte orkar eller vill lyssna på hela klippet från mötet så spola fram till Tomas predikan. 1:10:00 in i filmen. Lyssna, ta emot. 

Så denna söndag önskar jag att du lyssnar till Tomas några minuter. 

Publicerat den

Söndagstankar – brustenhet

Under en längre tid har jag följt utmaningen att läsa Bibeln rakt igenom en gång till. Utmaningen var naturligtvis inte att man måste läsa allt utan att man just läser Bibeln. Så många har antagit utmaningen och läst delar av den också. 

En sak jag lagt märke till på nytt är den stora brustenhet man möter bland bibelns personer. En brustenhet av misslyckande och felsteg. Händelser som jag tror att vederbörande inte är stolta över. 

Man skulle nog kunna räkna upp dom allra flesta och se hur dom brister på något sätt. Samtidigt ser vi hur dom upprättas och får en ny möjlighet. Där Gud förlåter och ger en ny möjlighet. Det föranledes alltid av att man inser och vänder om. Man tar konsekvensen och ber om förlåtelse. 

Vi människor har mycket svårare med detta. Vi har en förmåga att förlåta men inte glömma. 

Vad man också kan se är att mitt i en brustenhet så blir man till välsignelse på något sätt. Att Gud använder dom trots sin brustenhet. Med det sagt innebär det inte att man kan synda på nåden. Alltså att det är fritt fram att vara på fel sida råmärket och tro att det bara fungerar ändå. Medvetet felhandlande som man vill leva och samtidigt tro att det ändå kan bli till välsignelse är ett feltänk. Vad jag menar är att Gud verkar kunna använda oss mitt i vår brustenhet. 

Under dom sista åren har jag funderat mycket på att det är svårt att fungera i en brustenhet. Mitt i det har jag insett hur nådesfull vår Herre är. Att när vi upptäcker vår brustenhet kan Han använda, och vill använda, oss. Och kanske är det just då man kan fungera som bäst. Varför då? Jo, därför att man är så beroende av Gud då och hans hjälp. 

För det är just så att både du och jag är i gott sällskap med så många andra som just är brustna. Alla bär vi, i någon mån, i en brustenhet. Vi har sår och annat som påverkar oss.  Men hur det än är kan Gud använda oss. 

Så man kan verkligen säga att det är just brustna människor Gud alltid använder. Visst finns det en barmhärtighet i det. Nåd. Annars vore det ute med oss. 

Publicerat den

Söndagstankar – Att be för sitt land

I går firade vi vår nationaldag. Långt ifrån det firande som våra grannar i Norge brukar företaga sig. Lite sorgligt kanske. Visst, vi har ingen speciell nationell dag i historien att fira. Men ändå….

Vi har dock ett underbart land att vara tacksamma för. Trots regniga midsommrar , snöfattiga julaftnar och Sommarlov som regnade bort. Trots att vi ibland tycker att vår välfärd är naggad i kanten och sjukvården inte legerar hälsa åt alla. 

Vårt Sverige är ett av dom bästa länderna på denna jord. Visst kan vi göra mer för dom som inte så mycket. Vi har dock ett välfärdssystem som bär upp när det brister. Andra länder så står man helt ensam. Ingen sjukvård utan försäkring om nu det finns någon sjukvård över huvud taget. 

Vi har en tendens att bli otacksamma i Sverige. Men tänk efter, visst har det grymt bra? 

I Bibeln uppmanas vi att be för den som regerar. Oavsett hur vi röstat har vi det ansvaret. Inte att be bort någon i första hand utan be att varje riksdagsman och kvinna får vishet att fatta rätt beslut. Dom behöver det (oavsett om dom själva vill det och inser fördelen med det). 

Vi behöver be för vårt lands gränser. Att vi får behålla vår fred. Det var länge sedan vi hade ett krig att prata om. 

Så om du inte ber så ofta eller aldrig så kanske du denna söndag kan förena dig med min bön om att Gud skall bevara vårt land och välsigna det. Genom den välsignelsen kan vi också hjälpa andra på vår jord som behöver hjälp. Vårt överflöd kan komma dom till hjälp. 

”Gud, bevara vårt land från krig. Välsigna det så att vi inte behöver lida nöd. Tack för att vi få bo i ett så vackert land. Ett land som inte saknar vatten. Ett land där vi har ett bra skyddsnät. Tack för att vi får bo här. Hjälp oss att hantera vårt överflöd på bästa sätt. Amen ”

Publicerat den

Söndagstankar – Ledd av Anden….

 När man läser i tex nya testamentet om Jesus kan man hitta uttrycket tex ”ledd av anden gick han ut i öknen”. Flertalet sammanhang kan man förstå att den Helige Anden kan leda personer på olika sätt. Förra helgen firade vi pingsthelgen. En helg då vi firar det som hände på pingstdagen då lärjungarna fyllde av just den helige ande. När Jesus lämnade jorden vid Kristi himmelfärdsdagen så hade han en hälsning till lärjungarna. Att dom skulle få en kraft som skulle hjälpa dom genom livet. När man löser om Anden för står man att hans uppgift är just att stötta och hjälp. Leda och förklara för oss. 

För den som inte delar tron så kan detta vara lite knepigt. Flera gånger har jag dock upplevt hur Anden lett mig påtagligt i olika skeenden i livet. Det är då man verkligen upplever att tron är en verklighet som fungerar. Jag brukar beskriva det som att någon tar mig om axeln och styr in mitt liv åt ett håll. Liksom leder liv till en plats. Hjälper mig åt ett håll. När jag hamnar där inser jag att det är rätt plats i rätt tid. 

Kan man inte rå över sitt liv själv? Kan man säkert. Men varför inte ta hjälp av en Gud som har ett bättre perspektiv och förstånd än någon av oss? I min värld är det dumdristigt att inte ta hjälp av något så bra. Jag känner mig inte på något vis bunden eller kopplad mot min vilja. Att vara ledd av anden är en frihetskänsla. Ett liv där jag helt frivilligt låter mig bli ledd. Det gör mig trygg.

Det kan vara i enkla val i livet. Det kan vara ett sångbar i en gudstjänst. Det kan vara ett samtal som skall göras. 

Hur funkar det då? Jag ber helt enkelt att Gud skall leda mig genom sin ande. Svårare än så är det inte. Testa så får du se. Visst kan det ibland vara svårt att veta helt säkert hur vägen går. Kanske är det just man skall lugnt sitta i båten och invänta . 

Kanske är du mitt uppe i en vägkorsning i livet. Stanna så upp och be Gud att han skall leda dig med sin Ande. Då har du bättre förutsättningar att göra det blåsta vägvalet. När du vet det så gå. Skulle det mot förmodan gå fel kan du stanna upp och be om ett nytt råd. 

Anden är ju som gps i en bil. Den tar ut färdriktningen. Kör du fel läser den av geografin och tar ut en ny färdplan mot samma mål från den utgångspunkt du råkat hamna i. Jag har aldrig hört något fördömande från en gps. Den bara tålmodigt hjälper dig att hitta rätt, hur fel du än kör. Vi kan ju strunta i uppmaningen som gps-en ger oss. Så går det helt fel.  Likaså är det med den ledning Anden ger. Vi kan strunta i den eller så väljer vi att lita på att det blir bäst för oss. 

Att vara ledd av anden är att leva i tron på ett aktivt sätt. Helt enkelt att ha en levande tro på Gud. 

Publicerat den

Söndagstankar – himlens telefonnummer 

När jag var liten kommer jag ihåg en sång man sjöng: ”ring till himlens nummer du för alltid svar….” . I söndagsskolan fick jag en minnesvers på samma tema.

Vet du numret till himlen? Det är fyra siffror och är 5015. Nu skojar jag väl, ränker du. Det är ju naturligtvis inte ett nummer vi slår på telefonen. Det är en psalmvers som har blivit kallat ‘himlens telefonnummer’. Bibelverser psalm 50:15 säger:”Ropa till till mig (Gud) på nödens dag så skall jag rädda dig och du skall ära mig”.

Man skulle kunna omskriva det till att när du hamnar i en situation där du behöver hjälp så kan du prata med Gud. Visst kan det kännas konstigt att prata rakt ut men det fungerar med en tanke också. Ett inre samtal med Gud. Det fungerar. 

I nya testamentet hittar vi några verser som bekräftar detta telefonnummer. Matt 7:7-8 ”Bed och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er. Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.” Det ligger en stor hemlighet i detta. Egentligen är det ingen hemlighet heller. Det är helt öppet och sant. Många har testat och funnit att det fungerar. 

Det svåra med denna möjlighet är att vi allt för ofta glömmer att använda samtalet med Gud. Egentligen kan det vara något som vi kan leva i ständigt. Att ständigt hålla ett samtal igång, ett levande förhållande. En god jämförelse är väl att den man älskar vill man gärna vara nära och samtalet är på något sätt ständigt levande. I ord, handling och möjligen som ett dolt samtal mellan varandra.

Be, sök, bulta. Olika i intensitet. Olika i utgångsläge. Stilla vädjan eller ett rop på hjälp. Löftet är att Gud hör oss och vill svara. Han fungerar som föräldrar till ett barn som ber om något. Är det bra för barnet och man har möjlighet att uppfylla önskningen så gör man det. 

Testa himlens nummer nästa gång du hamnar i nöd. Be, sök och bulta så ska du se att Gud finns där.