Texten är hämtad från Ef 3:14-21 i Folkbibeln.

Kanske har du mött samma frustration som jag. Precis som det står i Romans 7:15,19 (SFB) Ty jag kan inte fatta att jag handlar som jag gör. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag. Ja, det goda som jag vill gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag.

Hur gärna vi än vill så går det fel ibland. Intentionen, viljan, längtan och hågen är att göra det som är gott och bygger upp mig själv. Det är lätt i misslyckandet att ge upp. Det liksom inte är någon ide.

Texten jag delar denna söndag är Paulus bön för den troende. Den kan bli vår egen bön också. Att i ödmjukhet böja mig ner inför Jesus. Jag är väl medveten om min brist och mitt behov. Att han skall ge min inre människa styrka och kraft. Kraft till rätt beslut och rätt handlingar. Att Jesus skall bo våra liv så vi blir genomsyrade av Hans kärlek. Väl förankrad i Hans kärlek.

Det skall hända något då. Vi skall börja förstå hur stor Jesus är. Vilken stor kärlek Han har till dig och mig. T.o.m. bli helt uppfylld av hans fullhet. Vi kommer att inse att att Han kan göra långt mycket mer än vi i vår vildaste fantasi kan tro att Han kan göra.

Genom att Han bor i oss bor också Hans verksamma kraft i oss. Som verkar dagligen i oss.

Svaret på denna bön är att vi får kraft att göra det goda och som bygger upp oss. Det blir en inneboende kraft. I söndags lyssnade jag till Holger Strandgren på Tv-gudstjänsten. Han sa bl.a. Vi kan föda vår tro och svälta ut våra tvivel Man skulle kunna översätta det till att vi kan ge näring åt det goda i våra liv och svälta ut det som river ner. Det vill Jesu verksamma kraft i oss hjälp till att göra. Den kraften inte långt borta. Den finns inom dig när du säger ditt Ja till Jesus.

Liksom Paulus bad denna bön ber jag idag denna bön för dig. Kanske skulle du vilja säga dit Amen till den bönen. ”Amen – låt så ske med mig”

”Kan själv” är nog en fras vi alla har använt någon gång. Kanske rent av ganska många gånger. När vi var små var det med en ganska stor övertygelse att vi kunde det mesta. Hur många gånger det än var då vi inte klarade det förändrade det inte vår övertygelse. Vi kunde det själva ändå.

Och trots att vi vuxit upp och blivit mer förståndiga handlar vi likadant. Och det ligger nog i tidsandan att vi skall klara upp det själva.

Det finns ändå en befrielse i att veta och inse att det finns visdom att inhämta när ens egen är bristfällig.

Bibeln säger att den som brister i vishet skall utbedja sig vishet. Alltså att be Gud att utrusta med vishet. Nu kanske det inte innebär att vi kan hoppa över skolan. Det finns en vishet vi inte kan ta oss själva. En vishet vi får vid ett speciellt tillfälle där ingen kan tillföra något i egen kraft.

Vi har en Gud som är intresserad av att ge sig vishet. Han vill ge dig råd där du står rådvill. Han vill visa dig vägen i livet. Inte nog med det. Han vill låta sin blick vila på dig och följa dig genom livet.

Nyckeln till detta har du i din egen hand. Det handlar om att be Honom om att detta skall ske. Att göra sig disponibel för Hans medverkan i livet. Kanske det kostar på att erkänna sitt brist och sitt beroende. Men det är det värt.

Sug på denna vers några dagar. Öppna ditt sinne för vad detta kan innebära i ditt liv.